Oförglömlig jul

Att få fira jul med barn är ju det bästa som finns och att sedan få fira med sitt barn och brorsbarn - ja, det är svårt att slå. Att sedan också få se far- och morföräldrar fira jul med barnbarn är kanske nästan lika njutbart.

Tyvärr blev julen kanske inte bara minnesvärd för barnen, granen, maten, drycken, klapparna, sällskapet, dofterna och den goda stämningens skull.

Ellens rejäla förkylning har först nu börjat avta även om sömnen fortfarande är klart påverkad (och våra sov- och vakenrutiner med detta). Inte nog med det, magsjukehelvetet lyckades oturligt nog nå även vår familj och självklart mitt i julfirandet. Firandet dag före dagen fick helt ställas in då vi inblandade kunde ha burit smitta. Julaftonsfirandet flyttades till svågerns hus och saknade en stackars insjuknad S. Juldagens hemmafirande gick helt enligt planerna och var ett välbehövligt avbrott och möjlighet för Ellen att återhämta sig något. Annandagen bjöd upp till julmiddag och nästan komplett julklappsutdelning. Sen, slog magsjukan till för M! Stackars M och stackars alla andra. När magsjukan bara är en toalett bort är det svårt att inte tro att man själv ska åka dit. Nåja, familjen Lundkvist/Hanson satte sig ganska snabbt i bilen för avfärd hemåt. Mina och M.s julklappar var fortfarande oöppnade och kvällens avslutande julfika byttes ut till en medskickad fruktpåse och pappas outstanding gravlax.

Sedan dess... ja, Ellen och jag har flyttat ut till vardagsrummet och M har fått ta över sovrummet. Vår enda toalett och badrum är ett flertal gånger sanerad med klorin och händer tvättas ofta och noggrant av samtliga. Imorgon bitti har det gått drygt 48 timmar sedan M:s utbrott avslutades. Jag hoppas till Gud, Muhamed, Jultomten och Fan själv att vi alla tre är pigga och krya imorgon.

Men, nu skiter vi i sjukdomar. Har dock så sakteliga börjat inse att det här med småbarn och sjukdomar hänger ihop alltför väl.

Fler julbilder och fokus på det fina och fantastiska kommer en annan dag. Nu njuter jag av en stund i soffan.

God jul

Snor och hosta sätter inte stopp för julfirande.
En riktigt god jul har precis börjat!

Passar på..

... att vara sjuk innan jul!
Lillan är återigen förkyld, dock lite annorlunda denna gång jämfört med tidigare. Det började med orolig sömn och ett otroligt rossel i luftrören. Hon låter som hon levt på whiskey ett par veckor ungefär och man önskar så att man kunde hjälpa henne att spotta ut det hostslem som hon kraxar fram. På grund av hostan blir såklart nätterna påverkade. Nästan varje timma vaknar hon av att hon hostar, ibland går hon och jag upp, sitter uppe en stund för att sedan slockna på nytt. Ibland hjälper det att stoppa tillbaka nappen och det verkar som att hon själv helst vill sova på sidan. Har pallrat upp med extra höjd under hennes huvud för att lindra lite. Idag rinner också snoret och att torka rinnsnor är ungefär lika poppis som att ge nässpray för den täppta näsan. Morgonens temp på 38,2 får väl också räknas som feber.

Men, mitt ibland detta, är hon ändå lysande glad och nöjd då hon är vaken! Skönt att det hela inte påverkar henne mer än så men man vill såklart ändå att hon ska må bra, sova bättre och  slippa den rinnande näsan (och den jagande mamman med näsdukar).

Angående feber förresten, bör hon få Alvedon även vid en förhöjd temp på 38 grader, trots att hon är rätt pigg? Jag kommer ihåg att jag som liten fick påstrykt Vicks på bröstet. Vet inte hur mycket det lindrade men det luktade i alla fall gott. Finns sådant fortfarande och får man stryka på sådant på spädbarn?

Jaja, idag tar vi en hemmadag och försöker kurera dotter så gott det går. Sedan håller vi tummarna för att både hosta, snor och feber sticker iväg fort som sjutton då julfirandet börjar redan på söndag.

Apropå jul, igår träffade Ellen jultomten. Jag är förvånad att hon inte drog honom i skägget. Ikväll ska vi ställa fram julgranen. De extra fina kulorna får ligga kvar i kartonger i år men annars kör vi nog all in och håller tummarna för att granen får stå kvar en vecka. För min del kör vi gärna julgransplundring redan innan nyår.

Valbotomten med Ellen

 

Årets nya julgransprydnad. Snöglob med Ellens namn.

Julveckan...

Så har ytterligare en vecka passerat och jag har nästan glömt vad vi gjort...
Jo... förra veckan hade vi avslutning med öppna förskolan och deras musiklek. Avslutningen började i kyrkan med ett litet julspel och sånger för att sedan fortsätta i öppna förskolans lokaler som vanligt. Ellen tyckte om kyrkrummet och vi tog en extra runda runt för att spana in små krumelurer, ljus och annat spännande. Mest spännande under julspelet var kanske den uppstoppade åsnan som säkert fick sig både en klapp och kyss!

 

På BVC hade vi tema "säkerhet". Så viktigt att bli påmind om hur man ska försöka få ut saker som små barn fått i halsen. Förutom på en docka, fick också Ellen fungera som statist då BVC-Carita visade hur man håller och vänder barn som ska få ut det som fastnat.
Hemma känner vi verkligen att det är hög tid att barnsäkra. Har nu plockat undan diskmedel och andra rengöringsmedel från de nedre köksskåpen, soffbordet har fått hörnskydd och golvlampor har fått flytta ner till källaren. Förutom att snart också fallsäkra bokhyllorna bör vi göra något åt TV:n. Blev påmind om att en platt-TV väääldigt lätt ramlar om den inte är fast på väggen. Usch usch så mycket som kan hända!

På hemmafronten har vi också haft adventsfika med respektive familjer. Trots att båda brorsbarn och min bror och svägerska saknades var vi 10 vuxna samt en liten tomtenissa som fick fullt fokus. Mysigt att bjuda hem till oss då vi annars kommer att vara på resande fot så gott som samtliga juldagar.

Kul att baka och ännu bättre när man får hjälp att äta upp det!

 

För att kunna förbereda adventsfika är det bra att sova lite innan. M tog på sig det "tunga" avsvaret att få Ellen att somna. Alla tre nöjda!

 

Jag och Ellen har också varit till Uppsala för en jullunch med bästa vännerna och sedan övernattning hos föräldrar. Det är fortfarande så lyxigt att kunna åka iväg en vardag och förena nytta med nöje. Ellen var inte i topp i sitt humör och två nätter i rad har varit väldigt oroliga. Natten till tisdag hade hon nog feber och sov sämre än vad hon någonsin har gjort. Natten till idag var bättre även om hon vaknade flera gånger och var olycklig. Jaja, hon hade ändå "hyfs" att sova fram till niotiden vilket även gav mig en chans att vakna någorlunda utvilad.

Idag har vi ätit tomtegröt och skinksmörgås på mitt jobb. Ellen var åter i toppform och smilade upp mer än vanligt. Jag visade henne föräldravåningen där vi sov våra första nätter ihop men tydligen kände hon ingen särskild samhörighet just där. Träffade också två av de läkare som ansvarade för Ellen de första dygnen. Vi kunde samtliga konstatera att det var väldigt längesedan hon låg där med sond och andningsstöd.

Av olika anledningar gick jag igenom lite av de första bilderna på Ellen. Syftet var att ta fram bilder på en liten och nyfödd dotter. Vi har många fina där hon ligger och sover i sitt babynest hemma och de från sjukhuset.... ja, de är ju förknippade mer med sjukhus och vårdavdelning än med BB och förlossning. Hur som helst, blev valet av bild ändå en där vår lilla tös ligger i sjukhusets säng med både sond och bandage. Bilden ser kanske inte lika fridfull och "BB-lycklig" ut som många andra. Men, den är verklig och världens finaste ändå!

Men, åter till julveckan... Jag tror att vi ligger bra till; allt är bakat, en skinka ska inhandlas och griljeras och en ny sats laktritsfudge ska få puttra på spisen. Julklappsinköpen är nästan klara och till helgen kommer sista julpyntet och granen fram. Vad mer behövs? Julmust, tända ljus och julmusik - check!

Just ja, vi har ju även hunnit med julmarknad i Högbo Bruk. Inte bästa decemberväder men plus i kanten för mindre folk (= mer plats till barnvagn). Ellen vägrade prompt att gömma sig under regnskyddet.

 

Julbord

glömde förresten att lägga till att Ellen varit på sitt första julbord. För egen del smakade gravad lax, skinka, äppelmos, julmust och currysill bäst. För dottern var potatis, rotfruktsgratäng, ägg och köttbulle smaskens!

För vems skull?

När man är "ledig" hinner man med väldigt mycket jul innan julen plötsligt står inför dörren. Och tro mig, det gör mig INGENTING - Spotify går varm med julmusik, jag får njuta av tända ljus varje morgon och jag har god tid att fundera ut lite klappar!

Jag njuter av att bara vara hemma, har alltid tyckt om att vara hemma och kan nu småpyssla lite när som helst och precis hur mycket jag vill. Sedan är det ju också första julen med barn. Första julen för Ellen.

Jag förstår ju att hon egentligen inte kommer att ha några minnen alls från sina första jular ändå kan jag inte låta bli att göra henne delaktig i mina julfavoriter: spana in fin belysning på stan, titta på våra egna adventsljusstakar, baka kakor, lukta på utslagna hyacinter, bestämma julklänning och såklart poppa till julmusiken. På första advent gick vi ner på stan och kikade på julbocken och fyrverkerier och i Ellens rum har vi redan flera gånger om haft julgransplundring.
När lillan sover eller leker för sig själv, klurar jag på passande julklappar såhär den första julen. På något sätt vill man ju att denna jul ska bli sådär alldeles alldeles extra men samtidigt inser jag ju att de där speciella egentligen bara handlar om vilka minnen JAG själv vill ha från Ellens första jul. Och även om det räckt med papper och snören, ska såklart lilla Bubblan ha riktiga paket.

Nåja, oavsett vems minnen det blir så blir det nog bra.

 Min fina nissa

 

Julgransplundring

 

Första advent med bockinvigning och fyrverkier

  

Jultidningen är god

 

Snart ryker julduken!

Kakbak

Dygnet som gått...

... dygnet med vännerna var fantastiskt. Massor av tid till prat, grym skaldjursbuffé, enkelrum och fantastisk frukost.

Hemma hade far och dotter haft det riktigt bra; ett nappåterförande på natten, en flaska bröstmjölk vid kvart över sju och sedan sovmorgon till nio... Sängen bäddad, disken undanplockad och dottern klädd i matchade kläder. Inget att klaga på. Ska åka bort igen. Men inte än.

Advent

November har känts helt okej detta år. Men det går inte att ändå vara väldigt nöjd över att det alldeles strax är december. Adventspysslandet började tidigare i veckan. Bjuder på några detaljer.

 

 

Vita stjärnor i kök och vardagsrum. Hjärta på dörren. Lussebullar, numera i frysen (älskar min fina lussebakshandduk). Julstjärnor i köksfönstret.

 

Ibland är det bra att man är lite barnslig och har samlat på sig en del barnsliga prylar genom åren. Den gamla änglaljusslingan fick i år pryda Ellens säng. Mysbelysning så det står härliga till.

 

 

I Ellens rum står en nyinköpt plasttall (som redan åkt i golvet en gång) med batteribelysning. Röd stjärna i fönstret och ytterligare en änglaljusslinga på byrån. Fina nallen har fått låna Ellens tomteluva.  

Ensam borta

Precis påbörjat mitt första dygn utan min lilla bubbla.
Förväntar mig bilder på vad dottern gör men ska inte sitta bredvid telefonen hela dygnet. Hoppas att dygnet inte kommer att handla om för mycket bebisprat. Ser fram emot väninneprat tillsammans med de bästa barndomsvännerna. Ska klä mig i klänning som absolut inte är amningsvänlig, ha klackar på skorna och slänga den lilla handväskan lätt över axeln. Kanske ska jag rent av bli lite salongsberusad.

Sen ska jag bläddra bland alla fina bilder på min bubbla och vara så glad att hon får egentid med sin pappa. Och imorgon efter incheckning ska jag nästan avlida av hemlängtan.

Utvilad!

Det var ju den här kommande natten som skulle bli min natt och chans att bli riktigt utvilad då jag lämnar stan utan både barn och sambo.

Men, efter tre FANTASTISKA nätter är jag pigg som en lärka redan nu! Ellen har inte ätit något på natten i tre nätter i rad. Eller i och  för sig, hon har ätit vid 5,45 två mornar i rad men har då varit långt ifrån så pigg att hon velat gå upp så vi kan väl kalla den en tidig frukost i sängen. Igår sov hon sedan vidare till 9, idag vaknade hon strax efter 8. Själv kliver jag upp vid halv 8. Lägger mig och somnar vid 23.... Ja, ni kan själva räkna ut att jag får flera härliga timmar sömn på natten!
Ytterligare en framgångsfaktor tror jag är napphållaren. Har fäst denna på Ellens pyjamas senaste veckan och då jag inte ens vaknat för att stoppa in napp de senaste två dygnen tror jag att hon fixar det själv... härliga tider som jag inte riktigt vågar tror är här för att stanna. Nåja, vi kan väl hoppas att pappa Magnus får en likande nattupplevelse då han ska fixa sin första natt inatt.

Kanske har det också med tiden på året att göra; adventspyssel gör mig pigg och glad. Trots massor av bebisjobb tycker jag att jag har mer tid än någonsin att fixa just med adventspysslet i år. Lillan har fått en riktigt pimpad säng och en egen liten gran i sitt rum, ska lägga upp lite bilder senare.

Nu ska jag njuta av mina sista droppar java och sedan se fram emot en dag med lilla dottern. Vid halv tre lämnar jag staden och innan dess har jag tänkt ägna min tid åt Ellen. Jag tror vi tar en sväng till biblioteket då hon visat mer intresse av att titta i böcker, en sväng förbi Gävlebockbyggandet samt till fotoaffären för att hämta julkorten.

Snart utbrytardrottning

När Ellen sitter och leker i sin säng har plötsligt kanterna blivit spännande. Det är på gränsen att hon kravlar sig upp på knä... läskigt. Snart läge att sänka och framför allt inte lämna henne ensam då hon sitter i sängen.

Bra med kanterna är att hon tar hjälp av dessa för att vända sig. I förmiddags hade hon snurrat runt och låg tvärs över sängen.

Snart är det slut på lugn och ro.

Natt

En portion gröt och natti natti strax efter åtta igår kväll. Några vändor smågråt som snabbt tystnade då nappen satt på sin plats igen. God morgon god morgon och upp med överspända bröst strax efter sju. Pumpade på kort tid ut över 150 ml bröstmjölk.

Ellen? Hon sov vidare till åtta och var inte ens då sådär överhungrig så hon slukade i sig frukost.

Första natten utan mat för Ellen, spännande att se om hon tänkt fortsätta på samma bana. Kvällsgröten är nog super då jag tvivlar på att bröstmjölken är tillräcklig för henne. Snart tror jag att vi ska prova välling också. Bröstmjölken tänker jag mig annars fortsätta med ett tag till. Är rätt praktiskt att ha som mellanmål ibland samt som vätska i samband med övriga måltider.

Det lackar mot jul

... ja, eller i alla fall advent! Älskar advent då julförberedelser startar på riktigt. Strax före nyår får dock gärna julen städas bort och ersättas med tulpaner och grönt i fönstren.

I år är det kanske lite extra roligt. Inte bara för att det blir en jul med barn utan också för att det faktiskt finns mer tid till förberedelse.

Igår satte julbaket igång med två småkakor. Jag är verkligen ingen hejare på just småkakor men är samtidigt nyfiken och lite inspirerad att testa. Har flertalet gånger provat att göra jitterbuggare som jag tycker är sååå goda. Dock blir de ALDRIG som de ser ut på bild och café och det blir så jäkligt kladdigt och meckigt att få ihop. Igår gjorde jag mina första försök till schackrutor. Om vi säger såhär: det blev inga rutor men varje kaka har i alla fall två färger och det ska vi vara nöjda med. Puh!
Nästa vecka blir det kanske till att plocka fram farmors gamla recept på goda kakor och sedan såklart göra en sats saffransbullar.
M och jag har bestämt oss för att EN kväll varje vecka stänga av dator, mobil, TV och istället göra något bara vi två. Högt på önskelistan för oss båda, är att testa baka biskvier. Tips? Nåja, nästa vecka slår vi kanske till!

Annat som hör julförberedelser till är självklart julmust, glögg och julmusik. Julmust har inmundigats vid ett flertal tillfällen, Blossas 2013 glögg får klart godkänt och julmusiken.... ja den spelas just nu. Jag och Ellen passar på att poppa till julmusik medan M är på jobbet. Bäst så.

Om ett par veckor är det också julavslutning på öppna förskolan. Musiklekgruppen avslutas i kyrkan med julsånger och åhhh så jag längtar till kyrkavslutning! Lillan har en fin "vardagsjulklänning" som kommer passa så bra.

Klänning och tomtemössa har för övrigt åkt på och av de senaste dagarna då jag försökt få till lite fina julbilder som kan passa som julkort. Motivet är såklart överlägset finast i världen men det är INTE lätt att få bilder där lilla fröken sitter still! Jaja, vem har egentligen sagt att bilder och kort behöver bestå av stilla, sittande, leende barn? Egentligen är det ju lite roligare att fånga dem i leken där händer, fötter, huvud och leksaker snurrar runt i en salig röra. Om inte annat kan vi ju kalla det "konstnärligt".

Sneakpeak på vår nissa!

Mammas hjälpreda

Framsteg och framfall

Igår bestämde sig Ellen för att börja ta sig framåt. Den annars mest bakåtgående gåstolen tog sig framåt. Mamman var fortsatt mer glad än dottern, men vi är på rätt väg.

 

Framåt tills det tar stopp!

 

 

Framsteg med gåstol var dock inte det enda som gick framåt. Ellen satt i min famn i soffan. Telefonen ringde och jag skulle sträcka mig efter telefonen för att svara. Samtidigt sträcker sig Ellen Framåt och Faller rätt ner mot bordskanten! Två minuters gallskrik går över till ett ilsket rött märke i pannan. I stundens hetta känner man sig såklart som världens sämsta mor som låter sitt barn ramla medan det till och med sitter i ens famn. Men, så blev det. Förutom det initiala skriket finns inga tecken på att hon fått några men. Det röda märket lyser dock upp lagom mycket för att påminna mig som förälder att det minsann skett en liten olycka.

Röd i pannan.

 

Samtidigt går det ju inte att idiotsäkra allt. Liiite skönt var det trots allt att ta sig till den öppna förskolan och betrakta hur andra barn föll, snubblade in i stolpar, grät och sedan mådde finfint!

 

Annars är det förkylt - igen. Ellen mår bra men jag dras med en ny förkylning med nästäppa, lite lock i öron och tungt huvud. Ska idag passa på att vila när dottern gör så.

 

 

Framåt i vagnen

 

Intensiv och innehållsrik helg

Förutom 6-månadersfirande och fars dag-firande har helgen varit så mycket. Som föräldraledig där dagarna förvisso är fyllda, är ju tempot trots allt relativt lugnt. Helgen som passerat har varit allt annat.

Egentligen började den väl redan natten till fredagen då Ellen sov mer oroligt än vad hon normalt brukar. Smågnällig nästan hela natten vilket innebar ovanligt lite sömn för mig. Nåja, dagen fortsatt med lite missnöjd dotter och det var lite svårt att känna in det festhumör som kvällen ändå krävde. Sex koppar kaffe senare kom M hem som avlösning, håret var fönat, naglarna målade, paljettkjolen på och plånbok fick flytta över från skötväska till en nätt liten handväska.

Landstinget Gävleborg firade 150 år med stor galafest i Sandviken. Trerätters middag för 2400 personer och underhållning från Kalle Moraeus, Maria Möller, Andreas Weise, Nanne Grönwall och Brolle. Förutom lite vin och bubbel bjöd kvällen på dans vid bord och scen och en väldigt trevlig kväll. Jag kunde koppla av och Ellen och M hade en mysig kväll ihop. När jag tassade in i sovrummet vid halv ett sov båda gott och tro det eller ej, men Ellen vakande inte för mat förrän vid åtta!

Lördagen bjöd på familjemys i stor skala. Bror, svägerska och brorsdotter kom upp på besök och stannade även över natten. Småkusinerna var grymt tajmade då det gäller mat, sömn och vakenhet och de verkade helt klart uppskatta varandras sällskap. Trevlig sällskap för alla inblandade och värdefullt att få så många timmar ihop.

Idag söndag har det hunnits med loppmarknad, geocaching, cafébesök, träning och tvättstuga. M gör sig redo för en arbetsvecka i Stockholm, Ellen sover och jag passar på att ladda kaffebryggaren redan ikväll (då vattnat förväntas vara avstängt hela förmiddagen imorgon).

Familjen firas

Idag är inte vilken dag som helst. Idag är det ett exakt ett halvår tills dess att Ellen fyller 1 år och jag kan bara föreställa mig hur mycket hon då klarar av och vilken liten personlighet som hon utvecklat. Nåja, idag är vi bara nöjda, glada och lyckliga över att hon är ett halvår. 6 månader med gränslös kärlek. Det är svårt att tänka sig att livet hade kunnat fortgått utan henne. Tur nog hade vi ju inte vetat vad vi gått miste om men jäklars så fint att vi har henne.

Idag är heller inte bara Ellens halvårsdag, idag firar vi ju även Fars Dag. Vid frukostbordet i morse firades två "nya" pappor då både Magnus och min bror var på plats. Stort grattis lillebror på din första fars dag och stort grattis på den första farsdagen, Magnus. Ellen hade inte kunnat få en bättre pappa och jag hade inte kunnat få en finare familj!

Såklart även grattis till min egna lilla pappa - han firas med ett besök på onsdag!

Motorik

För att få lite inspiration för att i nästa steg ge Ellen inspiration att röra sig (mer än att "bara" sitta och stå) läser jag nu "Titta vad jag kan" skriven av barnsjukgymnasten Kristina Persson (från Uppsala!). Boken är himla bra; forskning blandat med beprövad erfarenhet och skriven på ett enkelt sätt. Jag tänkte nog först att jag ville ha lite åldersangivelser på när barn förväntas klara vissa saker men boken är precis tvärtom. Författaren skriver att hon medvetet skalat bort alla åldrar för att den vuxne istället ska se barnen exakt var de befinner sig och sedan anpassa lek och utmaningar så att de blir lagom för barnet. Och, i jämförelsernas djungel (som ju barn och deras färdigheter verkligen är) tycker jag det är lysande!

Inte helt oväntat går såklart motoriken framåt oavsett bokinspiraton eller inte. Ellen kan förflytta sig längre sträckor längs golvet och kan snurra runt med sin gåstol. Det märks tydligt att hon SER nya saker. För närvarande är sekretärens handtag och bokhyllans glasdörrar extra intressanta och är i precis rätt höjd då hon går runt i sin stol.

 

Även mammans motorik tränas. Idag var det nypremiär för spinning. Svettigt. Pulshöjande. Liiite tråkigt men ändå okej med en träningsform som inte kräver så stor fokusering på stegkombinationer eller liknande. Är skönt att kunna sluta ögonen och bara trampa. Och trampa. Och trampa. Och vips är passet över!

Idag fick Ellen träffa lite nya kompisar. Änderna i Boulognerskogen var väldigt intressanta. Nästa gång tar vi kanske med oss lite bröd och bjuder på kalas.

Imorgon kväll blir det min första egna kväll ute, utan min lilla familj. Landstinget firar 150 år och den föräldraledige passar på att få klä upp sig och äta gratismat.

På lördag får vi besök av bror, svägerska och brorsdotter. Tror säkert att kusin Liv och Ellen kan träna lite motorik ihop!

Baklänges

Ellen verkar inte tycka det är spännande nog att jobba sig framåt. Bakåt är tillräckligt skoj.
Förra helgens lånade gåstol är mycket uppskattad av hela familjen och Ellen är duktig på att förflytta sig bakåt med den. Ibland tar hon sig lite framåt, tittar upp och funderar varför vi blir så glada, och backar sedan bakåt igen! Gåstolen används annars mycket till att stå rakt upp. Hon ställer sig och står sedan och spanar ut över lägenheten, sätter sig och vilar och ställer sig sedan upp på nytt.

Bakåt går det även på golvet. Har börjat att ta Ellen från sin lekmatta mer och mer då jag inser att det nog är rätt svårt att förflytta sig då hon ligger på en matta. Det hårda golvet fungerar riktigt bra faktiskt och på bara några dagar har hon nu börjat att på mage förlytta sig sidledes. Och bakåt. Ännu är det inga långa sträckor men det märks tydligt att hon kan röra sig och att hon verkar fatta att det finns fördelar med att inte enbart sitta still.

Sitta bakåt gör hon såklart fortsatt även i bilen. Men, då hennes Brio Primo inte längre är tillräckligt rymlig, fick vi igår den nya stolen installerad. Ellen sitter nu kungligt i en Britax Maxway och än så länge är vi nöjda alla tre. Blir så mycket smidigare att sätta henne på plats och det finns nu utrymme både för växande ben och ytterkläder. Stolen är också mer upprätt vilket inte är någon nackdel direkt för en nyfiken liten tös.

 

Veckan har annars bjudit på besök av mina föräldrar, Skypedejt med svägerska och gudbarn samt besök hos svärfar och hans I. Imorgon blir det smörgåstårta hos svärmor och S. Härligt att ha familjen så pass nära och ha möjlighet till mer eller mindre spontana besök.

Min förkylning har givetvis gått över även till lillan. Sömnen är sämre, matlusten sådär och näsan snorig. Blir det ingen förbättring till imorgon blir det till att hoppas över babysimmet.

Dagar blir till veckor blir till månader....

 

Tiden rusar! Varje dag som jag möter någon jag känner igen på stan får jag samma fråga: Och hur länge ska du vara hemma då? Frågan är ju helt klart legitim men det vrider sig lite i magen när jag inser att månaderna går i rask takt och att det snart är min tur att ställa väckarklockan och dricka kaffe från jobbets kaffemaskin igen. Usch och stackars mig. Med jippie och så kul för Ellen och M. Nåja, än är det inte maj 2014 - och tack och lov för det!

 

Varje ålder lär sannolikt ha sin egna charm. Just nu är det roligt att se hur Ellen blir alltmer kommunikativ. Hon är fortsatt nyfiken på sin omgivning och gillar nu mycket att undersöka våra ansikten, känna på smycken, dra i sängkläder och känna (och kasta iväg) leksaker.

Efter några nätter med sämre sömn verkar hon vara tillbaka i samma rutin som vanligt vilket uppskattas. Dagsömnen verkar kanske bli mindre men det är ju kanske heller inte så konstigt.

Hon blir ju stor...

På 5-månaderskontrollen var hon 67 cm lång och 7860 g tung. Lilla Bubblan har således fördubblat sin vikt edan födseln vilket ju är helt sanslöst!

 

Storleken har gjort sig påmind även i bilen. Insåg går att hon inte längre sitter bra i sitt babyskydd. Med ytterkläder får hon inte ner sina axlar ordentligt. Som sagt, vår lilla tjej växer. Bra tajming har vi i alla fall då Barnens Hus har 20% på alla bilbarnstolar denna helg. Imorgon blir det sannolikt lite ny shopping alltså!

 

Och just på grund av den snabba tillväxten var det igår dags att hälsa på på Magnus jobb för första gången. Det vore ju liksom lite pinsamt om Ellen hälsade på första gången som tonåring... Ellen var på topphumör och lät sig visas upp för avdelningens samtliga medarbetare på plats. Avdelningens damer hade svårt att slita sig och Ellen tyckte om uppmärksamheten. Fick också tips att skjuta upp nappar med nyårsraketer till Tomten när det väl är dags att skiljas från dessa.

 

 

Ellen med pappa på Sandbacka Park.

 

Innan besök hos sin pappa, spenderade Ellen (och jag) tid med farmor och kusin Cornelia. Varje ålders charm blev återigen bekräftad då kusin Cornelia hade fullt upp med att laga geggamoja i sina galonbyxor. Ellen satt och tittade i vit overall. Denna höst/vinter lär vara den enda på väldigt länge som Ellen kan bära vitt...

 

Nästa vecka blir det ett snabbt besök på mitt jobb. Har lovat att ha en "matcirkel"/föreläsning/samtal om barnmat med BVC-gruppen. Ser faktiskt fram emot att ta fram lite material och förklara lite rekommendationer (och varför vi har de rekommendationer vi har). Tips på barnmat tänker jag mig sedan att vi kan hjälpas åt med. Har lånat några böcker på bibblan som ger riktigt många tips och inspiration.

 

Näe, dags att ta tag i att våttorka golven. Igår slängde Ellen ner till gröttallrik på golvet. Hon är bra på att spilla. Och bättre på att spilla på annat eller andra än henne själv.

 

Oskyldigt kladdmonster!



Helgen i bilder

 

Helgen har varit solig, kall och lugn.

 

Vi har lekt med bollen...

... tränat på att stå..

... läst tidningar..

.. gungat..

... och lekt i sängen.

 

 

Att leka i Ellens säng är lite nytt. Hon kan roa sig kungligt i en halvtimme genom att sitta och slita i sin sängmobil, "bädda" med sitt täcke samt pilla på sina små gosedjur. Jag gick flera gånger in i rummet för att se om hon somnat. Men hon satt bara mycket koncentrerat och lekte. Härligt med ytterligare en lekplats där hon dessutom kan leka utan så mycket övervakning.

Trots? Tänder? Testing?

Kan 5-månadersbebisar ha trots? Eller är det ett så kallat utvecklingssprång? Eller handlar det bara om att testa sina egna resurser?

Ellen kan vara sprudlande glad för att i nästa sekund fyra av ett litet illskrik. Hon verkar inte ha ont men sitter man för nära kan man säga att man själv får lite ont i öronen. Det är inte så att hon skriker i flera minuter men hon låter ju så högt! Det kan också vara svårt att tyda om det är glädjeskrik eller "jag-är-missnöjd-skrik".

Mellan "humörsvängningarna" gillar Ellen fortsatt att sitta. Veckans besök på öppna förskolan visade också att hon gärna samlar ihop så många leksaker i sitt knä. Hon pillar och undersöker men kan också ganska plötsligt skicka iväg leksaken några meter bort! Lite små klappar på andra barn är väl också tecken på att hon visar större intresse av att interagera med andra barn.
När Ellen inte sitter tycker hon om att stå. Dessa nya upptäckter av sittande och stående gör intresset för att ligga på mage (och därifrån träna vändningar) är svalare. Vore ju toppen om hon från magläge kunde komma på koden för att sätta sig upp själv. Nåja, fortsättning följer såklart.

Står bra själv med hjälp av stöd från soffan.

Veckan har annars bjudit på lite modevisning. Ellen har klätts i sin farmors stickade klänning från 50-talet, sin pappas sparkdräkt från 70-talet och slutligen min klänning från 80-talet. Så kul att prova kläder från tidigare generationer även om jag till vardags gärna klär henne i hennes nya.

Fashionista?

 

I veckan begav sig även jag och Ellen till Stockholm för att möta upp bästa fd kursarna. Tre barn och fyra vuxna, en klart annorlunda träff jämfört med förra årets kvalitetsdagar i Berlin. Tänk så mycket som hänt på ett år; i vår lilla grupp har både bröllop, förlovning, samboskap och barnafödande ägt rum.
Storstadsbesök innebär i vanlig ordning att Ellen ogärna sover. Och ogärna även ammas. Nästa gång tror jag vi ska satsa på att Ellen får äta mat då hon inte riktigt accepterar att ligga vid bröstet när det pågår för mycket aktivitet bakom hennes rygg. Positivt av det hela var att Ellen sov gott och länge då vi sedan landade för övernattning hos mina föräldrar i Uppsala.

Jag då?! Jag har jäklars ont i min vänstra hand faktiskt. Har lite molande värk hela tiden och minsta lilla rörelse som att skära mat, torka av bord, sätta på sig skor etc gör att smärtan ökar. Inte helt optimalt då det blir en del lyft av Ellen varje dag. Funderar på att köra en kur Ipren men väntar nog till efter nästa veckas besök på BVC då vi även träffar läkare.

 

Gungar

Äntligen! Senaste veckorna har lillan antingen somnat innan vi kommit fram eller så har gungorna varit upptagna.
Idag sken solen och vi var alla tre redo för gungpremiär.

Vi gillade det!

Höstliga bradagar

Det är bara att inse. Varje höstdag är inte fantastisk. De flesta är helt okej. Vissa är usla. Och några är fantastiska. Idag är en bra dag. Fantastisk kanske den inte kan räknas som när man både storhandlat, städat och lyckats få lillan att somna innan vi nått lekparkens gungor. Men, det är fanemig inte en dag att klaga på!

Efter drygt 2 år i nya staden, räknar jag mig fortfarande som nyinflyttad. Idag kunde jag ändå konstatera att jag träffade tre olika människor som jag stannade att prata med under de 2 timmar jag var ute! En av dem är en mamma från föräldragruppen. Vi ska ordna en träff och prata barnmat. Ska bli kul - är faktiskt lite sugen att ta fram lite barndietistkunskaper; prata lite om de rekommendationer som finns (och varför vi har dem), barn som matvägrar och tips för föräldrar som vill laga all barnmat själv. Får se vad det kan bli av det hela...

Dagen får annars summeras till ett klart och tydligt ENERGI.

Stadsskogens guld

Min egna guldklimp.

som förresten verkar nysa då hon tittar mot solen (precis som sin far)

Kusinlek

Helgen har bjudit på kusinlek hos barnens mor- och farföräldrar.
Vi fick alla en försmak av hur dessa små donnor kommer att kunna leka i framtiden.

Då både jag och M har "små" släkter blir en extra individ väldigt mycket extra. Att det nu var två nya individer som samsades kring matbordet gjorde en stor skillnad! Detta var också första tillfället då båda tjejer satt i varsin matstol och deltog under middagen. Kusin Liv smaskade i sig gröt medan Ellen åt aprikospuré efter att först ha matats med bröstmjölk i vanlig ordning. Så mysigt vi hade och så mysigt vi kommer att ha i framtiden!

Sömntider blir inte helt oväntat ruckade dessa dagar och så får det ju bara bli. Lyckligtvis ställer Ellen om sig snart igen och gav oss lite sovmorgon dagen därpå. Söndagens babysim gick bra även om lillan blev lite gnällig på slutet. Vi flöt på rygg, vände oss, tränade spanargreppet och Ellen fick en oväntad liten halvdykning då M halkade till under vattnet. Babysimmet är hur som helst en riktigt mysig familjeaktivitet.

 

 

Kusin Liv, nästan 7 månader gammal

Ellen, nästan 5 månader gammal

Brioleksaker, över 30 år gamla :-)

 

Höst i Boulongerskogen, Gävle

Hon sitter!

Okej, jag skulle inte sätta henne på ett stengolv och sedan gå därifrån. Och visst skakar det och balanseras en hel del. Men jäklar i min låda. Vår lilla 4,5 månaders baby verkar fixa det här med att sitta utan stöd!

Ibland tar hon stöd med händerna framför kroppen. Ibland ramlar hon då framåt. Ramlar hon framåt går hon graciöst över till att ligga på mage. Vårt kompetenta barn <3