söndag 23 februari 2014

Äta själv

Såklart vill jag att lillan ska utvecklas och såklart vill jag att hon ska vara självständig.
Men, måste ätandet vara så kladdigt? Barn ska inte leka med mat men de måste få träna och utforska. Jag tycker linjen däremellan är mycket tunn.
Jag fattar också att det kommer dröja år innan jag kan slappna av och inte vara beredd på utspillda mjölkglas och kladd på både kläder och möbler.
Plötsligt känns leka picknick i badkaret rätt tilltalande. Saknas bara ett badkar.

Tur att hon är söt även när hon äter.

torsdag 20 februari 2014

Slutammat?

Igår kväll bestämde jag mig. OM natten skulle bli någorlunda lugn, skulle jag nog jäklar i min låda testa att inte amma. Brösten var inte sådär jättespännande vid sänggående och då Ellen vaknade första gången vid 23tiden kunde hon lätt sövas om. När hon sedan vaknade igen vid 2.30tiden tog jag upp henne i famnen och flyttade över henne till vår säng. Där somnade hon om. Utan mat. Utan skrik.
7 i morse svepte hon en flaska välling och hux flux hade jag inte ammat på över ett dygn!
Jag har hört och läst så många historier om hjärtslitande bröstavvänjning och var inte helt beredd på nattens enkla omsövning och självklart är jag införstådd i att det kanske kommer bakslag. Men, just idag är jag glad och nöjd över att varken jag eller Ellen verkar sakna amningen. 
Hur snabbt vänjer sig brösten till att inte producera ny mjölk? Nu är brösten spända och ömma och hade det inte varit för projekt Sluta Amma så hade jag förmodligen givit Ellen bröstet (eller pumpat) bara för att slippa trycket. Men, nu vill jag ju inte uppmuntra till än mer produktion. Hm, ser fram emot kvällens varma dusch som kanske tar udden av ömheten och naturligt tömmer de framtida påsarna till bröst. Ser också fram emot när det är helfärdigt, då ska jag storshoppa nya BH:ar som passar min min nya storlek, vilken den nu blir. 

onsdag 19 februari 2014

Wednesday bloody Wednesday

Idag har jag varit ett mycket god mor. Jag har introducerat Ellen till något mycket näringsrikt och billigt. Lägg till att det dessutom är av mjuk konsistens och ypperlig att äta själv för en niomånaders bebis utan tänder. Blodpudding.

Så förskräckligt äckligt och då lovar jag att jag faktiskt provat det flera gånger med jordens alla möjliga tillbehör. Idag åt jag nog en hel halv bit täckt med lingonsylt.

Dottern? Ja, hon åt minst lika mycket som jag men utan sylt. Lägg till att hon dessutom åt 1/3 hotdog och en fruktbägare så kan man säga att hennes aptit är tillbaka!

För att behålla det blodiga temat visade det sig att Ellen lämnade små blodmärken lite här och var. Jag kunde härleda de små röda dropparna till lillans ena pekfinger. Jag har inte den blekaste aning om hur och exakt när hon fått hål på fingret men jag tippar på att hon måste ha skurit sig på ett papper. Inget gnäll så förmodligen inte ont men jäklar så länge det kan blöda från ett kapillärfyllt finger! Till slut lyckades jag få på ett litet plåster (på rätt finger dessutom) och de små blodstänken upphörde. 

Jaja, blod, snor och dregel - en helt normal vardag!

Blodigt finger

Fint pincettgrepp

Är det redan slut?

måndag 17 februari 2014

Ett dygn i Uppsala

Medan M åkte iväg på grabbkväll passade jag och Ellen på att åka till mina föräldrar.

Feberfri men tyvärr genomförkyld... Åh, så jag längtar till mindre förkylda tider. Nåja, trots förkylning hade vi ett mysigt dygn. Ellen njöt av att utforska mamma och pappas hus genom att öppna skåp, ställa sig emot möbler och givetvis närma sig husets enda trappstegallt bus verkar dock ha tagit ut sin rätt hos både barnbarn och morföräldrar. Hela gänget tog en välförtjänt tupplur innan M kom och hämtade upp oss.

Nu ny vecka igen. Morgondagens fikabesök får nog tyvärr avstyras då prio ett blir att försöka bli frisk. Senare i veckan hoppas vi dock på lite friskare tag. 

torsdag 13 februari 2014

Vill ut!

Feberfri sedan igår kväll. Medan ju skyndat in på toa har lilla fröken dragit ner ytterkläderna. Jag tolkar det som att hon vill ut och jag är inte sen att haka på!

tisdag 11 februari 2014

Sömn och feber


Det här med sömn har ju varit sådär sedan före jul då Ellen var sjuk. Från att lätt ha somnat själv i sin säng har hon både haft svårt att ligga i sin säng skälv och dessutom att sova hela natten. Nåja, sjukdom, högtider och semester har bidragit till att vi inte gjort så stor sak av det. Vi har halvhjärtat prövat att få henne att somna själv och ibland har vi lyckats. Men, minst lika ofta har vi låtit henne somna i famnen vilket varit både mysigt och lugnt.
Nåja, nu har jag ändå känt att det är dags att ta tag i det igen. Så, de senaste dagarna har jag med små medel försökt att närma mig att Ellen ska somna i sin säng själv. Började med att gå ifrån vardagsrummet till ett mörkt och tyst sovrum där hon somnat i min famn, sedan legat bredvid mig i stora sängen och sedan lagt henne i sin säng medan jag suttit bredvid på golvet. Jag har försökt att sjunga och nynna vaggvisor och la för ett par dagar sedan till att sätta på vaggvisor på Spotify. Spellistan fick sedan även spelas då jag lämnat rummet.
Igår lyckades vi bra, efter 15 minuter hade hon somnat och jag lämnat rummet med vaggvisorna fortfarande spelande. Ett par timmar senare vaknade hon till och var brännhet!
40 grader feber, kräktes upp alvedon och sedan orolig sömn resten av natten. Stackars liten. Idag verkar det vara någorlunda okej. Ellen har sovit till och från hela förmiddagen, vaknade med 39 grader men känns nu sval efter att ha fått alvedon. Aptiten är minimal och så får det såklart vara.
Vad ville jag nu få sagt med detta? Ja, förmodligen får vi backa något steg med nattningen igen. Tur att man alltid får nya chanser till att förändra beteenden.
Mest är det såklart tråkigt att Ellen inte är på topp men ska vi se något positivt med det hela kan jag ju med gott samvete följa OS medan lillan sover i min famn.


Den bästa boken handlar om sig själv...

måndag 10 februari 2014

9 månader

Så har hon då funnits lika länge utanför magen som innanför.
9 månader (eg 18) som givit livet en helt ny dimension.
Så tacksam. Så stolt.

lördag 8 februari 2014

Står och står

För några veckor sedan var försöken lite tafatta och resulterade ofta i mer eller mindre lyckade fall. Nu är hon snabb att ställa sig mot det mesta.
Det går fort. Än så länge är jag dock snabbare 😉

tisdag 4 februari 2014

Borta bra men hemma bäst

 
Vi har haft en härlig vecka i Förenade Arabemiraten! Fyra dagar på strandhotell i Adu Dhabi och sedan tre dagar i ett pulserande Dubai.
 
Självklart ska jag inte sticka under stolen med att det såklart är jobbigare att resa med barn än att resa enbart som två vuxna. Och självklart, glömde jag nagellack. Och vet ni vad, det gick hur bra som helst! Hade jag åkt utan barn hade jag helt klart haft med mig mer kläder och skor till mig själv, nu tog ju liksom lite andra prylar plats. Men, allt det viktiga var med och det var väldigt spännande att vara på vift men en liten tjej!
 
Om vi börjar med flygresan... Bara "ifall att", gav vi Ellen näsdroppar innan start och landning. Vid start sov hon som en stock och resterande 6 timmar varvades med att sova och vara nöjd och vaken. Hur man skulle amma i samband med start fattar jag inte riktigt. Jag menar, barnet måste ju sitta framför en tittandes framåt och då är det inte så lätt att hiva fram ett bröst. Nåja, erbjöd välling i flaska men Ellen hade inget intresse av att äta. Att sitta på flygplan är ju trångt i vanliga fall och det blir ju inte mindre trångt med ett barn framför sig. Klurigast var kanske att äta. Tur nog hade vi en kvinna bredvid oss som erbjöd att hålla i Ellen medan vi åt. Det fungerade alldeles utmärkt; Ellen tittade på oss och resenärer runt omkring medan vi kastade i oss maten. Som "tack" viftade hon ut lite av Magnus vin som hamnade på kvinnans karl (som då bytt plats med kvinnan). Nåja, sådant får man ta på charterplan där barn vistas. Under landning var Ellen vaken men sa inte ett pip. Gnäll kom först på transferbussen. Med all rätt.
 
Nåja, i Abu Dhabi hade vi det alldeles ypperligt. Ett gigantiskt stort hotellrum där Ellen lyckligt kunde krypa omkring efter en dag i barnvagn och/eller parasoll och pool. Hotellpersonal var mycket barnkär och "Hellooo baby" med tillhörande som klappar på kinder, händer och hår upprepades många gånger varje dag. I början var Ellen lite skeptisk men tyckte nog sedan om den uppmärksamhet hon fick. Små pojkar skickade slängkyssar och ett par ville fota henne.
Poolområdet var fint och även om vi inte hade jättemycket tid att hänga vid poolen blev det såklart några dopp för oss allihop. I barnpoolen tyckte Ellen om att spatsera runt och skvätta vatten på sig själv och andra.
 
Finfin UV-dräkt som gjorde att vi inte behövde ta för stora strider kring insmörjning. Ellen är lika blek nu som för två veckor sedan vilket väl är ett gott betyg! Hade också på henne Tassas mockasiner. Med gummisula fungerade de riktigt bra att spatsera omkring på både stenplattor och i poolen.

 

Lycka är att slippa ytterkläder!

Så nöjd med vår vagn som har en stor suflett.

Nästa lika roligt som att bada var att mysa under palmbladen och spana på folk.

Varken Abu Dhabi eller Dubai är gjort för promenader utomhus men en liten strandpromenad hittade vi på för lunch. Ellen fick provsmaka sitt första pommes frites men var mer intresserad av den medhavda gröten.
 

I Abu Dhabi hann vi, förutom lite poolhäng, med besök till världens tredje största moskeé samt toapaus på Emirates Palace. Emirates Palace är ett lyxhotell i högsta klass som till och med har en guldautomat! Om vi varit kaffesugna hade det gått utmärkt att beställa in en cappucino toppad med bladguld.
En eftermiddag hängde jag och Ellen själva då M passade på att besöka F1-banan inte långt ifrån där vi bodde. Vi tog istället en lunch vid poolen och låg sedan och småsjöng under parasollet - så mysigt!


Dubai då... galet många skyskrapor och galet mycket trafik. Ett tappert försök att åka tunnelbana fick snabbt avstyras då det inte fanns en chans till att få plats med barnvagn. Taxi fungerade dock fint och var dessutom billigt. Bara lite läskigt. Ingen barnstol för Ellen, mycket tutande, sällan blinkande och femfiliga vägar. Ja, ni förstår, det kändes alltid skönt att få betala och kliva ur.

I Dubai hann vi med och besöka deras kända guld- och kryddmarknader samt givetvis deras galet stora köpcentra med skidbacke, akvarium och ishockeyrink. Lite shopping till lillan förstås men faktiskt inget till mig själv. Med köpcentra som är så stora blir man lite tagen och för att över huvud taget ta sig igenom alla delar, gäller det att gå förbi många butiker.

På 124:e våningen på idag, världens högsta byggnad - Burj Khalifa.

Far och dotter utanför Burj Khalifa och världens största köpcenter, Dubai Mall. Många världsrekord i denna stad.
 
 
Summa sumarum är vi mycket nöjda med resan. Resmålet passade bra för att resa med barn och då vi hade halvpension var det rätt skönt att vara på plats på hotellet kvällstid. Maten var fantastisk bra trots att det var buffé då temat var olika för varje kväll. Ellen åt mestadels den medhavda maten men smakade också lite arabiska röror, fisk, frukt, pannkakor och bröd.
 
 
Men, snöslask till trots, det är skönt att vara hemma!