Magkontakt

Det verkar som att ögonkontakt blir alltmer ovanlig då man kliver in i ett rum med människor. Man säger "hej", får "hej" tillbaks och sedan sedan går blickarna mot den växande magen - innan det blir ögonkontakt! Lite ovant må jag säga men då magen börjar gå alltmer ifrån en tjockismage till en gravidmage är det helt okej. Än har halvt okända folk inte börjat att klämma på magen vilket är väldigt skönt för DET vet jag inte om jag ser så mycket fram emot.. 

Igår inhandlades nya BH:ar i större storlek och till helgen sker kanske första utgallringen av för tillfället urvuxna/onödigt trånga kläder. Det händer mycket nu men jäklans så trevliga bekymmer!

196 gram kärlek

Ja, efter lite vånda, men ändå inte alltför stor nervositet fick vi till slut se vår lilla Bubbla som ju faktiskt utvecklats till en riktigt snygg liten figur! Hjärtat tickande ruggigt snabbt (som det ska), urinblåsa, magsäck, tarmar och ryggrad satt där de skulle och de små grodlåren till ben rörde sig riktigt graciöst! Lillhjärnan gick att se i huvudet och små tår kunde ses på småfötterna. Allt såg ut såsom det skulle och det är såklart skönt att veta att vårt lilla förstaklass-ägg har utvecklats till ett förstaklasss-embryo som nu fortsätter att vara ett förstaklass-foster! Så skönt att både få se hjärtat jobba och att den lilla kroppen rörde sig såsom den skulle. Nu är det bara att vänta in första sparkarna!

 

 

Bubblan med huvud till höger och ryggrad överst...

 

Bubblan som till slut vågar visa sina ögon(hålor).  

Måndagslängtan

Ja, inte är det väl varje vecka man längtar efter att det ska bli måndag. Förvisso brukar jag väl inte ha särskilt mycket söndagsångest men visst är väl ändå helgen lite bättre än vardagen?

Men måndagen som nu kommer är väldigt efterlängtad. Det är då vi får se om Bubblan omvandlats till ett gäng clementiner eller om det faktiskt börjar se ut som en liten människa därinne.

 

Jag måste väl säga att jag har riktigt höga förväntningar på detta ultraljud. Alla i omgivningen (som upplevt det vill säga) har sagt hur absolut fantastiskt det är och ja, då har jag helt enkelt höga förväntningar. Är inte så särskilt nervös men kommer kanske att bli det när tiden närmar sig.

 

Vecka 18 (17+4)

 

 Ikväll firas lördag genom att inviga vår fina nya köksblandare med trerätters tillsammans med vår egna rörmokare och hans dam. Var väldigt trevligt att få plocka fram finbesticken, vinkaraffen och linneservetterna och jag blev lite smått oroad då jag faktiskt inte kommer ihåg senast vi hade bjudmiddag - fy på oss!

Vecka 17 och små simfötter

I helgen som var kändes det som om små små simfötter tog lite simtag i magen. Och förmodligen var det väl lilla Bubblan! Jag kan inte påstå att det är någon kontinuitet i simmandet men kanske ändå kan förnimma viss rörelse där under naveln. Mysigt! De små fötterna ska visst bli ca 2 cm långa denna vecka så snart kanske simtagen blir lite starkare!

Annars mår jag utmärkt faktiskt. Magen börjar gå från att bara vara en liten tjockismage till att bli en hård kula som buktar ut från kläderna. Nu längtar jag bara efter ultraljudet!! Drygt en vecka kvar och sen får vi se hen!

Oro och ångest över att något ska vara fel är inte alls så stor längre även om jag såklart är lite nervös inför ultraljudet. På dagens lunchpromenad funderade jag lite över vad det är jag är orolig över. Och från dag 1 kan jag nog konstatera att oron hela tiden har handlat om livet eller döden. Eller egentligen bara döden. Oron började redan dagen då den lilla Bubblan låg infrusen på ett labb i Falun, därefter försiktigt tinades upp för att sedan flytta in hos mig och efter det, alla de veckor som passerat. Oron har alltid bara handlat om huruvida Bubblan ska överleva eller inte. Oron har aldrig handlat om huruvida Bubblan ska ha något fel eller vara sjuk.
Det är klart att jag vill att Bubblan ska födas frisk och stark, sova gott nätterna igenom, bajsa sådär lagom avföring i lagom konsistens, komma igång med mat i den tid som förväntas och sedan utvecklas till en fantastisk medborgare. Men skulle nu något hända på vägen, är det enda jag vill att Bubblan ska få ett bra liv.

Strumpbyxans fram- och baksida.

För oss som ofta klär oss i strumpbyxa med tillhörande klädsel känner säkert till problemet: det är inte alltid lätt att veta vilken sida som är fram och bak på strumpbyxan. Och kanske spelar det inte alltid så stor roll. Men låt säga att jag använder mina strumpbyxor två dagar i rad, då vill jag gärna veta hur jag hade dem dagen innan.

Tidigare har detta oftast löst genom att det finns en sida som har varit mer uttänjd. Den sidan har tillhört min baksida då jag har en rumpa som är alltifrån platt.

Senaste veckan har jag insett att vindarna har vänt lite. Uttänjdheten finns kanske förvisso även på baksidan men den största uttänjdheten, den är där magen tagit plats! Bara så att ni vet.

Mammabyxan

Så då har magen fått sina första egna byxor. Tyvärr blev det nog fel storlek, känns redan lite för lösa så ska byta till annan storlek. Annars är det ju härligt skönt med en mammabyxa! En skön mudd och ingen knapp som trycker på. Och mudden ger ju verkligen utrymme för att växa ytterligare..
Kan nog fortfarande ha de allra flesta vanliga byxor men eftersom magen verkar vilja svälla lite under dagen är det rätt skönt att inte ha något som trycker på. Är än så längre riktigt nöjd med min klänningsamling. Klänning är ju så sjukt skönt och slappt och med en yllekofta till räknar jag med att kunna ha flera av dem hela vintern.

I början på vecka 16 mår jag annars riktigt bra, börjar längta mer och mer efter kommande ultraljud, bara 2,5 vecka kvar nu! Är väl fortfarande liiite nojig över hur Bubblan mår därinne men har märkt att jag inte längre ständigt lägger till "om nu allt går som det ska" då jag berättar för folk när Bubblan ska komma till oss.

Fick i veckan första gången höra att jag "strålade". Det tror jag i och för sig är bullshit men är väl ändå rätt kul att höra att man verkar mår bra jämfört med att man ser trött och glåmig ut.

Det där med cravings är jag också osäker på. Visst, jag skulle gärna äta godis till middag och kakor till frukost men jag klarar mig rätt bra utan det (dock blir det gärna en kaka på natten då jag vaknar, hehe..). Är det något som går åt i rask takt är det annars clementiner och leverpastej. Drar väl i mig sisådär 3-4 clementiner per dag och äter leverpastejsmörgås varje dag. Men, gravidcraving, det vill jag nog inte kalla det.

Igår testade jag ett nytt träningspass och det var det första där jag faktiskt kände att det inte var helt optimalt. Gick på Powerstep där kondition på bräda kombineras med styrka med stång. Själva styrkebiten gick helt okej men att stå och dra upp knäna mot magen på stepbräda i rask takt varannan låt i en timme var lite obehagligt. Så, nästa vecka får vi ta något annat helt enkelt.

Imorrn drar jag och Bubblan till hemmastan. Ser fram emot att träffa gamla kollegor och bli lite bortskämd hos mor och far. Lyx!

Alla helgons dag

Igår tände vi ljus för Ellen och Kalle, Gunvor och Gunnar, Malin och Erik samt Tyra och Helge. Dessa är mina och M:s mor- och farföräldrar. Är lite sorgligt att Bubblan aldrig kommer få träffa dem och att de aldrig kommer få träffa Bubblan. Då är det tur att Bubblan kommer ha egna mor- och farföräldrar och dessutom två bonus-farföräldrar. Det är också tur att Bubblan kommer ha mor- och farföräldrar som kommer att vara delaktiga och som tur är, inte bor alltför långt bort.

Annars är det riktigt bra. Har nog inte hänt särskilt mycket alls mer med min kropp sedan sist. Det kliar lite på kroppen men jag kan inte riktigt komma fram till om det beror på att hyn nu är mer torr än i somras eller om det är hormoner som påverkar. Ska testa att byta ut tvättmedel mot något skonsammare och kanske även byta duschcreme.

Idag har jag galet ont i lårmusklerna. Körde BodyPump igår och det blev många benböj. Inspirerande att både en annan deltagare var ordentligt gravid och att ledaren hade en rejäl gravidmage. Tar detta som ett bra betyg på att BodyPump är bra att fortsätta med!