Att resa med småbarn

ja, till och med spädbarn - vilken resa i sig!
Är relativt van att resa och rätt duktig på att packa men nu är det ju en helt annan femma. Är säker på att jag kommer glömma både deo och nagellack för bekostnad av extra filtar och mockasiner åt lillan.

Är osäker om jag glömt något...
i handbagaget finns (förutom mitt egna):
Näsdroppar
Alvedon
Näsdukar
Blöjor
Tvättservetter
Extra ombyte kläder
Vattenflaska
Smoothie
Grötpulver + tallrik + sked + haklapp
Handdukar
Bärsele
Smörgåsrån..

I stora bagaget finns:
Massor av blöjor
Barnmatsburkar
Färdig välling
Grötpulver
"servis"
UV-kläder
Badkläder
Vanliga kläder
Kudde
Solskydd
Solhattar
Filtar
Koksaltlösning
Vällingflaskor..

Läste precis att även Ellen får checka in 10 kg bagage. Kanske behövs det om hennes pinaler inte ryms i våra väskor. Ja, för just det. Även hennes vagn ska ju packas i sin egna väska dessutom!

Kanske ser jag inte fram emot själva resan DIT i samma utsträckning som jag brukar. Men, väl på plats ska det bli väldigt kul, spännande och kanske rent av liiite avslappnande.

Abu Dhabi och Dubai - snart kommer vi!

Morgonstund och korta nätter

Andra koppen kaffe är uppdrucken och det blir nog en bra dag idag också. För dagarna brukar vara bra. Ellen går på ständigt nya upptäcksresor runt om i lägenheten och kryper gärna iväg både till hallen och undersöker sulor och under köksbordet för att pilla på stolsbenen. Senaste dagarna har hon också blivit riktigt skicklig på att gå mellan våra ben och vi har helt klart för en föraning om hur ryggarna kommer att må när det blir mer och mer träningsgång.

Men vad hände med nätterna? Igår natt vaknade hon varje timma! Vissa gånger räckte det att rätta till nappen men flera gånger fick jag ta upp en ledsen tjej och vyssja om henne i soffan. Gav henne bröstet 2-3 gånger. Puh.. Blir sedan irriterad på mig själv då jag inte kan somna om utan ligger vaken och nästan "väntar" på att hon ska vakna nästa gång. Jaja, man blir i alla fall duktig på att solla bort sådant som man absolut inte måste göra på dagen.

Natten som just varit, har varit bättre om än inte bra. Ellen somnade först efter halv tio igår men var strålande glad och nöjd tills dess att hon slocknade. Vid midnatt gick vi upp första gången och sedan blev det ytterligare två pass i soffan. Kunde själv somna om bättre och fick i alla fall sova två timmar i sträck vid ett par tillfällen så får väl vara nöjd med det. Tidigt i morse när hon vaknade gav jag henne en flaska välling istället för bröstet då jag inte hade så mycket att erbjuda efter en natts snuttande. Ellen somnade om, men inte någon längre stund. Alltså, trots sen kväll och halvtaskig natt är vi nu uppe med tuppen även idag.

Orsak? Jag tror verkligen inte att hon är sjuk och mår dåligt för då borde hon ju vara ledsen och orolig även dagtid, eller? Utgår istället för att det har med hennes ålder och utvecklingsfaser att göra. Kanske borde vi göra något åt kvälls- och nattrutinerna men känns lite onödigt att påbörja detta innan den stundande utlandsresan som i sig medför ny tid och ny miljö.

Utlandsresan ja... idag är det mycket förberedelser och packning på schemat.

Mamamamama...

Det är spännande att se hur Ellens kommunikation utvecklas. Det märks tydligt att hon är på väg att hitta ett slags språk. Senaste veckan har hon återkommande "sagt" mama. Både jag och M har hört det och givetvis tolkar jag det som att hon vet att jag är hennes mamma och att det är det hon säger. Kanske har hon bara hittat lite nya bokstäver att leka med men hur som helst är det såklart roligt. Jag vill nog också påstå att det kommit "mapa-pama" så snart kanske både "mamma" och "pappa" ljuder!

Premiärerna verkar för övrigt dugga tätt i januari. I natt överraskade hon mig med att plötsligt stå i sängen vid sin huvudända (som i sin tur ligger precis bredvid min sida av sängen) och småsnacka lite. Inte kul att bli väckt klockan 3, då vi redan varit vakna både vid midnatt och halv 2 men samtidigt roligare att vakna till en vaken och lite glad tjej än en som gråter.

Premiär nummer 2 detta dygn var just en nummer tvåa. Ellen satts på pottan strax efter frukost och under tiden som vi läste bok, bajsade hon!

 

Dagens nya framsteg firades med ett riktigt skumbad. Hon verkar trivas, om man säger så.

 

8-månaderskontroll

Förra veckan blev Ellen 8 månader gammal och vi var på BVC för besiktning.
Vikt: 9215 gram (+1 SD)
Längd: 71,3 cm (+1 SD)
Reflexkontroll: Inga bekymmer med svarsleeende, titta efter pendel och gripa tag i leksak.

Dagarna hemma är inte lika lugna längre-  Ellen kan nu förflytta sig mellan rummen och hittar ständigt nya små eller stora detaljer som hon måste undersöka. Soffbord, kökshanddukar, strumpor och bokhyllan verkar för närvarande mest spännande. Vi har gjort i ordning en hylla med Ellens egna böcker där hon ständigt drar ut böcker. Till min glädje verkar hon nu tycka om att sitta och titta/lyssna på en bok varför vi försöker läsa lite varje dag. Något annat vi gör varje dag är byggande med klossar och duplo-lego. Okej, det är jag som bygger med legot och Ellen som raserar men det känns ändå som en lek som vi båda får ut något av.

Matrutinerna tycker jag också är helt okej.
Frukost: bröstmjölk (innan vi går upp) och sedan yoghurt med frukt och/eller smörgås då jag äter frukost.
Lunch: 1 portion gröt eller mat. Blir det mat, äter hon 1 stor burk alt 1/2 burk plus efterrätt
Mellanmål: bröstmjölk eller smoothie eller smörgås och yoghurt
Middag: mat
Kvällsmål: 1 portion välling
Natt: bröstmjölk (är ibland tidig frukost)

 

Natten och sömnen däremot... det har varit en period med sämre sömn. För det första somnar hon inte lika lätt. Några kvällar har hon gråtit så fort vi lämnat sovrummet och så har det kunnat fortsätta upp till en timme. Igår gick det dock bra då hon som vanligt underhöll sig själv för att sedan somna en halvtimme därefter. Under den vakna tiden i sängen kan hon se så trött ut ena stunden för att i nästa se så pigg ut att hon är på väg att hoppa upp över spjälorna. Då Ellen fram tills nu har varit så lätt att söva är detta lite nytt. Vissa nätter har hon dessutom vaknat flera gånger olycklig och vi har fått gå upp och söva om på nytt. Hm, inte lätt men förhoppningsvis övergående. I och med att hon har utvecklat så många nya färdigheter senaste tiden är det väl inte konstigt att hon har mycket att bearbeta i sömnen.
Sömnen dagtid? Max två timmar fördelat på två tillfällen.

 

Oskyldiga blå ögon?

 

 

ALLA böcker ska ut på golvet!

 

 

Sova på rygg verkar inte vara favoriten längre. Somnar gärna halvsittande och kan sedan i sömnen parera sig till magläge, sidoläge eller till fötterna vid huvudkudden. Försöker att lägga henne till rätta men ganska snart har hon hittat sin egna sovställning på nytt. Kanske inte så konstigt egentligen. Vem gillar att sova på rygg? 

Årskrönika del 2

Så fortsatt då året 2013...

Juli
Vi var återigen lediga HELA familjen!
Ellen hade sin första förkylning och flyttade, från att sova i sitt babynest i vår säng, till att flytta över till sin spjälsäng. Vi sov gott alla tre och jag var mycket glad över att få lite mer utrymme för att slippa svettas i onödan. För vi hade det varmt. Och jag var så svettig och kladdig.

Ellen sov så gott i egen säng.

 

Vi spenderade semestern med diverse dagsutflykter till närliggande ställen. Åt god mat både med Ellen som sällskap och med Ellen lämnad hos sin farmor.
Allas glädje över det kanonfina sommarvädret tyckte jag var lite överskattad. Åtminstone för oss som inte kunde njuta av varken värme eller sol i samma utsträckning som vanligt. Att ta sig till en badstrand kändes också som ett för stort projekt. Hade vi verkligen velat, hade vi säkert genomfört det men istället stannade vi oftare hemma, tog promenader med vagnen och njöt av att ha balkongdörren öppen länge på kvällarna.

Varmt, tyckte Ellen!

 

Första vuxenmiddagen på restaurang.

Augusti
Återigen vardag men fortfarande svårt att säga att vi hade särskilt många vardagsrutiner. De ändrades ju liksom hela tiden!
Ellen började att stödja på sina ben då vill höll i henne och vi började ana att min så kallade amningshandduk (som skyddade mot mjölkläckage) blev Ellens första snuttefilt. Tur nog har jag hela tiden bytt handduk regelbundet så hon är inte helt inställd på EN handduk.
Jag och Ellen tog tåget till Stockholm där tre generationer Lundkviststjejer njöt av väder, mat, strosande och shopping. Återigen fick vi konstaterat att Ellen är en nyfiken tjej som ogärna slumrar in så länge det händer nya saker i sin omgivning. En händelserik dag behövde således följas av en betydligt "tråkigare" dag hemma.
Jag fotade och fotade och fotade. Och fick sedan lite dåligt samvete. Jag ville ju föreviga men samtidigt inte missat nuet.
Månadens sista dag åkte vi på bröllop. Ellen skulle ha barnvakt hela kvällen. Ellen hade barnvakt men använde sin makt till att totalvägra flaska! Nåja, med små justeringar kunde fortfarande jag och M njuta av bröllopsfest medan Ellen och morföräldrar åkte fram och tillbaka för att jag skulle kunna ge Ellen mat.

 Premiär på leksaksaffärsbesök på Östermalm. 

 
 September
Vi hade premiär på Öppna förskolan och ska jag vara helt ärlig var det mest för min skulle såhär i början. Skönt att ha ett ställe att gå till och träffa andra föräldrar och på sikt även ge Ellen det extra behov av stimulans som nu, 2014, behövs så himla mycket.

Häng på Öppna förskolan.

Vi lämnade liggvagnen och gick över till sittvagnen. Sittande präglade nog förresten hela september ganska mycket. Ellen älskade sin matstol och kom också till att älska att sitta själv utan stöd!

Föredrog att sitta i vagnen utan selen, såklart!

  

Jag tog mig rätt regelbundet till gymmet och var ärlig mot mig själv då de sista "mammakilona" inte alls hade med att jag var nybliven mamma att göra utan att jag njutit av sommarens goda.

Ellen blev 4 månader och vi började med smaksensationer. "Mmm" blev Ellens nya jollerljud i samband med måltider vilket medförde att dietistmammahjärtat klappade lite extra. I samband med matstart fick vi ganska självklart också en ny erfarenhet av avföring. Det skulle sedan ta några månader innan avföringen blev sådär lagom mjuk och bra..

Gröt är gott!

 

Oktober

Vi njöt av fina höstdagar och upptäckte både gungor och trädens fallna löv.

 

Ellen började på babysim och plötsligt fick vi en tid att passa varje söndag. Även om det var drop-in-tider på simningen var varje söndag en utmaning för att se till att Ellen både var utvilad och någorlunda nyäten innan det var dags att hoppa i den varma poolen.

 

 

För mig var nog oktober en ganska lugn månad då Ellen var nöjd med att sitta och pilla på små leksaker och kunde underhålla sig själv långa stunder. Jag fick således tid att både läsa, vila, förbereda mat och hålla det någorlunda snyggt hemma.

  

November

 Vi jobbade så hårt för att få Ellen att förstå att hon ska gå framåt med sin lånta gåstol. Mestadels stod hon stilla i stolen och pillade med det hon hade framför sig. Ibland backade hon. Sällan gick hon framåt. Det var DÅ, kan man nu i efterhand säga!

Jag hade premiär för att själv roa mig! En fredagskväll med landstingsfest och sedan ETT HELT DYGN utan min fina familj. Ellen passade i samband med detta på att slå sovrekord på natten och sov så gott som hela nätter utan att vakna och äta.

Ellen firade Fars dag med att börja göra pruttljud.

Ellen fick också sitt första märke i ansiktet av att hon slog i pannan i soffbordet. Är glad över att barn har fantastiskt läkkött då det blivit några till småfall därefter (och säkerligen kommer många många fler).

Ståträning

Egentid

 

 

December



Härlig adventsmånad, dock med bara ett kort besök av snö. Lägenheten gjordes julfin i vanlig ordning och jag hade mycket tid med att pyssla, baka och ordna med julkort.

Ellen hade sin första julavslutning med musikleken och ägnade många stunder åt att plocka bort julgransprydnader och klämma på belysningar.

Vi kikade på fyrverkerier, Gävlebock och julmarknad. Och träffade såklart släkt och vänner. Ellen uppskattade flera saker på julbordet och avslutade året med att smaka hummer!

Inte helt oväntat hann också familjen bli sjuka. Jag förkyld, Ellen jätteförkyld med megahosta och Magnus magsjuka.

Jul jul strålande jul. Julklappar i överflöd, precis så som det ska vara med barn. Ellen träffade tomtar både här och var och jag fick det finaste halsbandet i julklapp.

Vi fick lära oss om säkerhet på BVC och insåg snabbt att det var helt rätt i tid. Sista veckan på året hände massor i Ellens utveckling: hon började klappa händer, började så sakteliga förflytta sig framåt längs golvet och minskade ner sitt sovande dagtid avsevärt! Kanske inte konstigt att också sömnen nattetid blev sämre då det säkert fanns en hel del att bearbeta och kanske drömma om.

  

Gott nytt år! 

 

2013 var ett fantastiskt år. Således fanns lågvattenmärken även under det gångna året men det finns ingen anledning att grotta ner i dessa.

Inför 2014 har jag inga särskilda löften men kanske ändå ibland påminna mig själv om:

• att inte ha för bråttom
• att oftare sitta/ligga på golvet och se världen med Ellens ögon
• att vara snäll mot mig själv och såklart även mot Ellen, M och övriga
• att låta pappershögarna växa på jobbet och säga nej när jag så behöver
• att fortsätta vara nyfiken och kreativ i mitt yrke
• att komma ihåg mina olika identiteter ("bara" Tina, mor, sambo, vän, familjemedlem och kollega) och låta alla få utrymme

Nu får det vara nog med tillbakablickar och framtid för denna gång.

 

 

Premiär 2

 

Nästa premiär körde vi på idag. Ellen fick sätta sig på pottan ungefär den tid som hon vanligtvis brukar bajsa. Inget resultat i pottan denna dag men en klart godkänd premiär då pottan både fungerade som leksak och läsfotölj!

 

Premiär 1

I lördags tog vi på oss underställ, mellanställ och ytterkläder och begav oss ut. Det snöade, blåste och var riktigt kallt så vi undvek att vara ute alltför länge. Men, pulkapremiär blev det i alla fall!

 

Ellen var väl sansat förtjust men hon skrattade säkert inombords. Näe då, hon fattade nog inte riktigt vad vi hittade på för något, men jag har för mig att hon reagerade ungefär lika första gången hon badades. Nu verkar hon älska att sitta i badbaljan så vi får väl hoppas att pulkaåkandet också blir roligare.

 

 

Årskrönika del 1

Egentligen känns det alldeles för pretentiöst och säkerligen kommer jag att glömma massor av viktiga händelser eller känslor. Det mesta kommer förmodligen att vara förskönat men kanske är det också så det ska vara.

2013 var ju året då livet blev så mycket bättre. Så mycket viktigare. Så mycket skörare. Så mycket intensivare. Så mycket rörigare. Så mycket mer. Jag hoppas inte att 2013 kommer att vara det bästa året i mitt liv. Det tror jag fortfarande ligger framför mig. För ärligt talat, redan 2014 kommer ju bli bättre än 2013. 2014 kommer jag att ha fått lära känna mitt fina barn i 365 dagar. Plus alla dagar jag känt henne under 2013. Och fler dagar blir det ju hela tiden. Men, mitt livs finaste ögonblick finns såklart i maj 2013.

2014 ska jag nog också sluta skriva här. 10 maj 2014 fyller Ellen 1 år och Dag Ett har verkligen gått från återkommande minusdagar till att fortsätta framåt i raketfart. När Ellen fyller 1 har jag börjat att jobba igen och då ska jag inte ägna min lediga tid här.

Men, en liten återblick var det ja...


Januari
Magen började att växa rejält och än skulle den ju också hinna bli betydligt större. Andfåddhet och svårigheter att nå fötterna började att bli dagliga bekymmer. I början på året började både jag och M att känna Bubblans sparkar. Bra värden hos barnmorskan och förlossningens telefonnummer lades in i våra telefoner. Ifall att.

Förra vintern hade vi riktig vinter. Snö och kyla i många månader.

Februari
Jag fyllde år och firade på finrestaurang, Mathildas i Gävle. Fick en plättlägg i present vilket i mitt tycke är den optimala familjematen - plättar.
I jobbkalendern börjar det märkas att en längre ledighet är inom räckhåll. Och tur är kanske det. Jag börjar bli virrigare och märker tydligt av att jag blir mer andfådd när jag pratar för mycket.
I februari kickar också foglossningen igång. Det, samt bortdomnade och svullna fingrar, hemorröjder, förstoppning, sömnsvårigheter och ryggvärk medför att en hel del krämpor gör sig påminda.
Jag och M åker till Stockholm för hotellövernattning, musikal och shopping. Och hör och häpna: det blir inte en enda affär! Jag är så trött att vila på hotellrummet slår högre än att smita in på Åhlens innan bussen tar oss hemåt. En helg i Stockholm Utan en enda affär. Har aldrig tidigare hänt.

 Jesus Christ Superstar i Stockholm.

Mars
Jag blir äntligen faster! Lilla Liv tittar ut i Stockholm.
Tankar om förlossning gör sig påminda och jag funderar en del på målbilder. Har dock bestämt mig för att inte ha bestämt för mycket i förväg utan lita på att personal på plats vet vad som passar bäst när vi väl är där.
Vi åker till Falun och vinkar lite upp mot fönstrena där Bubblans frysta små syskon bor.
Vårsolen börjar att lysa och promenaderna till eller från arbetet känns bra. Om än långsamma.
På gymmet kämpar jag på så gott jag kan och tycker mig känna av vissa imponerande blickar av de stora muskulösa männen.
Blir påkörd. Klarar mig bra men bilen behöver lämnas in för en make-over.
Jag får klåda. Fy fasen så det kan klia och fy fasen så det påverkade min sömn!

Marssol

Vårflod

Påkörd Ford

Faster och Liv

April
Jobb fram till mitten av månaden och sedan väntan, uppladdning och vila inför Bubblans nedkomst.
Det tapetseras, provkörs barnvagn, tvättas barnkläder, bäddas vagn och packas BB-väska.
Solen börjar äntligen att ge oss rejält med värme och jag har en del riktigt härliga dagar på balkongen.
Både M och Kungen fyller år och vi inser att Bubblan inte blir något aprilbarn.

Björkarna börjar så sakteliga slå ut i slutet av april.

 

Småkläder på tork.

Sista passet på gymmet.

 

Bok och vårsol på balkongen.

 

Maj
Vi går ner i radioskugga med nära och kära och lovar dem dyrt och heligt att de kommer få veta när vi väl har kommit till BB.
Den 9:e maj ser vi en rätt trött och långtråkig fransk film och jag har lite mer ont i ryggen än vanligt. På morgonen den 10:e maj ska vi till förlossningen på ett nytt ultraljud och för att kontrollera fostervatten och planera vad som ska göras därefter. I efterhand vet vi ju att det där ultraljudet aldrig blev av. Värkarna kom igång och en bra förlossning, som i och för sig hade sina små kritiska ögonblick, och gav oss en alldeles perfekt liten tös. Jag, som på en sekund blivit mamma, drar iväg till operation och uppvak medan dotter och nybliven far åker till barnavdelning. Vi blir inlagda några dagar och känner sådan tacksamhet till alla inblandade. Sondmatning går successivt över till amning och den 18:e maj blir vi helt utskrivna.
Resten av maj befinner sig nog hela familjen i en bebisbubbla där besök avlöser varandra och den hemmasydda babynestet rymmer vår dyrbara skatt.

 

 Sista tjocka magbilden.

 

Så liten och ändå det allra största.

 

 

Juni

Månaden innehöll både två födelsekalas, midsommarafton och Livs dop. Lite smått nervösa satt vi oss i bilen med vår 5 veckor gamla tös och åkte de 67 milen till Halmstad. Jag blev gudmor och Ellen sov sig igenom både fest och besök på Tylösand och golfbana. Vi lärde oss att ha "tråkdagar" hemma utan besök för att återhämta oss alla tre.

Barnförsäkring undersöktes, förskoleplats var redan bokad.

Jag själv? Ja, jag var nog fortfarande förstoppad och trodde i mitt stilla sinne att läckande bröst skulle vara en övergående grej.

 

Lilla fröken får mycket beröm för sin starka nacke.

 

 

Oj, det var första halvåret. Nu pustar vi ut, tar en paus, tänker tillbaka och laddar för det fortsatta året. Redan nu kommer jag ihåg att en lång och varm och solig sommar var framför oss. Härligt. Ja, lite. Men, framför allt svettigt.

 

 



 

Juni

Sammanfatta året som gått.

Har börjat på en liten årskrönika men det tar sin lilla tid.

Tills vidare kan jag beskriva dagsläget:
Vi är friska HELA familjen! Ellen är inte längre så nöjd när hon bara sitter utan gör sitt absolut bästa för att förflytta sig. Idag tog hon sig från sitt rum in till köket. Är lite osäker på hur, men förmodligen med ett litet stjärthasande. Väl framme i köket bestämde hon sig för att ställa sig upp mot köksbenet.

Sitta passar för övrigt alldeles utmärkt då det är dags att sova. Så fort hon läggs i sin säng nästan studsar hon upp för att pilla på sina mjukisdjur eller försöka resa sig. Ibland somnar hon också sittande. Eller lutandes framåt. Eller på mage. Men mest sover hon liggandes på sidan. Precis som jag. Ibland vaknar hon på natten och sitter då upp. Oftast går det bra att bara stoppa in nappen och lägga ner henne igen. Har man tur, somnar hon om direkt.

På dagtid sover hon sällan mer än totalt 2 timmar. Men då har hon, liksom sina morgontrötta föräldrar, också haft sovmorgon fram till nio-halvtio. Snart är det vardag igen, då ska vi nog försöka gå upp lite tidigare.