Hon sitter!

Okej, jag skulle inte sätta henne på ett stengolv och sedan gå därifrån. Och visst skakar det och balanseras en hel del. Men jäklar i min låda. Vår lilla 4,5 månaders baby verkar fixa det här med att sitta utan stöd!

Ibland tar hon stöd med händerna framför kroppen. Ibland ramlar hon då framåt. Ramlar hon framåt går hon graciöst över till att ligga på mage. Vårt kompetenta barn <3

Mmmmm!

Allt eftersom dagar och veckor går, får Ellen självfallet mer nyanserade ljud. Tröttgnället.... glädjetjuten... och ätljuden. Det är ingen tvekan om att vår lilla tjej tycker om att sättas i matstolen, få på sig haklappen och vänta in skeden. Även om nya smaker bidrar till lite grimaser, är intresset intakt och hon gapar girigt efter nästa sked. Varje tugga följs av ett tydligt "mmm" - en förälders dröm såklart (och kanske extra kul för en barndietistmamma).

Precis som att Ellen är lite kladdig då hon äter från bröstet, är ätande av mat inget undantag. Det är svårt att förstå att så små mängder mat kan ge så stora fläckar på haklapp och lämna så mycket kladd runt munnen. Den annars rätt så pedantiska mamman får stå tillbaka, vara nöjd med att dottern tycker det är så spännande med mat och inse att kladdandet kommer bli sju resor värre då dottern börjar äta av egen maskin.

Bye bye bajs

Nu blir det bajssnack. Sluta läs om du är känslig eller sitter vid matbordet. Däremot struntar vi i bilder.

Efter att ha vant oss vid en sisådär 2-4 bajsblöjor per dag blir det en ganska rejäl omställning när det inte kommer något alls. På flera dagar.
Att avföringen ska bli hårdare då man inför mer fast föda är ju inget konstigt men ändå har bajset tagit över lite tankeverksamhet då och nu. Ellen har inte verkat må dåligt eller ha ont i magen och gaser har hon varit duktig att få ut. Men ändå.

Smakportionerna är fortfarande rätt små och ges ett par gånger per dag. Grötportionerna är fortsatt störst. Har under ett par dagar blandat i katrinplommonpuré. Små kryddmått har ökat till en matsked. Idag kom utdelningen. Ett STORT lass på skötbordet och riktig illaluktande bajslukt!

Har inte riktigt förstått folk som beskrivit spädbarnsbajs som lite sötdoftande. Nu förstår jag lite mer. Spädbarn som börjat med mat bajsar bajs med en helt annan odör. Lite som vi vuxna. Med skillnaden att vi har näsan närmare barnbajset än vårt eget (hoppas jag..).

Alltså, det verkar som att det är bye bye till det riktigt lösa bajset som titt som tätt runnit ut på bodys. Istället är det welcome welcome till barnbajset. Imorgon kör vi inte katrinplommon till varje mattillfälle.

Appropå mattillfällen. Middagens mosade avokado smakade toppen för lilla fröken! Dessutom är det ju så vansinnigt enkelt att mosa. Imorgon ska vi nog testa lite morot.

Smakportioner med besk eftersmak?

Som barndietist får jag ofta "försvara" maten. Föräldrar och sjukvårdspersonal vill ofta skylla på maten när ett barn besväras av gnäll, magont, diarré, kräkningar, förstoppning, utslag och så vidare. Och ibland så stämmer det såklart men varje litet symtom från kroppen beror INTE på ett födoämne. Dock kan det ju vara svårt att veta. Jäkligt svårt att veta.

Kvällens träning fick avbrytas då lilla Ellen börjat skrika, kräkas och blivit rödflammig i ansiktet. Väl hemma var hon lugn och efter en dusch, glad och pratig som om ingenting hänt. Ansiktet var fortsatt lite rödfläckligt men ganska snart var även detta borta. Några små kräkningar till innan hon sedan somnade som vanligt.

Vad lär vi oss av detta då? Ja, rödflammig kan hon ju bli av att ha skrikit. En liten kräkning kan komma nästan varje dag då hon rör sig mycket efter en måltid. Men, flera kräkningar efter varann är ovanligt. Eller, det har ju faktiskt aldrig tidigare hänt. Skrika högt kan hon göra när hon är övertrött. Samtidigt fick hon en ny smakportion idag. Jag och M åt korv stroganoff och Ellen fick smaka på stroganoffsåsen. Hon verkade tycka om den och fick väl säkert en sisådär fyra knivuddar sås. Såsen innehöll ju både tomatpuré, tomatsås och kryddor så det är ju inte helt främmande att den kan vara orsak till en reaktion. Hm, klurigt.

Imorgon undviker vi dock korv stroganoff. Sen får vi göra nya försök med lite mindre kryddade tomatsmaker lite längre fram.

Lugnet före stormen

Jag tänker att just i denna lilla ålder är Ellen kanske som lugnast.
Hon är inte behov av mat lika ofta, hon kan underhålla sig själv i gungan, i gymmet, i sängen, i babysittern och på golvet och hon kan ännu inte förflytta sig särskilt långt. Alltså, hon är nöjd och stannar kvar där jag lämnar henne. Vi har lugna dagar och jag hinner både laga matlådor, baka och läsa bok. Lyxig tillvaro som givetvis emellanåt störs av en missnöjd donna som kräver min uppmärksamhet. Och, då är det självfallet bara att avbryta det jag gör och istället lägga fokus på mina dagars egentliga enda uppgift - se efter min dotter.

Men, snart kommer nog dagen då hon plötsligt inte ligger kvar på sin lekmatta eller då hon helt enkelt inte kan lämnas i soffan. Och, snart kommer händer och armar vara vääääldigt långa. Snart är det dags att barnsäkra boendet med andra ord!

Smakportioner

Mat är så kul! Trots (eller på grund av) mitt yrke som dietist, är det imte alltid så kul med just mat och att laga mat hemma. Men just nu, tänker jag maträtter mest hela tiden. Dagens storhandling medför att veckan kommer att bjuda på köttsoppa, kycklinggryta, korv stroganoff, rödspätta, pizzabullar och fläskpannkaka.

För lillan är mat också väldigt spännande. Och det gör såklart att hennes materfarenheter blir spännande även för oss föräldrar.  Jag och M kan nästan inte hålla oss för skratt då vi ser hur vår skatt likt en fågelunge gapar efter allt hon erbjuds. Hon trivs kanon i sin matstol och har än så länge hunnit prova lax, dressing, rotmos, hallon, banan, leverpastej, mango och havregröt. Hallonet gavs mest grimaser medan gröten ger tårar då portionen visar sig vara slut.

Är så glad att de nya rekommendationerna öppnar upp för att testa så gott som vad som helst utan att följa något strikt schema. Mängderna behöver såklart vara begränsade i början men av gröten äter hon redan en full smakportion. Magen verkar må bra och det är en mycket nöjd tjej som får sitta med vid bordet.

Gröten hoppas jag sedan blir ett bra kvällsmål. Vet inte om det beror på förkylning, tillväxtfas eller vad, men Ellen har vaknat två gånger per natt (jämfört med hennes tidigare en per natt) senaste tiden. Jag vet att det är fullt hanterbart och då en matning tar max tio minuter på natten så går det ju an. Men, det skulle såklart vara bättre om nattmålen blev färre istället för fler. Kanske är det så att det behövs lite mer mat och mer för magen att smälta för att hon ska hålla sig mätt längre??? Jaja, vi får väl se.

Nio nyanser av rosa.

 Tyg verkar falla vår fröken i smaken. Det är alla tiders att stoppa täcke, handduk, stumpa, haklapp och kläder i munnen. Ge henne en tygbit så är hon nöjd.

 

Nio nyanser av rosa ger er nio nyanser av ansiktsuttryck. Jag funderar över vad det ska bli av denna tygsmaskande juvel.

 



Dag 122

Idag är Ellen 122 jordedagar. Imorgon blir hon 4 månader. Igår tjuvstartade vi lite med en smakupplevelse. Kom ihåg jag att då hon var 2 månader gammal skrev ihop små egenheter och tycker det är hög tid att uppdatera det hela lite.


Ellens egenheter, dag 122 i sitt liv:
Vikt: 6860 g
Längd: 64 cm
Favoritsak: En tygbok. Hennes tidigare favorit, prasselfjärilen verkar helt ointressant numera!
Favoritsång: Vart bort du lilla råtta...
Bästa tid på dygnet: Utvilad på morgonen kring 7.30-tiden. Utvilad på eftermiddagen, gärna hoppande i sin gunga! Vid 22 på kvällen är hon ganska bra också, då sover hon gott...
"Sämst" tid på dygnet: Vid 19-tiden på kvällen. Ellen kan vara rätt nära till gråt då och vi försöker att hålla henne sysselsatt för att hon inte ska somna för tidigt. Nätterna blir så mycket lugnare (och mer fria från mat) om hon somnar efter 20.30 istället för tidigare.

 

 

Efter att under några veckor varit rätt ointressant, har babysittern fått en renässans. Den är nu toppen då lilla fröken sitter på balkongen och spanar in vår gigantiska tomatplanta. Babysitter och hoppgunga är för övrigt utmärkta barnvakter medan vi lagar mat och äter.

 

Imorgon laddar vi för 4-månadersdag: lunch med farmor och "plastkusin" Hugo med mor, sedan lån av matstol från kusin Cornelia och därefter hem för att komma igång med smakupplevelser på riktigt. Mamman är taggad vill jag lova. Mer taggad än vad jag trott att jag skulle vara faktiskt. Gårdagens provsmak av rotmos föll lillan i smaken och i och med att det finn en del kvar, lär hon få smaka ytterligare av detta imorgon igen.

Gravidkilon vs semestervikt

Det är egentligen ingen brådska och jag tänker varken stressa eller pressa mig själv för mycket.
Men, jag kan ändå få konstatera att de kilon som nu ligger över min startvikt INTE kan skyllas på överblivna gravidkilon. En månad efter förlossning hade jag ett eller två kilo kvar till vad jag vägde innan den lilla Bubblan hade boat in sig. 

Sen kom den långa, lediga och varma sommaren.

Jag vill varken kalla det synd eller dåligt samvete. Jag har njutit av varje kaka, glass, godisbit och efterrätt och det har varit GOTT! Men, nu får det lov att vara vardag lite fler dagar i veckan och helg lite färre dagar. Och, de dagliga promenaderna får lov att bli lite snabbare och bortom affärer. För jag är ganska bra på att kika i affärer, och fönstershoppande (och riktigt shoppande för den delen) får tyvärr inte upp pulsen något nämnvärt. När barn hunnit bli 3 månader gamla får man även ta med dem till mitt gym där det finns barnpassning. Så fort Ellen piggnat på sig ska jag ta med henne dit på ett kort besök för att se vad hon tycker. För, det skulle ju vara ganska skönt egentligen att hinna träna mitt på dagen.

Nedan är bilder från gymmet. Första bilden är tagen då jag nog var i ca vecka 30 eller så. Andra bilden, ca två månader efter förlossning och den sista igår. Inte särskild stor skillnad mellan andra och tredje bild. Dock, kan jag meddela att jag är rätt grym på plankan - har inga bekymmer att hänga med på ett vanligt corepass! Klapp på axeln för mig.

 

För länge sedan läste jag i Elaine Eksvärds blogg http://elaineeksvard.se/blog/ att hon hade invägning på fredagar istället för de "obligatoriska" måndagarna. Jag tror att jag gillar det konceptet. Inte för att det i det långa loppet har någon större betydelse. Men, för att slippa känna sig nedslagen efter vad vågen visar efter en helg med extra godsaker... Då är det ju lika bra att istället väga sig innan helgen, då detta säger mer om hur veckans flesta dagar sett ut. Så, så får det bli! Bör väl också ta lite midja- och stussmått, får se hur ambitiös jag känner mig på fredag.

 

Men, än så länge är det måndag och i väntan på invägning får väl dagen bjuda på en skogspromenad. Både godis och ostbågar är uppätet i helgen så faller andan på kanske jag lyxar till det med lite bär från torget!

Barnvagnar

Två nya händelser:
Ellen har gått över till sin Brio Happy sittvagn OCH Ellen (egentligen jag) har vunnit ytterligare en vagn!
Den nya vagnen är en Babyjogger City Mini. Den kommer dels bli en fantastisk sulky när Ellen vuxit ur sin Brio (den nya vagnen tål upp till 20 kg barn) och dels redan nu snart vara perfekt som resevagn. Mycket roligt att få vinna något så "rejält" och ser fram emot att testa den.  Nu är det väl bara att beställa en liten vinterresa... Hur som helst,  vinsten kommer från Mamatidningen så nu är det nog ingen idé att jag testar fler tävlingar just där igen!

Vad annars? Ja, givetvis lyckades inte Ellen bli förkyldfri. I natt har hon och jag sovit i soffan i vardagsrummet och ungefär en gång i timmen har hon vaknat och antingen velat ha napp eller äta. Täppt i sin näsa så det var bara att försöka göra livet lättare med saltlösning igen. Stackars liten och givetvis tycker hon att man är skittaskig när det kommer till att spruta koksaltlösning i näsan. Idag försöker vi båda vila så gott det går och sedan hoppas vi på snabbt tillfrisknande.

Högst upp: vår vanliga Brio Happy

Nedan: vår nya Babyjogger

 

Förkyld!

Igår var det premiär för Ellen på öppna förskolan. Då hon sov i godan ro innan den öppnade blev tajming för att träffa andra barn bra. Igår var det dock bara tre andra småtjejer där varav den yngsta var 9 månader. Så, Ellen var yngst men verkade för den skull inte ha något emot att spana på stortjejerna som kunde krypa! Imorgon börjar vi med Musiklek också, roligt att få lära sig lite nya sånger och ramsor och lite kul (och skönt) att ha lite tidsfördriv där Ellen får bra med stimulans.

Vår stora "öppna-förskolan-tjej"

Idag får hon en vilodag vare sig hon vill det eller inte. Jag har blivit dunderförkyld och försöker nu vara sträng mot mig själv genom att vila då dottern vilar. Tack och lov, verkar Ellen inte ha något emot att ta det lugnt idag varför vi gör just det. Peppar peppar verkar lilla fröken inte besväras av nästäppa.

 

Roar sig hemma idag 

 

.. och accepterar att ligga och ta det lugnt - så länge man pratar med henne!

 

 

Nåja, imorgon tar vi nya tag, till dess: näsdukar, nässpray, Alvedon. Och, försök till att inte ge för många bacillpussar till denna lilla godbit!

Bröllop och barnvakt

Det är tur att både jag och M har föräldrar som har tid (och väljer att ta sig tid) för sina barnbarn. Det går inte en vecka utan att åtminstone någon av Ellens far- eller morföräldrar träffar henne och oavsett hur länge "träffarna" pågår är varje gång uppskattat från samtliga parter. Helgen var inget undantag.

I helgen var den helg som varit deadline för flaskmatning från allra första början. I helgen var det bröllop då vi bestämt att Ellen skulle ha barnvakt hela kvällen. Hon skulle ta mjölk vi flaska och vi skulle roa oss kungligt utan vare sig barnvagn, skötväska, dregel eller sötbarn. Bröllopet hölls i Siljansnäs med efterföljande fest i Leksand. Ingen av oss var redo att lämna Ellen en hel natt varför vi tog med oss mormor och morfar till Dalarna istället!

Under själva vigseln följde Ellen med oss i kyrkan. Lite småprat för att testa kyrkans akustik följdes och en skötsam ung dam som storögt kikade på gäster och lyssnade på sånger. Finklänningen satt som en smäck och inte det minsta kräk förstörde helhetsintrycket. Vackra Matilda och stilige Daniel var alldeles förtjusande i kyrkan och det var så roligt att få vara med!

Utan att egentligen ha kunnat planera minutiöst så blev tajming med matningar och sömn riktigt bra; Ellen sov och åt innan vi åkte från Gävle och sedan precis innan vi åkte till kyrkan. Nyäten, nysövd och nybytt bebis ge åtminstone de bästa förutsättningarna för att hon ska må bra och vara nöjd.

För att verkligen vara väl förberedd fanns fyra portioner bröstmjölk redo i kylskåpet (även om Ellen förmodligen bara skulle behövt två av dessa) på det pensionat vi bodde på. Både jag och M hade varje kväll de senaste veckorna tränat Ellen med flaska och hon åt exemplariskt varje gång. Men det var en sak vi inte tränat på. Vi hade ju inte tränat henne med att lämna henne på ett nytt ställe. Jag tror inte att hon kände sig främmande inför sina morföräldrar. Men, hon ville inte äta! Och, hon grät krokodiltårar!

Tårar av kanske både trötthet, osäkerhet och hunger medförde att Ellen leverades till festen vid två tillfällen. Jag satte mig i pappas bil och tog Ellen i famnen. Ellen åt utan bekymmer från de medhavda flaskan och sedan åkte sällskapet tillbaka till boendet igen. Efter sista målet mat, extra pussar från båda föräldrar och på pensionatet, utsläpp av en rejäl mängd gas, blev vår lilla tös nöjd igen. Efter småprat med sina morföräldrar och somnade hon lugnt och gott i sitt babynest. Lagom till att jag och M kom tillbaka vid halvtvåsnåret, vaknade hon till med ett leende och pratade på som om vi aldrig varit ifrån henne. Skönt att hon inte är långsint!

En lite nervös feststart slutade hur som helst med ett nöjt barn, nöjda föräldrar och nöjda morföräldrar. Ett barns gråt kan vara kolossalt hjärtskärande - så tur att man då inte behöver stå ensam. När vi hittade en lösning för gårdagskvällen är både jag och M nöjda och tacksamma över att vi hade barnvakt och kunde njuta av festen utan barn den absolut allra största delen av tiden. Helgen handlade om teamwork - och vi skötte oss bra!

Trots lite missöden känner jag ingen oro för att lämna Ellen igen. Okej, nästa gång kanske vi inte tar henne till ett okänt pensionat och lämnar henne 7 timmar i sträck. Ett lagom långt restaurangbesök kanske bli lagom då.
Men även om vi skulle göra om precis samma sak igen, finns det ju inget som säger att det skulle bli på samma sätt. Ellen utvecklas ju dagligen och blir mer och mer medveten om sin omgivning. Förmodligen kommer det väl pendla i hur gärna och ogärna hon vistas med andra än sina föräldrar och då gäller det bara att hänga med.

Ikväll struntar vi i att ge flaska. Tjejen kan det. Ett par gånger per vecka lär nog räcka för att inte tappa greppet. Snart är det ju ändå dags för att testa mat. Tror och hoppas att en kvällsgröt kommer bli toppen.