Att följa livet genom kameralinsen

Jag tycker att det är en svår balansgång mellan att fota för att föreviga och mellan att bara släppa kameran, lägga sig bredvid sin tjej och upptäcka det hon upptäcker utan en kameralins.
Det finns foton från varje dag som Ellen än så länge har levat. Förvisso enbart bilder från mobilkameran men så blir de helt okej. Och framför allt, mobilen finns med varje timme på dygnet, redo att fånga vår tjej i bussen, på tåget, i affären, i parken, i badbaljan...

Egentligen är det konstigt att det finns så många fina foton från min och M:s barndom. Detta, med tanke på hur många bilder som nu dagligen raderas då de blivit suddiga eller för att Ellen hunnit vända sig om eller blunda. Det tas med andra ord massor av bilder och bara de "bra" sparas.
Jag vet inte hur många bilder vi har på henne då hon ligger i sin säng och sover, ligger på sin lekmatta, sitter i vagnen, i bilen, i soffan, i hoppgungan. Många ser rätt snarlika ut men å andra sidan är det roligt att se hur mycket större hon blir, hur starkare hon blir och hur mer "med" hon hela tiden blir.

Men, kanske bör kameran ändå ligga kvar på bordet lite oftare. Kanske borde jag inte tänka lika mycket på att föreviga utan vara mer här och nu. Jag kommer ju aldrig någonsin glömma denna tid i mitt, M:s, Ellens och alla i Ellens omgivnings liv. Men, säkert kommer jag ju glömma NÄR vissa händelser skedde.

Förra helgen spenderade jag två dagar i den fina hemmastaden. Vädret var fantastiskt och utan stress hann jag och Ellen träffa många av dem som vi tycker så mycket om. Innan hemfärd bestämde jag mig dock för att inte boka in lunchsällskap. Istället satt jag mig på en uteservering alldeles själv. Beställde in en finlunch, tittade på min tjej som sov i sin vagn och åt utan i lugn och ro. Njöt av väder, mat och egentid. Insåg att jag aldrig mer kommer att sitta ensam på en lunchservering i Uppsala med Ellen sovandes i sin liggvagn bredvid. Försökte då verkligen att fånga stunden, utan kamera och jag hoppas att jag lyckats.
Ser dock fram emot många fler tillfällen på uteservering - med och utan sällskap - med och utan Ellen.

Vardagslyx

Ingen tid att passa. Ingen tid förutom en lunch. Solen skiner och trots höst i luften finns hopp om en riktigt fin dag.

Sitter på tåget med lillan. Hon lyckades kräkas upp delar av sin frukost redan innan avfärd. Tackar för dessa små scarfs som fångar upp kräket. Påminner mig själv om att fler behöver inhandlas.

Kul att åka tåg men lillan testar även sina röstresurser... Gör vad jag inte brukar göra hemma - hon får en skvätt mat till trots att det bara var en timme sedan sist. Förstår vad folk menar med matmutor. Undrar hur jag ska bli själv. Hoppas att kunna muta med annat än mat när lillan blir större.

Men trots kräk, gråt och mutor är det vardagslyx. Idag är en fin dag och jag får spendera den ledig med min dotter. På dagens agenda väntar kusinhäng med lilla Liv. Svägerskan och jag, vi ska nog shoppa scarfs!

I väntan på hösten...

... njuter vi av sensommaren. Värmen är inte lika intensiv och solen inte stark som den tidigare varit.

 

Som mamma har jag märkt att jag blivit så mycket mer effektiv - det går snabbare att träna, städa, vika tvätt, duscha, handla, laga mat, äta och somna på kvällen. Även om inte allt är av positiv bemärkelse så tycker jag nog ändå att det mest är fördelar med den där effektiviteten. Sen är det ändå skönt att vissa saker inte går att göra snabbare. Som ett frisörbesök: 2 timmar fritid som bara handlar om mig och mitt hår. Okej, blev kanske lite onödigt mycket bebisprat med frissan då hon själv var gravid.. Nåja, tiden var i alla fall min egen och den uppskattades. Nästa månad blir det nog en egodejt med antingen massör eller hudterapeut!

 

Med Ellen är det fortsatt bra, numera 62,9 cm lång och 6335 g tung vid tre månaders ålder. Hon har ett par kvällar varit lite ovanligt skrikig, vi tolkar det som övertrötthet och ev gaser. Tack och lov kan hon lugna ner sig efter en stund och sedan sova gott. Ikväll har dock fröken mått bra och varit vid gott humör. Somnade dock vid 20-tiden vilket kanske inte är helt optimalt. OM hon nu somnade för natten är risken att det blir två matningar i natt och en väldigt morgonpigg fröken imorgon. Egentligen är det väl inte hela världen men när man är van vid en viss typ av nätter som fungerar bra, ja, då vill man såklart att de ska fortsätta.

Idag var vi ute på en riktigt lång promenad. Tog med mig Babybjörnen och lät Ellen utforska träd och buskar i "stående" läge i Valls hage. Hon verkade gilla det. Med henne på magen blev jag också tvungen att sakta ner promenaden och också själv se mig omkring och bara småprata med min lilla brud. Den annars så effektiva mamman fick för stunden släppa snabbhet och multitasking och istället bara vara. Kanske kan det bli en vecko"rutin" att ta en skogspromenad i veckan.

Vad man får och inte får göra..

Vad vi föräldrar får höra av andra är att Ellen verkar vara ganska tidig med vissa delar av sin utveckling; hon har tidigt haft en stark nacke, en nyfiken blick och en drive att hela tiden komma framåt. Sitter hon i någons knä vill hon sällan sitta tillbakalutad utan hon vill bli hjälpt till att sitta rak i ryggen och se sig omkring.

På grund av detta så spenderar hon en stor del av sin vakna tid just sittandes men också stående med stöd under armarna. Kul tycker hon och kul tycker vi föräldrar då vi ser att hon utvecklas, blir starkare och verkar nöjd. För att kunna flytta våra middagar från TV-soffan (där vi äter medan fröken antingen sitter eller ligger mellan oss) till köksbordet funderar vi att snart pröva att sätta henne i en matstol. Inte för att hon ska äta, men för att hennes nyfikenhet och sällskapsbehov ska stillas. Jag funderar också på att pröva att sätta henne i Babybjörnen med ansiktet utåt då hon förmodligen tycker mer om att se sig omkring än att stirra rakt in på mitt bröst. Och idag satt jag henne i hoppgungan. Och oj så glad hon var! Hon kunde ju inte hoppa direkt och jag försökte att ställa in den i en höjd så att hon inte skulle behöva ta emot sin tyngd med benen men ändå inte vara för högt uppe så att hon inte skulle nå golvet. Ellen gillade skarpt att jobba med sina ben och se sig omkring.

Sen började jag fundera och bli lite sådär dåligt-samvete-mamma. Ställer vi för höga krav på henne? Sabbar vi hennes rygg, hennes ben eller hennes något annat om låter henne sitta och hänga i gungan? Hm, har inte tänkt googla på det hela då jag säkert kommer få alldeles för många olika svar och åsikter. Ska istället ta upp det på BVC på tisdag. Jag hoppas (och tror) att det är okej då hoppgunga och sittaktiviteter hjälper till att få fler små "stationer" här hemma som vi kan cirkulera kring.

Kul tycker Ellen (och förhoppningsvis bra avlastning tycker mamman)!

 

Ellens sängmobil med fina djur på är mycket omtyckt. Och kanske lite för omtyckt då den distraherar och fångar hennes intresse när vi försöker få henne att somna i sin säng. Ska testa att ta bort den inför sovstunder för att sedan hänga tillbaka den inför uppvaknande.

365 och 3

Igår var det precis 1 år sedan vi spända åkte till Falun för att få ett litet litet befruktat ägg återinsatt. Kommer fortfarande ihåg hur nervös jag var på förmiddagen. Falun skulle ringa om det upptinade ägget inte hade överlevt själva upptiningen. Och telefonjäveln ringde ju också. Som tur var, handlade samtalet om att förskjuta besöket med ca 15 minuter och inte om information att bubblan inte överlevt. Besöket gick så snabbt och sedan satt jag och knep ihop benen hela bilresan hem.

"Helt naturligt" vs "tillsatser" - en sak är säker - allt var inte bättre förr. Tack naturvetenskap och envisa forskare.

Än så länge talas det ju inte sådär jättemycket om ofrivillig barnlöshet, fertilitetsutredningar och IVF. Det är mycket hysch hysch men när jag såhär efteråt berättar för människor att vår lilla Ellen är tillverkad med teknikens under så är det förvånansvärt många som antingen själva gått igenom utredning eller som känner någon som har det.
När Ellen blir större ska hon självklart få veta hur hon har kommit till, det får väl liksom bli två olika blommor-och-bin-berättelser. Och jag tror att om 10 år pratas det betydligt mer öppet om ofrivillig barnlöshet än vad det görs idag.

Hur som helst, idag är i alla fall en ytterligare speciell dag - Ellen blir 3 månader gammal! Än så länge firar vi med färska snittblommor, ett nystädat hem och mycket sång på lekmattan. Och ikväll kommer nog mamman och pappan att skåla i något gott medan lillan får fortsatt "all you can eat" från valfritt bröst!

Regn!

Jag vet, man ska inte glädjas över att sol och värme försvinner men jäklars så skönt det varit att inte svettas idag. Eller i och för sig, svettades på gymmet men det är ju en annan sak. I natt ser jag fram emot att få småfrysa lite i lakanet! Sen kan det såklart få fortsätta att vara fint väder, men 25 grader, sol och hög luftfuktighet - det kan vi väl spara på ett tag framöver.

Nåja, förutom visst väderomslag tickar vardagen på. I tisdags åkte jag Ellen till Stockholm med kära mor/mormor. Tågresan gick utmärkt; Upptåget mellan Gävle och Uppsala och sedan vanligt SJ-tåg mellan Uppsala och Stockholm. SJ-tåget var ju inte alltför anpassat till barnvagn och jag var glad att inte behöva styra runt och rodda ensam. Behövs nästan en extra person för att kunna springa in i en vagn och kika om det finns nog med utrymme innan man bär upp vagnen för trapporna.

Hur som helst, Ellen passade på att sova lite på tåget för att sedan nyfiket se sig om i storstaden. Hon blev också bortskämd av sin mormor genom att få bli buren och på så vis se än bättre än hon kunde i sin vagn. Jag ska nog börja att använda vår Babybjörn lite mer och särskilt nu när jag tror att Ellen klarar av att sitta framåt. För nyfiken är hon.
Stockholm bjöd på strålande sommarväder och dagens spenderades i några affärer och med promenad på Djurgården. Jag premiäråkte rulltrappa med Ellen och barnvagn och lyckades också byta två välfyllda bajsblöjor i vagnen i brist på skötbord och toaletter. Känns skönt att vara självständig!

Ellen i leksaksaffär - köpte maracas!

 

Ellen och mormor i ABBA-muséets presentshop

Ellen gillar Stockholm!

 

 

Just för att Ellen är så pass nyfiken försöker jag se till att vi har vilodagar hemma också. Vet inte om det spelar någon roll, men jag tänker mig att hon behöver vila från nya intryck och få en chans att "ta igen" sömn som hon inte tillåter sig då det händer för mycket.

 

Vardagarna hemma ser relativt likadana ut: mellan matningar och sovstunder (sovstunder kan variera rejäääält i både antal och längd) har vi alltid en lekstund på lekmattan. På mattan leker vi lite med leksaker och sjunger. Då Ellen varit lite skeptisk till att ligga på mage ser vi nu till att hon får träna på att ligga just på mage varje dag och det går minsann allt bättre. Igår gick hon för första gången från att ligga på mage till att rulla tillbaka på rygg! Eftersom magliggandet verkar gå allt bättre ska jag göra ett nytt försök att lägga henne i babygymmet som har fina grejer att "se ner på".

I babysittern och i "elefantfotöljen" (= min amningskudde som nu fungerar fint som sittstöd) kan Ellen underhålla sig själv en stund vilket ger mig lite tid till att diska, plocka fram mat, äta, gå på toa etc. Även spjälsängen fungerar faktiskt riktigt bra som barnvakt. Viker jag tvätt, klär på mig, bäddar eller allmänt plockar kan hon ganska nöjt ligga kvar i sin säng och antingen spana på vad jag gör eller kika på sin mobil. Men självklart, uthålligheten är fortfarande inte lysande utan det gäller att byta aktivitet ganska så ofta. Promenaden brukar ofta bli efter lunch, ibland somnar hon, ibland inte. Vad gör vi mer? Eftersom fröken nyfiken tycker det är väldigt spännande med TV, försöker jag att inte ha den på för mycket på dagarna utan hellre ha musik i bakgrunden.

 

Imorrn är det fredag igen - härligt att ha familjen samlad på heltid igen! Är sugen på att köpa hem blommor från torget, laga laxfärsbiffar och kanske efterrätt - gäller ju att skilja på vardag och helg även om man hänger hemma varje dag.

 

Imorgon är också en speciell dag, man skulle kunna säga dag 365... Och på lördag, då fyller vår fina bubbla 3 månader - ett kvarts år!

 

 



Augusti

Så var M:s semester över och det är dags att ha lite vardag igen. Är fortfarande svårt att förstå hur min och Ellens vardag kommer att se ut men ska bli vansinnigt spännande höst. Men höst är det väl ändå inte ännu va.... högsommarvärmen verkar fortsätta ytterligare en tid.. pust pust men jag ska inte klaga. Det har varit vansinnigt lyxigt att få vara två föräldrar hemma på heltid i 5 hela veckor. I och med att Ellen nu också är en månad äldre, går det ju inte riktigt att jämföra hur mina dagar hemma såg ut med Ellen ensam före semester och hur det kommer att se ut framöver. Nåja, är hur som helst glad att det inte är jag som tar mig till jobbet då jag mer än gärna gör jobbet hemma istället en tid framöver!

Trots den varma sommaren har det inte blivit ett enda bad för oss. Visst, doppat fötter i både Rullsand och Vårvik men det räknas väl knappast. Är absolut svettig och har lite värmeutslag under brösten och det går åt två BH-ar om dagen Är sååå glad över att Ellen mår sover gott i sin spjälsäng, annars hade det nog varit oliiidligt varmt i vår säng. Men tillbaka till bad. Det har helt enkelt känts som ett lite för stort projekt att ta barnvagn, madrasser, solparasoll, solskydd, mat och oss själva till en badplats där vi dessutom behöver leta skugga för att inte Ellen ska koka bort. Så, badstrand får helt enkelt vänta tills nästa år.

M:s sista semestervecka bjöd på ytterligare en Hälsingeutflykt, denna gång till Järvzoo. Bra liten djurpark där vi till och med kunde se den annars så skygga järven. Ellen sov sig igenom halva besöket men mådde sannolikt inte dåligt för det. Kvällen avslutades med att spana och tjuvlyssna lite på Gyllene Tiders konsert. Återigen sov lilla dottern och för att skydda de små öronen, användes lite större öron, hehe, man tager vad man haver...

En mjukiskanin kan komma väl till användning!



Förutom zoo har vi hängt hos Ellens mor- och farföräldrar. Det är roligt att se hur Ellens ler igenkännande till sina kära släktingar och att de kan trösta och roa henne lika bra som vi föräldrar. Ellen har nu också lämnat ensam med både mormor och morfar samt farmor ett par timmar vilket jag tror uppskattas av alla tre parter.

Men augusti var det som sagt.... Började månaden med återbesök till förlossningsläkare Hanna. Fick ny chans att gå igenom förlossningen, bli undersökt och prata eventuella framtida förlossningar. Allt hade läkt fint och jag mår ju bra. Tänker inte på min förlossning som något hemskt utan inser mer och mer hur väldig kort tid det egentligen handlade om då det gjorde jäkligt ont, Ellen låg stressad i magen och förlossningsrummet fylldes av personal som fanns redo "ifall att".
Kom i samband med besöket ihåg att fråga om Pravidel. Pravidel var ju det läkemedel jag åt innan jag blev gravid för att hålla mina prolaktinnivåer i balans. Och frågan nu var väl om jag ska fortsätta att äta dessa eller inte... ska få besked via telefon eller brev så är ju bara att vänta och se.

Augusti började också med ett skönt träningspass på Må Bättre. Tränar fortfarande i första hand bålstabilitet men har även smygit in en del styrketräning. Ser fram emot lite mer koordinerade motionspass men väntar nog ytterligare lite. Frisörbesök är inbokat och jag planerar massage eller ansiktsbehandling lite längre fram. Känns helt ok att knycka lite egentid!

I slutet av augusti börjar också mina och Ellens små aktiviteter: öppen förskola, musiklek och babysim. Blir säkert bra att ha vissa saker inplanerade för att få lite struktur över veckan men gillar även läget att ha flertalet dagar oplanerade.

Vad mer? I Ellens liv, märks det tydligt att hon upptäcker sin omvärld alltmer. Hon fullkomligt älskar att bli hjälpt upp i sittande och vill sedan sitta rakt, eller helst dyka framåt, och spana. Hon har också börjat att hålla upp sin kropp i stående. Härligt att se att hennes små tjocka ben är så starka. Att ligga på mage har inte varit någon favorit men nu har jag lagt in en liten förmiddagsträning varje dag för att vänja henne.
Favoritleksaken är nog fortfarande Libro-fjärilen vid skötbordet men även andra leksaker börjar att fånga hennes intresse och landa i hennes händer. När hon sover tar hon gärna med sig "amningshandduken" (den lilla handduk jag har under mitt bröst och över hennes kläder för att skydda mot kladd och läckage) och sover med den nära ansiktet. Ellen är fortfarande mer en hicktjej än kräktjej men vid ett par tillfällen har hon fått upp mat. Jag antar att det beror på att hon är så mycket mer rörlig och inte vill ligga still. Och, så länge hon inte verkar må dåligt av det, är hon väl en "happy spitter".