Midsommarhelg

Bubblans ANDRA midsommarhelg firades i alla fall betydligt varmare än förra året ;-) För ett år sedan var Ellen fortfarande bara en liten liten bubbla som låg infryst i säkert förvar i Falun. Och för exakt ett år sedan fick jag mitt första plus på en graviditetssticka. Det hade då gått drygt 2 veckor sedan insättning, det var midsommarafton, jag hade redan laddat ner gravidappar och mitt största bekymmer var hur jag skulle undvika pappas gravade lax...

Men, bara några dagar därefter kunde som bekant ett tidigt missfall konstateras och jag och M åkte snabbt tillbaka på ruta 1.
Jag ska inte säga att jag är glad över bakslaget, absolut inte. Men, med en sovandes Ellen i min famn kan jag kanske känna ännu mer tacksamhet över att hon finns, att hon överlevde den där första iskalla midsommaraftonen och att hon sedan boade in sig hos mig knappt 2 månader senare.

Denna års midsommarafton firades lugnt i Gävles Boulognerskog och Ellen verkade tycka om att vara på picnic. Morgonens sjungande och dansade till Små Grodorna verkade inte imponera i någon större utsträckning men nästa år hoppas vi på ett mer aktivt midsommarfirande. Och tills dess ska vi fortsätta att träna på att sjunga och dansa...

 

Tills vidare bjuder jag på Ellens morgonleende. Ja, jag vet att hon har klänning på sig och ja, hon sov i den hela natten. Jag såg inte nödvändigheten i att riskera att väcka en djupt sovande dotter bara för att klä på henne en pyjamas. Sådan mamma är jag!

Bubblans första roadtrip

Jag var nog lite nervös. Nervös för att lillan skulle vara missnöjd i sitt babyskydd eller för att hon skulle vilja äta varje timma eller för att trafik och barnskrik skulle bli lite för mycket för denna nya familj... men det gick fint!
Gjorde mat- och blöjbtestopp strax söder om Stockholm, i Mantorp och sedan ett kort litet extra i Ljungby. De 67 milen tog nästan 10 timmar inkl stopp och det får vi vara nöjda med. Ellen sov större delen av resan men behagade också att sitta vaken och beakta sin tillvaro. Korta stunder kom lite smågråt men då var det också läge för att stanna för mat. Annat "smågnäll" kunde lätt avledas med lite napp.

 

Att resa med barn medför ju onekligen också sin packning. Om vi säger såhär: det var nog JAG som hade minst packning och så brukar det inte vara. Jag hade exakt en outfit per dag och lika många underkläder. M fick ansvar för att packa själv denna gång (tom stryka sin egna skjorta) och jag packade Ellens sisådär 10 outfits. Därutöver massor av handdukar, blöjor, tvättlappar, nappar, leksaker, filtar, bärsele.... Är glad att hennes mat kom med automatiskt. Nåja, resan ner medförde i sig TRE klädbyten då det läckt ut lite senapsgult bajs på vita bodys vid två tillfällen.... Förresten har jag blivit grym på att byta blöjor i baksätet!

Ellen mätt och torr i sin stol

 

Väl framme i Halmstad prövade jag och M att gå och äta på restaurang för första gången. Valde uteservering med bra plats för vagn och barn. Ellen sov sig igenom nästa hela måltiden (godpizza) men vaknade superhungrig och då begav vi oss i snabb takt tillbaka till hotellet. Givetvis tänker jag mig att amma även då vi är ute på vift men vädret var inte helt optimalt för att sitta ute och amma och då vi ändå var klara, kunde vi lika gärna gå hemåt. Lillan storskrek hela vägen hem men blev lyckligtvis nöjd med lite mat och dejt med mormor och morfar i hotelbaren. Vår lilla beresta tjej.

 

Lördagen innebar en liten utflykt till Tylösand för att visa Ellen havet på västkustsidan. Hon verkade inte helt imponerad utan sov sig igenom stopp både i Tylösand och på Halmstad golfbana. Lagom till kusin Livs dop i idylliska Laxvik, vaknade dock lillan upp och skötte sig bra i sin vagn medan hennes mor agerade fadder för Liv.

 



Ellen i Tylösand

 

 

Efter ett mycket fint dop och efterföljande samkväm blev det återigen dags för hotel och därefter hemfärd i nya friska 67 mil. Hemresan gick snabbare än ditresan och både jag och M kände nog en lättnads suck efter att det här med resande verkar fungera bra för hela lilla familjen. Jag begriper dock inte hur vi ska kunna åka på någon längre semester med tanke på all den packning som krävs...

 

Nåja, nu är vi rätt nöjda över att vara hemma igen. Idag tog jag och  Ellen en promenad till Gävle Strand för att visa henne havet även på östkusten. Denna gång var fröken vaken i sin vagn och jag tolkar det som att hon, liksom jag, tänker "borta bra, men hemma bäst".

 



1 månad!

Aldrig har väl en månad gått så fort. Men samtidigt, aldrig har väl en månad varit så värdefull och självklar.
Idag firar Ellen Tyra Lundkvist 1 månad. Hennes föräldrar firar med pizza, själv får hon klunka i sig så mkt bröstmjölk hon önskar. Hon får till och med  slaska i sig med hela sitt fina ansikte ♥

Paus

igår kom regnet och igår tillät vi oss att bara vara hemma - utan besök eller aktiviteter. Ellen behövde det nog och jag behövde det definitivt.

Vi har haft en jättemysig vecka med lunchbesök, kvällsbesök, dagsutflykter och kvällskalas. Jag har tagit med Ellen på tåg ensam och i samband med detta tränat på att amma både på tåg och på café. Ellen har träffat sin lilla kusin Liv och vi kan lätt konstatera att de är små kopior utseendemässigt. Ellen har varit på sin första picnic i Boulognerparken (även om hon nu sov sig igenom denna) och hon har träffat sin farfaras lurviga hundar. Så många dejter som vi haft förra veckan har jag nog aldrig haft i min egna kalender tidigare. Allt har fungerat finfint - Ellen har skött sig även om hon legat i djup sömn under vissa besök. Det är som att hon behöver återhämtning, och det är väl inte så konstigt egentligen.

Nåja, efter den hektiska veckan vaknade Ellen och åt minst varannan timme från 02 natten mellan lördag och söndag och sedan var söndagen lite mer gnällig och rättretlig än vad våra söndagar brukar vara. Dottern var både matad, hade torr blöja men kunde liksom inte vara nöjd. Lite djupare sömn än sisådär 15 minuter åt gången trodde jag och M var svaret men då det inte är så lätt att snacka förstånd med en månadersbebis blev det ju ändå inte som vi önskade/trodde. Nåja, igår var det extraskönt att vara två som kunde hjälpas åt.
Ibland är det faktiskt bara ett litet break på 10 minuter i ett tomt rum som gör susen.
Nåja, en tidig kväll för både mig och dotter resulterade i alla fall i 5 timmars sömn i rad innan det var dags för lite nattamat! Jösses, 5 timmar i rad fick jag nog knappast ens sista tiden som gravid, tack fina Ellen för att du passade på att sova som bäst när även din mor gjorde det!

Förutom denna veckas höjdpunkt - Livs dop i Halmstad, väntar en lugn vecka hemma. Det blir bra. Vi ska hinna ta våra barnvagnspromenader, träna lite på mattan (jadå, även jag tänkte komma igång lite mer regelbundet med planka, armhävningar och rumplyft), barnförsäkring ska tecknas och det är hög tid att boka boende till sensommarens bröllop. Om min lilla skatt ger mig tid så ska jag nog även försöka organisera lilla frökens garderob. Hennes två lådor är inte tillräckligt med utrymme då hon fått så fantastiskt många och fina kläder. Även om vi bara går och skrotar hemma känner jag behovet att klä henne i nya plagg varje dag för att hinna använda allt flera gånger.

Kalas och dagen efter

I helgen var vi på kalas hos svärmor. En snart 3-åring, 5-månaders och vår lilla 3-veckors samsades om uppmärksamheten. Och bara för att inte riskera att gå miste om något, såg Ellen till att hålla sig vaken i stort sett 6 timmar i sträck (med undantag för lite slumrande i någon famn)! En liten partyprinsessa som dock skötte sig utmärkt med hjälp av napp och famn.
För den nya familjen var det första lilla utflykten med att packa in vagn, skötväska, extrakläder etc i bilen. Och visst, vi tog oss bara 2 mil men det var ändå ett steg utanför dörren och för Ellen var det ju en längre resa än vad hon någonsin åkt tidigare!

Men, kalasande tar ut sin rätt... söndagen spenderades i första hand sovandes. Familjen Östlings besök visade bara upp en sovande Ellen som endast mycket mycket kort slog upp sina ögon då det vankades lite mat och blöjbyte. Vid 15-tiden kvicknade hon till och lagom till kvällen var vi rätt bra i fas igen.

Idag har vi vardag igen och jag kan bara inte sluta att tänka på vilken lyx det är att få vara hemma och lära känna denna lilla brud. Imorgon är det exakt ett år sedan vi var i Falun och plockade ut ägg. Och samma dag påbörjades också den befruktning och celldelning som 340 dagar senare skulle ge oss Ellen. Vilken tur vi hade!

Lördag

Söndag