Tillbaka på ruta 1

I två dagar fick jag vara lyckligt gravid. Sen kom mensen, eller missfallet eller vad vi nu ska kalla det. Gjorde ett nytt gravtest igår som inte påvisade någon graviditet. Vår älskade lilla prick i magen ville tyvärr inte stanna. Det känns sorgligt och uppgivet och sorgligt.

Jag har dock idag torkat tårarna och har bestämt att detta inte får förstöra semestern. Det är bra att det är semester så att jag hinner läka lite, slappna av och ha roligt. Det är dåligt att det är semestertider då IVF-fixandet ligger nere till vecka 33. Men men, har nog tänkt att kolla lite ägglossningsstickor under sommaren och se om vi lyckas av egen kraft annars får vi hoppas på de nedfrusna små embryos som fortfarande bor i Falun.

Det var fantastiskt att känna sig gravid. Det är för jäkligt när man hinner bli glad, ladda ner gravidappar, och skriva lång frågelista till Mödravården och sedan behöva leta fram bindorna igen. Nu har jag i alla fall varit gravid. Tyvärr är jag det bara inte längre.

Blod och mensvärk

Shit, oron verkar inte försvinna bara för att man lyckas få till ett rätt svar på stickan...

Googlade senaste igår kväll om att det var väldigt vanligt med blödningar i början av graviditeten och det har jag ju lugnt haft: mörkröda åt det bruna hållet och sedan ljust röda. Det har inte varit några stora mängder utan ett trosskydd har räckt hela dagen och ibland har jag torkat blod då jag varit på toaletten och ibland inte. Nåja, från och med i morse är mängderna blod större och påminner mer om mens. Har mensvärk (vilket också kan vara vanligt vid graviditet) men kombinationen mensvärk och större mängder blod klingar inte positivt i mina ögon.

Midsommaraftons glada hoppfulla känslor är inte fullt lika glada idag. Idag är jag orolig, trött och tappar långsamt lite hoppet ytterligare en gång.

Imorgon är det jag som ringer kvinnokliniken tidigt på morgonen och därefter går och handlar ett nytt gravtest. Ahhhh, avskyr denna oro, vill bara att blodet ska sluta rinna!

GLAD midsommar

Strecket är förvisso inte lika starkt som kontrollstrecket men det är ett streck och helt plötsligt är jag nu gravid på riktigt!! Lycka. Utmattning. Glädje. Oro. Planering.

Behöver genast minska på kaffekonsumtion, kolla upp hur det är med gravad lax (hur ska jag komma ur att inte äta pappas gravade lax idag??), beställa litet plånboksskort från livsmedelsverket för att ha kontroll över vad som ska ätas och inte.
Behöver på måndag ringa IVF Falun (som iofs då precis har stängt för sommaren), ringa kvinnokliniken i Gävle och ringa Mödravårdscentralen.
Har redan laddat ner appar för graviditetskalender.

Men hur är det nu man räknar? Om man räknar från senaste mens första dag innebär detta 7 maj. Men å andra sidan vet jag ju exakt när det var ägglossning och äggplock... Hm, måste kolla upp.

Midsommarafton 2012 blir den bästa någonsin. Nu gäller det bara att vårt lilla embryo stannar kvar så kommer nästa midsommarafton bli ännu bättre!

kiss

nu är det kanske två gånger jag ska gå på toa innan det är dags at kissa på sticka. Är nervös och kan ärligt säga att jag inte har någon feeling åt vilket håll det bärkar. Jag vet bara att antingen kommer morgondagens midsommarafton vara underbar eller så kommer den inte bli alltför kul.
Med tanke på dagens sparriskonsumtion kommer också mitt morgonkiss att lukta illa. Bra eller dåligt? Hm, tänk att man kan tänka så mycket på ett kiss som man ännu inte kissat, som om det där sparriskisset kommer att avgöra hela vår framtid. Och det kommer det väl att göra på ett eller annat sätt.
Kom förresten på hur jag skrivit att jag önskat att föräldrar ska få barnbarn och hur syskonbarn ska få kusiner. Och så är det givetvis. Men mest av allt är det ju min och min kärleks önskan att få ett eget barn.
Imorgon är det midsommar, undrar om man ska smaka nubbe och gravad lax... Helst inte!

Hopp och förtvivlan

Det är mellan hopp och förtvivlan som tankarna flyger.

Det är sjukt jobbigt att gå och vänta på att få göra gravtestet. Idag är det exakt 2 veckor sedan vi var i Falun och då äggen började befruktas. I lördags var det en vecka sedan ett välmående litet embryo återfördes till mig, men det känns så otroligt länge sedan.

Helgen var fantastisk med kära vänner på besök. Meddelade ganska direkt att jag inte var gravid men att jag jobbade väldigt hårt på att bli det och att jag därför inte tänkte dricka något vin. Pratade givetvis igenom delar av IVF-resna men jag kände inte för att delge exakt var i tiden jag befann mig. Ville inte säga att jag just i detta skede låg och ruvade på ett litet ägg men däremot att detta låg inom en snar framtid. Sorry girls!  Hur som helst var det dock skönt att prata om det.

I helgen började också lite andra symtom komma och i och med dem har jag blivit allmer rädd att finna en påbörjad menstruation då jag sätter mig på toaletten. Det har börjat att komma lite missfärgade flytningar, sannolikt lite blodinnehållande. Dessa började i lördags och just då var jag så beredd på att dessa var början på mensen. Men, än så länge har ingen mens kommit. Nervositeten ökar dock för varje toalettbesök. Brösten ömmar mindre nu, däremot får jag yrsel då jag reser mig upp för snabbt.

Hm, vill inte övertolka några av dessa symtom, vet bara att mantrat "inte mens inte mens" återkommer många gånger per dag just nu. Jobbigt. Dock tänker jag att för varje dag som mensen inte kommer är detta såklart ett steg närmare ett plus på fredag. Åhhh, blir galen av att vänta!

Idag är första dagen på en fyra veckor (lång?) semester. Jag hoppas innerligt att mina första vecka inte bara kommer att handla om att vänta in något utan att jag faktiskt får lite semesteraktigt gjort också. Idag blev det golfbanan men mitt fokus låg på annat håll så rundan blir ingen runda att minnas. Fick idag också förmånen att leka med en blivande 2-åring. Jag hoppas så att denna ljuviga lilla 2-åring har en kusin nästa sommar...

I väntans tider

Ja, väntar på att dagen ska komma då det är dags att kontrollera vad ägget tyckt om min livmoder alltså.

Börjar bli lite nervös. Försöker (medvetet? omedvetet?) att leta tecken både på att jag är gravid och att jag inte är gravid. Mår ganska bra. Är trött men det får jag nog skylla fotbolls-em och sista-rycket-innan-semestern på. Har lite ömmande bröst men de kan de ju å andra sidan vara även före en menstruation. Är inte direkt svullen i magen längre och har heller inte ont. Känner lite ökad törst och vaknar vid 5-tiden på morgonen för att kissa. Men annars, inget alls.

Går runt och oroar mig över att mensen ska ha kommit nästa gång jag går på toaletten men i nästa stund så tänker jag på vilken grym present min pappa kanske kan få på sin födelsedag - att få höra att han ska bli morfar!

Försöker dock att fylla mina dagar med annat än gravidtänk också - har varit på golfbanan och sänkt mitt handicap, planerar tjejhelg till helgen med aktiviteter och mat (har inte riktigt löst vinfrågan ännu ;-)) och unnade mig hastigt och lustig en ny telefon. Nåja. Har förresten ännu inte fått något brev från Falun med information om hur många befruktade ägg som var i skick att frysas ner.

Oavsett vad som händer och sker så känns den kommande semestern mycket välkommen!

Have a safe trip little embryo

Ett dag efter äggåterlämning. IVF-doktorn kunde berätta att det befruktade ägget var av god kvalitet och att det fanns minst 3 ägg av lika god kvalitet som nu skulle frysas för ev användning längre fram. Doktorn bedömde att vi borde ha "goda möjligheter" att bli gravida. Och det låter ju bra men nästa fråga lyder kanske, vad menas med "goda möjligheter"?

Nu väntar alltså ett par veckor med att försöka leva som vanligt och sedan göra gravtest lagom till midsommarsillen.

Den tidigare svullnaden är nu helt borta men kan komma tillbaka om någon vecka. Kommer den tillbaka kan detta tyda på graviditet så kanske ska man längta efter att den återkommer..

Nåja, mannen är lite rolig. Gårdagens ingrepp gick ju snabbt och besöket påminde mest om ett vanligt gynbesök men med det lilla undantaget att det slutade med att vi såg en vit liten prick på ultraljudet. Den vita pricken var den vattendroppe där vårt lilla lilla embryo låg i. "Snabbt och smärtfritt" sa mannen då vi tog på oss skorna och tog hissen ner. Vaddå "snabbt och smärtfritt"?! Haha, snabbt absolut, men smärtfritt kan väl ändå inte han säga något om?! Ok, det gjorde inte jätteont men det kändes. "Snabbt och smärtfritt".... han ska få en dag..

Nu håller vi tummarna för att vårt lilla ägg har haft en bra resa in i livmodern, att det gillar sin nya miljö och boar in sig riktigt ordentligt! Välkommen in i min mage igen.

Nedräkning

Tack och lov gör magen inte alls lika ont längre men jag tycker nog att svullnaden håller i sig. Sen är jag nog lite extra paranoid nu också. Det känns som om alla blänger på min buktande mage och funderar "är hon gravid måntro" eller "nu måste hon ju vara gravid". Jag brukar iofs ha en putmage även i vanliga fall men nu tänker jag aktivt på att försöka hålla in den.

Det är alltså svullet men annars bra.

Har lyckats att ta grönt kort vilket jag känner mig nöjd med. I och med detta har jag också handlat mig ett par riktigt gröna sköna golfshorts- Ser fram emot att hänga på golfbanan i sommar och nöta och nöta och nöta. Tålamod, även där.

Har i veckan skrivit min första soc-anmälan. Ett barn som inte sköts som han bör då mor inte finns hemma för att sköta all markservice. Inget bad, ingen medicin och så gott som ingen mat på flera dagar. Jag blir så arg och frustrerad över när barn inte får den omsorg de behöver. Fy! Absolut inte kul att skriva en anmälan men fick idag bra respons av en doktor som tyckte jag gjort det absolut bästa som gick att göra. Skönt.

Progesteronbehandlingen fungerar bra, och nu är det bara 1½ dygn tills vi åker tillbaka till Falun. Hoppas givetvis på mycket bra kvalitet av ägget och att min livmoder blir en god "moder" för embryot. Fick i måndags höra att blir det flera befruktade ägg av lika bra kvalitet som det som återförs till mig, kommer dessa att fryas inför kommande försök. Låter bra såklart.

En vecka till semester och sommaren är därmed väldigt välkommen att komma tillbaks!

Öm mage, 15 ägg, 1 liter vätska och 9 befruktade

Igår var alltså dagen då vi begav oss till Falun för att "på riktigt" lämna både ägg och spermier. Mycket trevlig personal och mycket fula sjukhuskläder att byta om till. Delade rum med ett annat par men vi höll oss inom våra egna draperier. Dock kunde man såklart inte låta bli att tjuvlyssna lite när de pratade med sköterskan. Andra paret var äldre och det lät i deras samtal som att de var lite mer stress och press på att allt skulle gå vägen. Givetvis är det ju en inre stress även hos mig men detta försök gäller inte livet trots allt. Vi får nya chanser och än så länge känns det helt klart som något jag kan gå igenom ytterligare en gång.

Nåja, kärleken fick snabbt gå iväg och lämna sitt bidrag till stacken. Ett par timmar senare fick vi svar på att hans små soldater var helt normala i antal och beteende varför det blir en traditionell IVF - bra!

Efter lite lugnade fick jag gå in i det varma rummet där doktor och sköterska väntade. Fick en varm skön värmedyna på magen och därefter lokalbedövning runt äggstockar samt lugnande/smärtstillande intravenöst.
Läkaren gick in med en lång och tunn nål i en äggledare i taget. För varje äggblåsa (follikel) han hittade (kunde följa det hela via ultraljudet) drog han ut innehållet och detta skickades sedan vidare till ett angränsande rum där man via mikroskop kontrollerade om blåsan innhöll något ägg. Proceduren i det varma rummet tog kanske ca 20 minuter och fick ett lite halvdramatiskt avslut. Då jag skulle resa mig upp måste jag ha fått ett rejält blodtrycksfall för sekunder senare vaknar jag omtöcknad till på golvet - avsvimmad! Jag kan inte tänka mig att jag var någon vacker syn i sjukhusnattskjorta, illasittande trosa med binda samt långstrumpor men mycket folk var snabbt framme. Kallsvettig som sjutton fick jag hjälp upp på en bår och blev sedan transporterad tillbaka till vårt rum. Systrarna kände oro över mitt låga blodtryck (som tydligen var riktigt lågt) och jag blev snabbt uppkopplad till en dropp med vätska och salter. Låg halvt avslagen och vilade en tid och långsamt vände trycket uppåt även om det var lågt även då vi begav oss därifrån. Nåja, bra service var det iaf!

Efter totalt ca 4 timmar fick vi klä på oss och åka hem. Vi fick reda på att de hittat 15 ägg och att de under morgondagen skulle höra av sig huruvida vi skulle tillbaka efter 2 dagar eller efter 5 dagar. Längden beror på hur många ägg som lyckas bli befruktade. Befruktas fler än 5 ägg är rutinen (i Falun iaf) att man väntar till dag 5 innan återföring då man tydligare kan se vilket ägg som verkar starkast.
På grund av många äggblåsor och ägg blev jag förvarnad om att jag kunde ha lite smärtor under kvällen då äggblåsorna kunde vattenfyllas på nytt.

Och oj så rätt. Magen har varit svullen och öm sedan igår kväll. Nu, 1½ dygn senare gör det fortfarande ont i magen och jag vill helst bara ligga/sitta still och inte ha något som tar emot vad gäller kläder och liknande. Magen är svullen och liknar väl en 7-månaders eller så. Men men, då målet ju faktiskt är en förlossning så bör jag väl tåla lite molande värk!

I förmiddags kom samtalet från Falun som berättade att hela 9 ägg har befruktats! Detta innebär att vi får vila fram till på lördag då ett befruktat ägg ska återföras!!! Ihhhh, så spännande! Imorgon börjar jag dock med Progesteron vagitorier som ska stärka livmoderhinnan (tror jag..?). Skönt att Apotekspåsen blir allt tommare..

Ska sortera mina tankar ytterligare men återkommer vid ett senare tillfälle.

Ovitrelle

Klockan har passerat 20.00 och min färdigifyllda spruta Ovitrelle är tom. Ovitrelle innehåller koriongonadotropin alfa vilket liknar hormonet som naturligt annars ska finnas i kroppen.
Syfte är att få folliklar (som innehåller ägg som nu legat och biffat till sig med hjälp av GonalF) att mogna och utvecklas så de är tajmade till vi kommer till Falun.
I bipacksedeln står det att huden minsann skulle spritas både före och efter injektion, att jag skulle fått information om hur sprutan ges osv. Mja...  jag såg till att ha rena händer och ren mage och sedan sprutades läkemedlet in ungefär på samma sätt som GonalF, dvs på ena bilringen där det med all säkerhet blir subcutant.
Nedre magen har idag känts lite mer svullen, lite molande värk så visst känns det som att något händer där inne.
Imorgon är det en sk vilodag då jag inte ska ta några läkemedel alls (förutom då min Pravidel som jag tar för förhöjda prolaktinvärden).
Imorgon ska jag dock skriva en (lång) lista med frågor att ta med till Falun:

• Ska jag träna på samma sätt som vanligt (mellan äggplock och återföring samt efter återföring)?
• Ska jag äta på något särskilt sätt (fånig fråga men så är man dietist också..)?
• Är det bäst att jag avstår från vinglaset till helgmaten redan nu (helt ok från min sida!)?
• Hur länge ska jag fortsätta med Pravidel?
• Är det någon idé att fortsätta med Metformin (har faktiskt redan minskat ner avsevärt med detta då den ju eg bara hade som syfte att försöka få igång min egna ägglossning)?
• Ska min dos Levaxin fortsätta att vara densamma?

Sen vill jag ju eg även fråga om hur stor chans det är att lyckas men den vågar jag nog inte fråga och för egen del så är det ju antingen 0% eller 100% och oavsett hur stor chansen är så påverkar ju inte det att vi genomför det.

Ikväll ska jag sova gott då det finns risk att jag har svårt att somna imorgon kväll. Imorgon ska jag annars ta det lugnt och ta hand om mig själv på bästa sätt; läsa golfteori (och ev svinga lite också), träna på gymmet, laga god mat och mysa med min kärlek.

Den stora välfyllda Apotekspåsen är nu mindre fylld, det känns oerhört skönt att ha avslutat så många moment som jag faktiskt har. Min M har såklart varit det bästa stödet men fram till nu är det ju bara min kropp som fått utsättas för diverse förberedelser. Det som nu är kvar är vagitorer men det vet jag nog mer om efter Falun.

På G och dags att programmera GPSen

Imorse sprayade jag min sista näsborre (för denna gång?) och igår kväll gav jag mig själv min sista (för denna gång) injektion av GonalF. Ikväll kl 20.00 ska jag ta min ägglossningsspruta, imorgon vila och på månag åka till Falun!
Ihhh, så härligt spännande, nervöst och skönt att vara på väg på riktigt! Nu kommer inget telefonsamtal att kunna hindra oss från att åka till IVF-kliniken och väl där litar jag på att duktig personal hämtar ut fina ägg av prima kvalitet och att kärleken naturligtvis levererar det han behöver!
Denna helg ska jag ta det lugnt, ladda och såklart försöka att slappna av och inte tänka så mycket på vad som komma skall. Under eftermiddag och kväll kommer jag nog att snegla på på klockan ganska ofta.

Nu är vi verkligen inne på dag 1 och så vidare!!