So far so good..

Har lämnat blodprov nummer 2 igår och givit injektioner i en vecka. Fick telefonsamtal idag att blodprovet såg bra ut men att jag skulle minska dosen Gonal-F något. Alltså so far so good. Mår prima, kanske känsla av värk ibland som påminner om mensvärk men inga andra biverkningar. Har för mig att jag hade ganska ont i slutet av förra omgången då äggen säkert hade vuxit till sig än mer men då det ändå inte blev något av det hela.
Kom på häromdagen att det ju faktiskt kan skita sig även denna gång. Under hela förra perioden då jag injicerade såg det ju "bra" ut tills dess att sköterskan från Falun ringde och sa just motsatsen... "Tina, detta ser inte bra ut". Usch, är medveten om  att detta kan inträffa även denna gång vilket gör mig nervös. Enligt planeringen är det ju tänkt att jag nästa vecka åker till Falun och lämnar ifrån mig flera mycket fina och mogna ägg som sedan befruktas av prima kvalitet sperma från kärleken. Ju fler dagar som går, desto mer nervös blir jag.

Spenderade hela helgen i hemmastaden, hos mor och far och bland vänner. Kärleken befann sig i annat land och jag mådde bra där jag befann mig. Mina båda vänner J och M fick en sann uppdatering om läget just nu vilket kändes bra. Är bara de som vet så mycket. Min vän J och jag började prata om föräldrar och vad de eventuellt önskar och vill. Visst har både mor och far vid flera tillfällen nämnt att de önskar bli mor- och farföräldar men de har aldrig någonsin frågat om jag planerar familj, om jag vill ha barn eller om det kan vara på gång. Min kloka vän J tyckte att detta var ett sätt att visa en enorm respekt och jag kan bara hålla med. För det är klart, när man är sambo, är 32 år fyllda och har hängt ihop med sin kärlek i närmare 10 år, visst tänker säkert folk tanken: när ska de skaffa familj då? Men mor och far har aldrig frågat och det är jag väldigt tacksam för. Kanske borde det också vara en anledning till att delge dem läget men vi får väl se vad som händer efter dessa kommande veckor.

Om det inte fungerar denna gång, tror jag att jag behöver lätta hjärtat och informera dem för det kommer att vara en sådan stor sorg. Och går det vägen, tror jag också att jag kommer vilja berätta för denna resa har ju varit så mycket längre än de där 3 månaderna man normalt brukar vänta innan man kläcker nyheten!
Men vi får se, fördelen med att vara vuxen är ju att få bestämma själv. Och i nuläget är jag tacksam över att det faktiskt finns delar i mitt liv som jag kan bestämma själv. Jag är mycket ödmjuk inför att livet inte alltid blir det man tänkt sig, att de planer man haft inte alltid går igenom och att drömmar inte alltid slår in. Men, det finns många beslut jag äger själv och dessa ska jag försöka förvalta på bästa möjliga sätt.

Nedreglerad och redo för att biffa till äggen!

Yes! Väntade samtal från fertilitetsmottagningen igår men icke... Det där när man väntar på ett samtal som aldrig kommer, jösses så man hinner tänka. Dels blir man osäker på om posten verkligen gått fram (mina blodprover skulle skickas med expressbrev till IVF Falun) och dels blir man osäker på om Falun/Gävle fått kontakt. Nåja, ringde upp dem imorse och fick sedan svar tillbaka snart därefter.

Behandlingen med Synarela nässpray har fungerat precis som väntat, dvs nu är äggstockarna helt nedreglerade och det är dags att väcka dem och äggen till liv igen. Har idag tagit min första injektion av Gonal-F, nytt blodprov på måndag och torsdag därefter blir det ultraljud. Jag fortsätter även med Synarela men i hälften så stor dos som tidigare. Misstänker att detta bidrar till att mina växande ägg inte ska lossa för tidigt.

Känns så himla skönt att det är på gång igen!

Pollen

det är väl fasen också att man ska behöva nysa sig igenom det bästa årstiden på året. Då jag ju fullkomligt älskar att sitta i min sköna BadenBaden-solstol och njuta av både sol och värme, sitter jag samtidigt och nyser ikapp med fåglarnas kackel. Misstänker björkpollen. Vet att det är övergående och det är helt okej. I vanliga fall brukar jag äta Clarityn men just nu är jag lite fegis för att lägga till ytterligare läkemedel. Vill liksom inte sabba allt annat som pågår i kroppen just nu.

Imorgon är det dags för första blodprovet på nytt. Måste erkänna att jag är lite "dagvill". Betyder det att det är Dag 1 imorgon igen måntro eller var det dag 1 då jag började spraya eller var det dag 1 då jag började med injektioner den första gången? Hm, vi kan väl säga att det är Dag 1 imorgon igen.

Nervös

tycker nu att det varit en lång tid då jag baaaara sprayat men på måndag börjar vi med blodprov igen och ser proverna ut som förväntat så blir det till att börja med injektioner dagarna som följer. Jag är dock lite nervös. Det gäller det här med doserna nässpray.
Ordinationen är "en sprayning per näsborre, två gånger per dag". Det hänger jag med på men det som jag tycker är lite svårt att just mängden spray. Helst ska det ju bli en sådan där "röksprayning" (sådan som det nästan alltid blir när man sprayar rätt ut i luften för att testa). Men ibland blir det ju inte fullt lika solklara sprayningar när de känns i näsborren. Det känns att det kommit spray men kanske har det blivit för lite? Detta är det jag för tillfället klurar lite på. Bytte idag sprayflaska och kvällens sprayningar blev sådana där perfekta. Hoppas även att mina övriga sprayningar varit good enough för att ha gjort det de ska.

Nu ser vi till att hålla tummarna för Tre Kronors kvartsfinal och att mina Två Näsborrar tagit emot precis lagom mycket spray!

Golf

efter 12 års "vilande"o och väntan på att bli bra, tänkte jag återigen ge golfen en chans. Jag har förvisso spelat litegrann men aldrig lagt ner den tid som säkert behövs för att komma sisådär mer än 70 meter med klubborna.
Så, mitt uppe i kommande blodprover, injektioner och sprayning ska jag återigen lära mig att spela golf. Jag kommer vara så mycke bättre än för 12 år sedan! Jag kommer inte bli lika stressad av snabbare spelare bakom mig och jag är mycket säkrare på mig själv. Det ska bli så kul!

Golfen blir nog också en bra avledning från allt annat tänk. Jag har en bra sysselsättning under hela sommaren som kommer bli ett bra tillfälle att vara ute i solen, göra något "praktiskt" och tvingas tänka på något annat.

Så, blir jag inte en gravid kvinna i sommar så ska jag banne mig bli en kvinna som sänker sitt golfhandicap, känns bra med ett mål som jag själv kan påverka liiiiiite mer än en befruktning.


FORE!

Ont i kroppen

... dels av träningsvärk. Efter att legat däckad i feber samt varit på diverse trevligheter har träningen stått tillbaka i 2 veckor. Det gör ont att komma igång på nytt men jag har alltid tyckt att det varit uppiggande att det alltid går att starta om! Joggade på band, körde lite hantlar och sedan rumpdöden - utfall. Nåja, som sagt kroppen värker lite.
Vågen visade 2 kg mindre jämfört med vid senaste vägning (vilket i och för sig var rätt längesen). Skönt att veta att det går neråt trots att jag inte gjort alltför stora ingrepp eller förändringar. Målet 65 till semestern är möjligt...

... dels har jag ont i magen. Under förmiddagen var det mördarvärk i nedre magen, typ vid livmodern kan jag tänka mig. Är det sprayningen som börjar ge biverkningar måntro? Nåja, värken är mindre nu så vi kan väl hålla tummarna att det så består.

Har imorgon bott exakt 1 år i nya staden och nya lägenheten. Trivs bra och tycker vi har fint. Ikväll firar jag och kärleken med att äta en mumsig beuf bourginon och rödtjut. Trots maj månad är vädret ruggigt varför vi säkert tänder lite ljus också!

Imorgon sägs det att solen ska återvända, ser fram emot att plantera om min lilla tomatplanta.