Dygnet som gått...

... dygnet med vännerna var fantastiskt. Massor av tid till prat, grym skaldjursbuffé, enkelrum och fantastisk frukost.

Hemma hade far och dotter haft det riktigt bra; ett nappåterförande på natten, en flaska bröstmjölk vid kvart över sju och sedan sovmorgon till nio... Sängen bäddad, disken undanplockad och dottern klädd i matchade kläder. Inget att klaga på. Ska åka bort igen. Men inte än.

Advent

November har känts helt okej detta år. Men det går inte att ändå vara väldigt nöjd över att det alldeles strax är december. Adventspysslandet började tidigare i veckan. Bjuder på några detaljer.

 

 

Vita stjärnor i kök och vardagsrum. Hjärta på dörren. Lussebullar, numera i frysen (älskar min fina lussebakshandduk). Julstjärnor i köksfönstret.

 

Ibland är det bra att man är lite barnslig och har samlat på sig en del barnsliga prylar genom åren. Den gamla änglaljusslingan fick i år pryda Ellens säng. Mysbelysning så det står härliga till.

 

 

I Ellens rum står en nyinköpt plasttall (som redan åkt i golvet en gång) med batteribelysning. Röd stjärna i fönstret och ytterligare en änglaljusslinga på byrån. Fina nallen har fått låna Ellens tomteluva.  

Ensam borta

Precis påbörjat mitt första dygn utan min lilla bubbla.
Förväntar mig bilder på vad dottern gör men ska inte sitta bredvid telefonen hela dygnet. Hoppas att dygnet inte kommer att handla om för mycket bebisprat. Ser fram emot väninneprat tillsammans med de bästa barndomsvännerna. Ska klä mig i klänning som absolut inte är amningsvänlig, ha klackar på skorna och slänga den lilla handväskan lätt över axeln. Kanske ska jag rent av bli lite salongsberusad.

Sen ska jag bläddra bland alla fina bilder på min bubbla och vara så glad att hon får egentid med sin pappa. Och imorgon efter incheckning ska jag nästan avlida av hemlängtan.

Utvilad!

Det var ju den här kommande natten som skulle bli min natt och chans att bli riktigt utvilad då jag lämnar stan utan både barn och sambo.

Men, efter tre FANTASTISKA nätter är jag pigg som en lärka redan nu! Ellen har inte ätit något på natten i tre nätter i rad. Eller i och  för sig, hon har ätit vid 5,45 två mornar i rad men har då varit långt ifrån så pigg att hon velat gå upp så vi kan väl kalla den en tidig frukost i sängen. Igår sov hon sedan vidare till 9, idag vaknade hon strax efter 8. Själv kliver jag upp vid halv 8. Lägger mig och somnar vid 23.... Ja, ni kan själva räkna ut att jag får flera härliga timmar sömn på natten!
Ytterligare en framgångsfaktor tror jag är napphållaren. Har fäst denna på Ellens pyjamas senaste veckan och då jag inte ens vaknat för att stoppa in napp de senaste två dygnen tror jag att hon fixar det själv... härliga tider som jag inte riktigt vågar tror är här för att stanna. Nåja, vi kan väl hoppas att pappa Magnus får en likande nattupplevelse då han ska fixa sin första natt inatt.

Kanske har det också med tiden på året att göra; adventspyssel gör mig pigg och glad. Trots massor av bebisjobb tycker jag att jag har mer tid än någonsin att fixa just med adventspysslet i år. Lillan har fått en riktigt pimpad säng och en egen liten gran i sitt rum, ska lägga upp lite bilder senare.

Nu ska jag njuta av mina sista droppar java och sedan se fram emot en dag med lilla dottern. Vid halv tre lämnar jag staden och innan dess har jag tänkt ägna min tid åt Ellen. Jag tror vi tar en sväng till biblioteket då hon visat mer intresse av att titta i böcker, en sväng förbi Gävlebockbyggandet samt till fotoaffären för att hämta julkorten.

Snart utbrytardrottning

När Ellen sitter och leker i sin säng har plötsligt kanterna blivit spännande. Det är på gränsen att hon kravlar sig upp på knä... läskigt. Snart läge att sänka och framför allt inte lämna henne ensam då hon sitter i sängen.

Bra med kanterna är att hon tar hjälp av dessa för att vända sig. I förmiddags hade hon snurrat runt och låg tvärs över sängen.

Snart är det slut på lugn och ro.

Natt

En portion gröt och natti natti strax efter åtta igår kväll. Några vändor smågråt som snabbt tystnade då nappen satt på sin plats igen. God morgon god morgon och upp med överspända bröst strax efter sju. Pumpade på kort tid ut över 150 ml bröstmjölk.

Ellen? Hon sov vidare till åtta och var inte ens då sådär överhungrig så hon slukade i sig frukost.

Första natten utan mat för Ellen, spännande att se om hon tänkt fortsätta på samma bana. Kvällsgröten är nog super då jag tvivlar på att bröstmjölken är tillräcklig för henne. Snart tror jag att vi ska prova välling också. Bröstmjölken tänker jag mig annars fortsätta med ett tag till. Är rätt praktiskt att ha som mellanmål ibland samt som vätska i samband med övriga måltider.

Det lackar mot jul

... ja, eller i alla fall advent! Älskar advent då julförberedelser startar på riktigt. Strax före nyår får dock gärna julen städas bort och ersättas med tulpaner och grönt i fönstren.

I år är det kanske lite extra roligt. Inte bara för att det blir en jul med barn utan också för att det faktiskt finns mer tid till förberedelse.

Igår satte julbaket igång med två småkakor. Jag är verkligen ingen hejare på just småkakor men är samtidigt nyfiken och lite inspirerad att testa. Har flertalet gånger provat att göra jitterbuggare som jag tycker är sååå goda. Dock blir de ALDRIG som de ser ut på bild och café och det blir så jäkligt kladdigt och meckigt att få ihop. Igår gjorde jag mina första försök till schackrutor. Om vi säger såhär: det blev inga rutor men varje kaka har i alla fall två färger och det ska vi vara nöjda med. Puh!
Nästa vecka blir det kanske till att plocka fram farmors gamla recept på goda kakor och sedan såklart göra en sats saffransbullar.
M och jag har bestämt oss för att EN kväll varje vecka stänga av dator, mobil, TV och istället göra något bara vi två. Högt på önskelistan för oss båda, är att testa baka biskvier. Tips? Nåja, nästa vecka slår vi kanske till!

Annat som hör julförberedelser till är självklart julmust, glögg och julmusik. Julmust har inmundigats vid ett flertal tillfällen, Blossas 2013 glögg får klart godkänt och julmusiken.... ja den spelas just nu. Jag och Ellen passar på att poppa till julmusik medan M är på jobbet. Bäst så.

Om ett par veckor är det också julavslutning på öppna förskolan. Musiklekgruppen avslutas i kyrkan med julsånger och åhhh så jag längtar till kyrkavslutning! Lillan har en fin "vardagsjulklänning" som kommer passa så bra.

Klänning och tomtemössa har för övrigt åkt på och av de senaste dagarna då jag försökt få till lite fina julbilder som kan passa som julkort. Motivet är såklart överlägset finast i världen men det är INTE lätt att få bilder där lilla fröken sitter still! Jaja, vem har egentligen sagt att bilder och kort behöver bestå av stilla, sittande, leende barn? Egentligen är det ju lite roligare att fånga dem i leken där händer, fötter, huvud och leksaker snurrar runt i en salig röra. Om inte annat kan vi ju kalla det "konstnärligt".

Sneakpeak på vår nissa!

Mammas hjälpreda

Framsteg och framfall

Igår bestämde sig Ellen för att börja ta sig framåt. Den annars mest bakåtgående gåstolen tog sig framåt. Mamman var fortsatt mer glad än dottern, men vi är på rätt väg.

 

Framåt tills det tar stopp!

 

 

Framsteg med gåstol var dock inte det enda som gick framåt. Ellen satt i min famn i soffan. Telefonen ringde och jag skulle sträcka mig efter telefonen för att svara. Samtidigt sträcker sig Ellen Framåt och Faller rätt ner mot bordskanten! Två minuters gallskrik går över till ett ilsket rött märke i pannan. I stundens hetta känner man sig såklart som världens sämsta mor som låter sitt barn ramla medan det till och med sitter i ens famn. Men, så blev det. Förutom det initiala skriket finns inga tecken på att hon fått några men. Det röda märket lyser dock upp lagom mycket för att påminna mig som förälder att det minsann skett en liten olycka.

Röd i pannan.

 

Samtidigt går det ju inte att idiotsäkra allt. Liiite skönt var det trots allt att ta sig till den öppna förskolan och betrakta hur andra barn föll, snubblade in i stolpar, grät och sedan mådde finfint!

 

Annars är det förkylt - igen. Ellen mår bra men jag dras med en ny förkylning med nästäppa, lite lock i öron och tungt huvud. Ska idag passa på att vila när dottern gör så.

 

 

Framåt i vagnen

 

Intensiv och innehållsrik helg

Förutom 6-månadersfirande och fars dag-firande har helgen varit så mycket. Som föräldraledig där dagarna förvisso är fyllda, är ju tempot trots allt relativt lugnt. Helgen som passerat har varit allt annat.

Egentligen började den väl redan natten till fredagen då Ellen sov mer oroligt än vad hon normalt brukar. Smågnällig nästan hela natten vilket innebar ovanligt lite sömn för mig. Nåja, dagen fortsatt med lite missnöjd dotter och det var lite svårt att känna in det festhumör som kvällen ändå krävde. Sex koppar kaffe senare kom M hem som avlösning, håret var fönat, naglarna målade, paljettkjolen på och plånbok fick flytta över från skötväska till en nätt liten handväska.

Landstinget Gävleborg firade 150 år med stor galafest i Sandviken. Trerätters middag för 2400 personer och underhållning från Kalle Moraeus, Maria Möller, Andreas Weise, Nanne Grönwall och Brolle. Förutom lite vin och bubbel bjöd kvällen på dans vid bord och scen och en väldigt trevlig kväll. Jag kunde koppla av och Ellen och M hade en mysig kväll ihop. När jag tassade in i sovrummet vid halv ett sov båda gott och tro det eller ej, men Ellen vakande inte för mat förrän vid åtta!

Lördagen bjöd på familjemys i stor skala. Bror, svägerska och brorsdotter kom upp på besök och stannade även över natten. Småkusinerna var grymt tajmade då det gäller mat, sömn och vakenhet och de verkade helt klart uppskatta varandras sällskap. Trevlig sällskap för alla inblandade och värdefullt att få så många timmar ihop.

Idag söndag har det hunnits med loppmarknad, geocaching, cafébesök, träning och tvättstuga. M gör sig redo för en arbetsvecka i Stockholm, Ellen sover och jag passar på att ladda kaffebryggaren redan ikväll (då vattnat förväntas vara avstängt hela förmiddagen imorgon).

Familjen firas

Idag är inte vilken dag som helst. Idag är det ett exakt ett halvår tills dess att Ellen fyller 1 år och jag kan bara föreställa mig hur mycket hon då klarar av och vilken liten personlighet som hon utvecklat. Nåja, idag är vi bara nöjda, glada och lyckliga över att hon är ett halvår. 6 månader med gränslös kärlek. Det är svårt att tänka sig att livet hade kunnat fortgått utan henne. Tur nog hade vi ju inte vetat vad vi gått miste om men jäklars så fint att vi har henne.

Idag är heller inte bara Ellens halvårsdag, idag firar vi ju även Fars Dag. Vid frukostbordet i morse firades två "nya" pappor då både Magnus och min bror var på plats. Stort grattis lillebror på din första fars dag och stort grattis på den första farsdagen, Magnus. Ellen hade inte kunnat få en bättre pappa och jag hade inte kunnat få en finare familj!

Såklart även grattis till min egna lilla pappa - han firas med ett besök på onsdag!

Motorik

För att få lite inspiration för att i nästa steg ge Ellen inspiration att röra sig (mer än att "bara" sitta och stå) läser jag nu "Titta vad jag kan" skriven av barnsjukgymnasten Kristina Persson (från Uppsala!). Boken är himla bra; forskning blandat med beprövad erfarenhet och skriven på ett enkelt sätt. Jag tänkte nog först att jag ville ha lite åldersangivelser på när barn förväntas klara vissa saker men boken är precis tvärtom. Författaren skriver att hon medvetet skalat bort alla åldrar för att den vuxne istället ska se barnen exakt var de befinner sig och sedan anpassa lek och utmaningar så att de blir lagom för barnet. Och, i jämförelsernas djungel (som ju barn och deras färdigheter verkligen är) tycker jag det är lysande!

Inte helt oväntat går såklart motoriken framåt oavsett bokinspiraton eller inte. Ellen kan förflytta sig längre sträckor längs golvet och kan snurra runt med sin gåstol. Det märks tydligt att hon SER nya saker. För närvarande är sekretärens handtag och bokhyllans glasdörrar extra intressanta och är i precis rätt höjd då hon går runt i sin stol.

 

Även mammans motorik tränas. Idag var det nypremiär för spinning. Svettigt. Pulshöjande. Liiite tråkigt men ändå okej med en träningsform som inte kräver så stor fokusering på stegkombinationer eller liknande. Är skönt att kunna sluta ögonen och bara trampa. Och trampa. Och trampa. Och vips är passet över!

Idag fick Ellen träffa lite nya kompisar. Änderna i Boulognerskogen var väldigt intressanta. Nästa gång tar vi kanske med oss lite bröd och bjuder på kalas.

Imorgon kväll blir det min första egna kväll ute, utan min lilla familj. Landstinget firar 150 år och den föräldraledige passar på att få klä upp sig och äta gratismat.

På lördag får vi besök av bror, svägerska och brorsdotter. Tror säkert att kusin Liv och Ellen kan träna lite motorik ihop!

Baklänges

Ellen verkar inte tycka det är spännande nog att jobba sig framåt. Bakåt är tillräckligt skoj.
Förra helgens lånade gåstol är mycket uppskattad av hela familjen och Ellen är duktig på att förflytta sig bakåt med den. Ibland tar hon sig lite framåt, tittar upp och funderar varför vi blir så glada, och backar sedan bakåt igen! Gåstolen används annars mycket till att stå rakt upp. Hon ställer sig och står sedan och spanar ut över lägenheten, sätter sig och vilar och ställer sig sedan upp på nytt.

Bakåt går det även på golvet. Har börjat att ta Ellen från sin lekmatta mer och mer då jag inser att det nog är rätt svårt att förflytta sig då hon ligger på en matta. Det hårda golvet fungerar riktigt bra faktiskt och på bara några dagar har hon nu börjat att på mage förlytta sig sidledes. Och bakåt. Ännu är det inga långa sträckor men det märks tydligt att hon kan röra sig och att hon verkar fatta att det finns fördelar med att inte enbart sitta still.

Sitta bakåt gör hon såklart fortsatt även i bilen. Men, då hennes Brio Primo inte längre är tillräckligt rymlig, fick vi igår den nya stolen installerad. Ellen sitter nu kungligt i en Britax Maxway och än så länge är vi nöjda alla tre. Blir så mycket smidigare att sätta henne på plats och det finns nu utrymme både för växande ben och ytterkläder. Stolen är också mer upprätt vilket inte är någon nackdel direkt för en nyfiken liten tös.

 

Veckan har annars bjudit på besök av mina föräldrar, Skypedejt med svägerska och gudbarn samt besök hos svärfar och hans I. Imorgon blir det smörgåstårta hos svärmor och S. Härligt att ha familjen så pass nära och ha möjlighet till mer eller mindre spontana besök.

Min förkylning har givetvis gått över även till lillan. Sömnen är sämre, matlusten sådär och näsan snorig. Blir det ingen förbättring till imorgon blir det till att hoppas över babysimmet.