34 fulla veckor

och det börjar bli tröttsamt. Gillar egentligen inte att klaga men kan väl ändå konstatera att även om graviditet inte är en sjukdom så är det banne mig inte något normaltillstånd.
Kroppen är tung och svullen och kliar men Bubblan verkar må bra.

Dagens barnmorskebesök:
Vikt: +1 kg (12 kg upp sedan inskrivning)
Blodtryck: 115 övertryck (lågt och bra)
Blodsocker: 4,6 mmol
SF-mått: 33 cm (31 för 2 veckor sedan)
Hjärtslag: starka
Gallsyror: ?

Just det , i torsdags natt vankade jag runt vaken och höll på att bli komplett galen. Hade en vansinnig klåda över hela kroppen, inkl handflator och under fötterna. Kanske är det inte mitt i natten man ska läsa om symtom och behandling men klickade snabbt in mig på 1177:s gravidapp. Okej, appen är inte världens roligaste men då det är Sveriges landsting som står bakom den, känns det som säkra och bra råd.

Där kunde jag hur som helst läsa:

Graviditetsklåda

Allmänt

Att det kliar på kroppen när man är gravid är vanligt. Huden på magen töjs ut och man kan då få klåda. Om det enbart kliar på magen är klådan alltid ofarlig. Men när man är gravid kan man få en speciell typ av klåda som kallas för graviditetsklåda, det kan också kallas graviditetskolestas eller hepatos.
Klådan beror på att hormonerna under graviditen kan påverkar levern så att omsättningen av galla blir förändrad. Galla produceras av levern och utsöndras genom gallgångarna ner i tarmen. Vid graviditetsklåda blir denna utsöndring lite långsammare och kan leda till att man får en förhöjd halt gallsyror i blodet, och det är det som gör att det kliar. Det finns en viss ärftlighet att få graviditetsklåda.
Ungefär två av hundra gravida kvinnor får graviditetsklåda. Oftast får man klåda under den senare delen av graviditeten, men en del gravida kan få det tidigare. Det är vanligast att klådan börjar ungefär i graviditetsvecka 30-32.
Om man har haft graviditetsklåda under en graviditet är det vanligt att man får det nästa gång man är gravid.
Att ha graviditetsklåda kan vara jobbigt och stressande. Den ständiga klådan kan göra att man får svårt att sova. Men när barnet är fött försvinner klådan.
Om gallsyrorna i blodet är kraftigt förhöjda finns det en ökad risk för att barnet föds för tidigt och även att barnet kan drabbas av syrebrist under förlossningen. Men dessa risker är små och man blir dessutom kontrollerad regelbundet under graviditeten.

Symtom

Om man har graviditetsklåda kan det klia intensivt över hela kroppen men det vanligaste är att det kliar mest i handflator och på fotsulor. Man får inga utslag men man kan få rivmärken efter allt kliande.
Klådan kan göra ont. Den kan kännas djup, stickande och brännande. Ofta kliar det mest på kvällar och nätter.
Klådan kan ibland minska något under de sista veckorna före beräknad förlossning och den försvinner direkt efter förlossningen när graviditetshormonerna sjunker.

Behandling

Hur intensiv klådan är talar inte om hur mycket levern är påverkad. Därför får man regelbundet lämna blodprover på mödravårdscentralen eller på sjukhuset. Vid provtagningen mäts mängden av gallsyror i blodet. Det är nivåerna av dessa som visar om det finns risk att barnet blir påverkat.
För en del kan kylande hudsalvor och svala omslag lindra. Det kan också hjälpa att använda tunna och luftiga kläder. Om man har svårt att sova kan man få medicin för det. Om man har mycket problem med klådan kan man få recept på läkemedel som lindrar och som sänker nivån av gallsyrorna i blodet. Även om man får medicin kan förlossningen behöva sättas igång tidigare än den är beräknad.
Det är viktigt att få stöd och förståelse av sin omgivning när man har graviditetsklåda.

När ska man söka vård?

Är klådan så svår att man har svårt att sova eller koncentrera sig längre stunder ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning.
Om man får klåda under graviditeten bör man kontakta barnmorskan på mödravården eller vårdcentralen nästkommande vardag. Barnmorskan kan ge stöd och råd hur man lättare ska kunna hantera klådan.
Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Nåja, eftersom klådan kommit ganska direkt (och att jag därför inte mätt några gallsyror tidigare) och för att det väntade en helg och en vardag innan mitt planerade besök hos barnmorskan, kontaktade jag förlossningen under fredagen. Fick komma in efter jobbet (fördelen med att ha arbetet i samma hus som förlossning). Några gallsyror gick inte att ta prov på då dessa behövdes ta fastande men jag fick ligga kvar en timme för att personalen skulle kontrollera en CTG-kurva på lilla Bubblan. Hade lågt blodtryck (86/48) och blidde lite svimfärdig. Bubblan mådde tydligen utmärkt då kurvan visade "bättre än bra" resultat! Och lite bra var det väl trots allt att ha gjort ett litet studiebesök på förlossningen så jag vet var jag ska ta vägen om några veckor igen. Fick också utskrivet Lergigan som tas i samband med sänggående. Verkar i alla fall hjälpa delvis, när jag väl somnar sover jag både ganska gott och utan klåda.

Annars då, börjar så sakteliga räkna ner arbetsdagarna, känns vansinnigt skönt att det snart bara är jag och Bubblan att ta hand om i väntan på förlossning.

Veckans topp har utan tvekan varit lilla Liv. Bror och svägerskas fina dotter som så äntligen kom ut efter många om och men. Är nu faster och ser fram emot att få lära känna denna nya person som för alltid också kommer att ha en egen relation till Bubblan. Känns bra när familjen växer.

"Är det någon här inne som kan det här med att förlösa eller"

Med en blick mot min stora mage uttryckte ledaren för dagens Easylinepass just frasen ovan. Fanns det någon med erfarenhet av förlossning ifall det skulle behövas. När jag meddelade att det bör vara kring 7 veckor kvar pustade hon ut något och la till "ojdå, men då kanske vi klarar oss ikväll och snart är det ju ändå dags att kicka ut dig härifrån ett tag".

Träningen går klart trögare. Ishiassmärta gör att mina annars så snygga benböj inte känns lika motiverade att utföra och det är både tyngre och ondare att ta sig från golvläge upp till maskinläge. Men, jag försöker att hänga i. Mina armar kan fortfarande tränas nästan lika bra som förr och jag gör sköna ryggövningar och rumplyft som känns både snälla och nyttiga för bål och fogar.
Easyline är för övrigt en riktigt passande träningsform för mig just nu. Intervaller på 30 sek åt gången gör att jag orkar utföra övningarna i bra tempo och de flesta maskiner går finfint trots stor mage. Springet på stepbrädorna har jag dock lagt ner för att vara rädd om mina fogar. Att de Easylinepass jag går på bara är 30 minuter långa, gör också att jag orkar att bibehålla samma tak och tempo hela passet igenom.

Jag har tänkt träna månaden ut. Sen flexar jag ut för ett par månader. Då jag har en månad kvar till beräknad förlossning och har tänkt nöja mig med att göra lite knipövningar och små promenader utomhus. Och vila.

Resten av kvällen blir det soffläge och massor av sport på TV:n. På torsdag väntar gravidmassage och nästa vecka ska en sjukgymnast få bedöma mina bortdomnade fingrar. På torsdag är det också dags för nästa föräldrautbildningstillfälle. Både jag och M gillar dessa träffar. Förra gången gick vi igenom förlossning och de olika typerna av smärtlindring. På torsdag ska vi gå igenom amning. So far kan jag i alla fall konstatera att det ena bröstet verkar ha finfina mjölkgångar. Hoppas gångarna och innehållet finns kvar när Bubblan kommer.

Skillnad på promenader och promenader

Jag har alltid tyckt om att promenera. Promenaden har varit ett givet transportmedel att ta mig till plats A från plats B, att få motion och en bra sysselsättning att göra både ensam, ensam med musik i öronen och med sällskap. Men jag kan nu lugnt konstatera att promenader kan se lite olika ut.

 

 

Promenaden som liten med den vuxne:
När jag var liten fick jag ibland småspringa ifatt mammas ganska raska steg. Om det berodde på att jag släpade sulorna i astfalen eller om vi hade bråttom vet jag inte. Men jag kommer ihåg mammas hand om behövde sträcka sig bakåt för att möta min.

 

Promenaden med den långe:

Småspringa får jag också ofta fått göra när jag och M är ute på stan. Hans betydligt längre ben (och väldigt begränsade intresse av fönstershopping) driver oss framåt lite onödigt snabbt och jag har gång på gång fått sänka hans tempo och påminna honom om att en som går i klackar med flera decimeter kortare ben inte kan ha samma takt som han, den långe har.

 

Den ombytta promenaden:

Tvärtom är det ofta på de ombytta promenaderna. Ombytta promenader betyder för mig att man ska motionera, dvs gå i så rask takt som man orkar. Då är det jag som brukar leda medan M kommer en halvmeter bakom.

 

Jobbpromenaden:

Jobbpromenaden är kanske den vanligaste promenaden som tar mig från den ena platsen till den andra. Promenaden görs i någorlunda raskt tempo då det handlar om att komma fram i tid. Då jobbpromenaden inte ska göra en lika varm och svettig gäller det att tänka lite på vad man tar på sig och sedan plocka av sig vantar och halsduk alltefter vad vägen tar en framåt.

 

Den höggravides promenad:

Den tar TID. Sammandragningar, foglossning och ishias (plus små isfläckar) gör promenaden riktigt långsam. Ofta är jag varm och rent av svettig då jag tar mig ut från jobbets dörrar. Skobyten, jacka och packning har gjort mig lätt andfådd och inget är väl då så skönt som frisk luft och solsken. Men, till skillnad från tidigare jobbpromenader blir dessa promenader nu lite svalare då tempot är så långsamt. Jag måste ta på mig vantarna istället för att ta av dem!

Jag som annars är rätt van att gå om andra människor har nu förlikat mig med att det är jag som är bromsklossen på smala vägar. Igår var ett undantag. Jag gick förbi någon! Hon var 80 och gick med stavar, för att hålla balansen.... Ambitionsnivån är sänkt om man säger så.

Men, det fina med dessa långsamma promenader är att det går att se så mycket mer, jag hinner känna efter hur det känns att fylla lungorna med klar, halvkall marsluft och jag lägger ju ner mer tid på mig själv utan att göra någon annat samtidigt.

Just nu är vädret fantastiskt. På promenaden hem idag mötte jag en Brio Happy. Vår vagn. Den såg perfekt ut.

 

Nu längtar jag efter nästa typ av promenader - barnvagnspromenaderna. Dag 1 osv har nu tagit oss så pass långt fram att kollegorna pratar om att "nu kan den komma närsomhelst". Bubblan får gärna stanna i magen ytterligare en tid. Men, om två månader är sannolikheten mycket hög att Bubblan fått provligga i sin egna Happy-vagn. Tack IVF.

 

 

Vår fina Bolougnerskog.

 

Fortsätter solen att stråla i helgen blir det till att göra våffellunch på balkongen. 

Stadsminister eller världens lyckligaste

Häromveckan såg jag på en intervju med komikern Måns Möller. Han pratade om sin nya show och hur den till stora delar handlar om hans son. Hans son har autism och jag blev lite tagen av hur Måns uttryckte sig kring detta. Måns berättade att han tidigt i sonens liv hade storstilade planer för sin son: Han skulle bli stadsminister! (om nu det är höjden på välstånd, lycka och medgång..). När diagnosen autism sedan var fastställd bytte Måns sitt fokus och målbild: Sonen skulle bli världens lyckligaste autist! Världens lyckligaste autist är ju en fantastisk målbild. Måns berättade om hur han och sonen tränade kommunikation hemma: Måns tränade sonen på att skratta och varje gång sonen skrattade fick han en belöning. Måns jämförde det med att lära en hund nya trick och var mycket tydlig i att detta sätt inte var det enda eller det bästa sättet för träning men att det var sättet som han och hans son tränade på. Jag gillade att lyssna på Måns och hur han med stor portion humor beskrev hur föräldraskapet blev så mycket mer annorlunda än vad han tänkt sig.
Men jag kommer ändå tillbaka till hans ytterligheter: stadsminister vs världens lyckligaste autist. Jag tror att sonen har en bra pappa i Måns.

Under promenaden hem från jobbet (i dagsljus, jippie!) lyssnade jag på musik. Det har blivit promenaderna till och/eller från jobbet då jag lyssnar på min spellista "I väntan på Bubblan", som är fylld med bra musik som på ett eller annat sätt går att härledas till barn, väntan, föräldraskap eller liknande.
Idag påmindes jag om hur de där gravidböckerna och apparna (som också tjatar om avslappning, andning och målbilder) tipsar om att spela favoritmusik för barnet redan nu. Och jäklar så jag glömt det!
HC Andersen-sagor har vi läst och dagen både börjar och slutar med ett litet mamma/pappasnack med magen. Är Bubblan väldigt bubblig i magen och snurrar runt brukar en klapp på magen och en förklaring till vad jag gör kännas naturligt. Men det där med musik är lätt att glömma. Jag lyssnar gärna och ganska ofta på musik men mestadels blir det faktiskt via hörlurar och något säger mig att Bubblan inte uppfattar musiken på samma sätt via mina hörselgångar.

Och, jag inser att jag spelat alldeles för lite av min husgud, Lars Winnerbäck.
Hans "För dig" är med på min spellista. "För dig" betyder för mig "För Bubblan". Från och med idag gäller det att spela minst en favoritlåt varje dag utan hörlurar. Stadsminister eller autist. Får jag välja helt och hållet, tycker jag världens lyckligaste är mer än good enough. Tills dess ska jag lära Bubblan att uppskatta Winnerbäck.


Håll till godo.

Titel	För dig
Artist	Lars Winnerbäck
Textförfattare	Lars Winnerbäck
Musik	Lars Winnerbäck
Producent	Lars Winnerbäck
Förlag	Madhouse/BMG Publishing Scandinavia
År	2001
Låttext	jag har sett varenda vrå av Sveriges land jag har härjat runt i loger och på Grand jag har letat efter ro för min skakande hand efter dig efter dig efter dig du är resan som jag velat ska ta fart du är gåtan som jag aldrig löser klart du är början på nåt nytt och nånting underbart för mig för mig för mig när hösten kommer och tiden gått för fort när allt känns på rutin och redan gjort ska jag samla mina krafter och göra nånting stort för dig för dig för dig jag är hög nu sen den dagen när du kom jag är hög nu och kan inte somna om jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång med dig med dig med dig det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt du kan kalla det förnuft men aldrig sunt det är väl sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt med dig med dig med dig jag har vandrat som en vilsen stenstaty jag har vart på rymmen utan någonstans att flydet här är slutet på resan och början på en ny med dig med dig med dig 

Målbilder och survival kit

Det gäller att må så bra som möjligt. Det är lättare att må tipptopp när kroppen är lättare, magen mindre och krämporna färre. Samtidigt innebär ju varje tung, stor och lite smärtsam vecka att veckorna och dagarna  närmar sig orsaken till varför man pustar.

 

I gravidböckerna skrivs det om att ha en målbild inför förlossningen.  Jag har lite svårt för det här med andningsträning, visualiseringar och avslappning. Men visst, jag förstår poängen. Hade inte vår skidstjärna Johan Olsson haft en målbild inför sitt fantastiska femmilalopp hade han nog inte vunnit. Och såklart har han tränat både att andas och slappna av. Men, min målbild handlar inte om att bli världsmästare på att föda barn , jag önskar mig bara en frisk unge.

 

Min målbild får därför symboliseras av min lilla ljusstake. Målbilden handlar om att ha fokus under förlossningen,  att ha förnuft att lyssna på experterna som jobbar där, att vara förberedd på att det kommer ta lång tid och jag har ingen alls ambition av att vara någon slags urmoder som ska klara mig utan allt var smärtlindring heter. För, varken smärta, smärtlindring eller tid kommer att ta ifrån mig glädjen över att ha blivit med familj.

 

I helgen var vi i Falun, Bubblans "födselort". Våra vänner bor faktiskt på samma gata som IVF-kliniken om än ganska många kvarter bort. Det var lite märkligt att dra ner rullgardinen för kvällen, titta ut över Åsgatan och konstatera (såklart på väldigt labmässigt sätt) att Bubblan har 2 små frysta syskon några hundra meter bort...

 

Efter helgens erfarenheter av trög mage, halsbränna, ryggont och svällda fötter är jag tacksam över mitt lilla survival kit:

Gigantiska mammatrosor som täcker hela magen, stödstrumpor som räddar svullna fötter och ben, bäckenbälte som gör foglossningsbekymmer till ett betydligt mindre problem än vad det kunde vara, Stretchmark-olja för att förhindra bristningar, intimolja för att smörja torra slemhinnor, Movicol mot förstoppning, Zyloproct mot hemorrojder samt mitt senaste inköp, Gaviscon mot halsbränna. Andra bra saker är många kuddar i sängen, långt skohorn, gymkort och soffan.

 

Jag är en material girl, men utan glamour. Tacksam för mina prylar.