Imorgon är det 22+5. Detta kan ju låta rätt obetydligt men 22+5 är lite av en magisk siffra för mig.
Jag har ju i så gott som hela mitt yrkesverksamma liv jobbat med mer eller mindra sjuka barn. När jag och mina kollegor skulle skriva ihop en yrkesbeskrivning hade vi bland annat med banderollen "från 450 gram till 150 kg". De minsta barnen väger inte mer än ett knappt halvkilo och de största har tyvärr passerat 100-strecket.
Jag har inte jobbat alltför mycket med de allra minsta barnen och framför allt inte under de där första och mest kritiska dagarna/veckorna. Men, jag kommer ihåg en kille. Han var nog säkert närmare året (okorrigerad ålder) då jag träffade honom första gången; en välmående kille som utvecklades som han skulle, dock med lite nutritionsstöd. Den killen hade kommit till världens alldeles för tidigt. Han föddes knappt 23 veckor gammal, för att säga exakt, 22 veckor och 5 dagar. "Men helt säkert på datum kan man ju inte vara" säger den lite pessimistiske. Jo, i det här fallet var man ganska säker. Killen var en liten provrörsbebis och då man hade väldigt bra koll på vilket datum han blev ett litet embryo!
Vår provrörsbebis hoppas jag tänker stanna ett bra tag till i min mage men från och med imorgon VET jag att Bubblan faktiskt skulle ha en chans att överleva ute i det fria. Och DET, är en ganska befriande tanke.
För övrigt tror jag att Bubblan blev nöjd över vagnvalet. Det verkar vara lite mer magaktivitet de senaste dygnen. Det bufflar en del därinne men är fortfarande väldigt harmlöst.
Nåja, imorgon är det nyårsafton och det nya året firar vi in med att Bubblan är 22+5, hurra! Nyårsafton ska förrsten firas med mina två bästa vänner och deras små familjer. Då vi också sover över, får vi oss kanske en första aning om hur det kan kännas att bli väckta alldeles för tidigt efter en sen kväll. Gott slut och gott nytt 2013!!!
söndag 30 december 2012
fredag 28 december 2012
Julen som gått, avsaknad av gravidkrämpor och Bubblans lyxåk!
Årets jul var speciell. Trevlig på alla sätt och vis och delvis spenderad med både gravid svägerska (som väntar mitt brorsbarn i februari), väldigt höggravid "plastsvägerska" (som väntar sitt barn vilken dag som helst) och en tindrande 2,5-åring som i år verkligen fattat det här med jultomten.
Julen var lugn och pappas nygravade lax smakade utsökt!
Det som kanske ändå genomsyrade denna jul allra mest var snacket inför nästa års jul. Vi var många som otaliga gånger varje dag kunde konstatera att nästa jul, då... Ja, det går väl inte att säga annat än att det kommer att bli spännande. Kan hända inte så rofyllt, men jäklans så kul!
Sen har vi det här med krämpor. Folk tycker att jag ser pigg ut, "hälsan själv" som grannfrun uttryckte sig. Och ja, jag mår bra. Magen växer och jag kan inte påstå att jag tackat nej till någon chokladpralin som lockat på mig. Vikten har ökat 5-6 kg sedan i somras. Jag känner inte obehag av någon mat alls men blir heller inte galen om det inte finns ketchup, laktritsglass eller blomjord hemma. Däremot stoppar gladeligen i mig varenda kalori som lockar. Lite dietistförstånd såklart men i och med att detta kanske kommer att vara min enda graviditet har jag inte tänkt fördriva den med att ha ångest för att jag njuter av det jag äter.
Såklart är jag tröttare än vanligt, lite klumpigare än vanligt och allt tar lite längre tid. Jag säger nej när jag inte vill/orkar/har lust och stödstrumporna är två bra kompisar på jobbet. Men vaddå, det är väl inte så konstigt att kroppen ibland säger ifrån när det finns en liten Bubbla som konkurrerar om mitt blod och plats bland mina organ? Men ja, jag mår bra och i ärlighetens namn tycker jag faktiskt är jag är värd det!
Efter år av undersökningar, prover, tabletter, "slappna av och ta det lugnt"-råd, omtagna prover, osäkra diagnoser, nya tabletter och undersökningar, kisstickor, knasiga hormonsvar och slutligen sprutor, undersökningar, prover, plock och återföring ÄR DET VÄL DAGS ATT HA EN KOMPLIKATIONSFRI GRAVIDITET!? Vägen dit var sannerligen inte rak, snabb eller under kontroll så nu kammar jag in lite rättvisa.
Visst, det är 4 månader kvar och under den tiden kan såklart massa otrevligheter dyka upp. Men då kan jag i alla fall blicka tillbaka och konstatera att det fanns veckor och till och med månader då jag mådde otroligt bra!
Idag har vi storhandlat till Bubblan. Bubblans vagn, babyskydd och adapter är nu beställda och väntas levereras om 3 månader. Bubblans mormor och morfar har bidragit till att vi kommer att ha stans finaste vagn (med såklart världens dyrbaraste last) och en säker första resa från BB och många bilresor framöver!
Det blev som tidigare tänkt: En Brio Happy kombivagn i färgen Harmony Black. Liggdelen är en hårdlift och chassit lite "sportigt" silvergrått med teleskop och knäledshandtag samt fyra luftdäck. Med babyskyddet Brio Primo går det sedan utmärkt att fästa babyskyddet direkt på chassit - smart!
Barnskydd, barnvagn, mössa och sockar. Ja, det är faktiskt det enda som ännu är inköpt. En del kvarstår med andra ord på inköpslistan...
måndag 24 december 2012
Vår sista jul
... då det bara är vi två.
Hittills har vi firat lugna jular med god mat och dryck och mycket tid för varandra. Vi har kunnat lägga upp våra dagar och kvällar precis så som vi önskat och det har alltid varit minnesvärda jular på alla sätt och vis.
De senaste jularna har vi haft förmånen att fira med M:s brorsdotter och förra året var det premiär med jultomten. I år är 2,5 år gamla C så taggad inför julafton, jultomte och julklappar att hon är på väg att spricka! Jul med barn är magiskt.
Det finns ingen tvekan över huvudtaget att mina vuxna jular mer än gärna nu får bytas till kaosfyllda jular med barnaskrik, skratt, förväntan, spilld mat, kletiga blöjor och nästan välta granar.
I år ger Bubblan sin pappa ett paket, nästa år får jag och P gå banans över klappar till Bubblan och andra små barn vi känner.
Hittills har vi firat lugna jular med god mat och dryck och mycket tid för varandra. Vi har kunnat lägga upp våra dagar och kvällar precis så som vi önskat och det har alltid varit minnesvärda jular på alla sätt och vis.
De senaste jularna har vi haft förmånen att fira med M:s brorsdotter och förra året var det premiär med jultomten. I år är 2,5 år gamla C så taggad inför julafton, jultomte och julklappar att hon är på väg att spricka! Jul med barn är magiskt.
Det finns ingen tvekan över huvudtaget att mina vuxna jular mer än gärna nu får bytas till kaosfyllda jular med barnaskrik, skratt, förväntan, spilld mat, kletiga blöjor och nästan välta granar.
I år ger Bubblan sin pappa ett paket, nästa år får jag och P gå banans över klappar till Bubblan och andra små barn vi känner.
Från oss - till er- EN RIKTIGT GOD JUL!
lördag 15 december 2012
På spaning efter barnvagn...
En vecka innan jul. Lördag. Folk. Och så många val. Idag var jag inställd på att bli trött, förvirrad, osäker och kanske rent av lite oense med M. Idag var dagen vi gav oss ut i barnvagnsdjungeln för första gången. Och det gick så bra!
Babyvaruhuset var inte alltför fyllt av folk och visserligen fick vi inte tag på någon försäljare men vi kunde fritt gå runt bland barnvagnarna och klämma, känna och provdra.
Det första vi båda såg och förälskade oss i var ett vanligt bäddset. Ett Elsa Beskowset som var så fint i grått men bilder från de sagor som jag och M vuxit upp med.
Sedan var det då dags för VAGNEN. Jag hade såklart kikat en del på nätet innan och var rätt säker på vad jag ville ha (kombi/duovagn, fyra hjul i normalstor storlek, bra förvaring under chassi och såklart en säker och snygg design!).
Väl på plats var vi väldigt överens: vi ska ha fyra normalstora hjul, det ska gå att fästa babyskydd på chassit och eftersom vår lilla vårbubbla inte kommer att behöva någon varm åkpåse så länge Hen är i behov av liggdelen, räcker det nog med en kombivagn. Nu kan vi vara ute och cykla lite men om vi förstår saken rätt är kombivagnen lite nättare i själva liggdelen än vad duovagnen är och liggdelen är också lätt att flytta från vagnen.
Så, glada för att vara så överens och glada över att kommit så långt som vi ändå gjort lutar det nu starkt mot en.....
BRIO Happy!
Vi är tom överens om att Hamony Black (svart med ljusa ringar på) är det tyg som är finast!
Okej, Jag förstår att en del kvarstår att fundera över: Ska det vara mjuk eller hård liggdel? Visst går det att montera ett babyskydd direkt på chassit? Och helt säkert kommer det bli rörigare då vi beger oss nästa gång till babyvaruhuset då det är dags att prata med en försäljare och kanske rent av lägga in beställningen.
Nåja, idag är jag i alla fall mycket glad över vad vi tittat på - vad vi dissat och vad vi hissat.
Och jag kan inte komma ifrån att bara namnet - Happy är så vansinnigt tilltalande. Happy är ju precis vad vi vill att Bubblan ska vara. Och får man en snyggt åk som heter just Happy är det väl en bra start!
I mellandagarna ska vi återkomma till varuhuset, vara beredda med frågor och förmodligen vara helt övertygande om vad vi vill ha. Och kanske, åker vi också hem med en fint litet bäddset med bilder på Putte i blåbärsskogen, Tomtebobarnen, Hattstan och resten av gänget!
Babyvaruhuset var inte alltför fyllt av folk och visserligen fick vi inte tag på någon försäljare men vi kunde fritt gå runt bland barnvagnarna och klämma, känna och provdra.
Det första vi båda såg och förälskade oss i var ett vanligt bäddset. Ett Elsa Beskowset som var så fint i grått men bilder från de sagor som jag och M vuxit upp med.
Sedan var det då dags för VAGNEN. Jag hade såklart kikat en del på nätet innan och var rätt säker på vad jag ville ha (kombi/duovagn, fyra hjul i normalstor storlek, bra förvaring under chassi och såklart en säker och snygg design!).
Väl på plats var vi väldigt överens: vi ska ha fyra normalstora hjul, det ska gå att fästa babyskydd på chassit och eftersom vår lilla vårbubbla inte kommer att behöva någon varm åkpåse så länge Hen är i behov av liggdelen, räcker det nog med en kombivagn. Nu kan vi vara ute och cykla lite men om vi förstår saken rätt är kombivagnen lite nättare i själva liggdelen än vad duovagnen är och liggdelen är också lätt att flytta från vagnen.
Så, glada för att vara så överens och glada över att kommit så långt som vi ändå gjort lutar det nu starkt mot en.....
BRIO Happy!
Vi är tom överens om att Hamony Black (svart med ljusa ringar på) är det tyg som är finast!
Okej, Jag förstår att en del kvarstår att fundera över: Ska det vara mjuk eller hård liggdel? Visst går det att montera ett babyskydd direkt på chassit? Och helt säkert kommer det bli rörigare då vi beger oss nästa gång till babyvaruhuset då det är dags att prata med en försäljare och kanske rent av lägga in beställningen.
Nåja, idag är jag i alla fall mycket glad över vad vi tittat på - vad vi dissat och vad vi hissat.
Och jag kan inte komma ifrån att bara namnet - Happy är så vansinnigt tilltalande. Happy är ju precis vad vi vill att Bubblan ska vara. Och får man en snyggt åk som heter just Happy är det väl en bra start!
I mellandagarna ska vi återkomma till varuhuset, vara beredda med frågor och förmodligen vara helt övertygande om vad vi vill ha. Och kanske, åker vi också hem med en fint litet bäddset med bilder på Putte i blåbärsskogen, Tomtebobarnen, Hattstan och resten av gänget!
onsdag 12 december 2012
Vecka 21
Ja, då har vi äntligen kommit halvvägs!
Jag väntar fortfarande på att känna sparkar men kan nog ändå ana att det händer ngt därinne. På promenaden hem från jobbet fick jag lite kramp magen, ungefär som ett pulserande håll. Då det kändes lite obehagligt valde jag att spendera kvällen i soffan.
Idag tog jag dock mig till slut till gymmet och kom igång på gångbandet. Återigen började detta pulserande i magen, dock utan kramp. Såhär i efterhand misstänker jag att det är Bubblan som gjort sig till känna.
Men det här med sparkar... Betyder sparkar att barnet tycker om det som sker? Hoppas det!
Jag väntar fortfarande på att känna sparkar men kan nog ändå ana att det händer ngt därinne. På promenaden hem från jobbet fick jag lite kramp magen, ungefär som ett pulserande håll. Då det kändes lite obehagligt valde jag att spendera kvällen i soffan.
Idag tog jag dock mig till slut till gymmet och kom igång på gångbandet. Återigen började detta pulserande i magen, dock utan kramp. Såhär i efterhand misstänker jag att det är Bubblan som gjort sig till känna.
Men det här med sparkar... Betyder sparkar att barnet tycker om det som sker? Hoppas det!
Skönt med trikåer i träningslokalen!
måndag 10 december 2012
Tack för forskningen!
År 1981 genomfördes den första i Sverige. Nu 30 år senare genomförs ca 13 500 varje år i Sverige. 3 500 av dessa bär frukt. Jag talar givetvis om Ivf, in vitro fertilisering.
För två år sedan belönades forskaren Robert G Edwards med Nobels pris i medicin just för att ha utvecklat denna behandling. Tack Robert!
Jag kommer ihåg hur M och jag satt i väntrummet på Linnekliniken i Uppsala och skulle väl förmodligen sätta igång med några nya hormoner eller prover. Inramat på väggen hängde då artiklar om denna forskare och hur han också besökt just för "vår" klinik. Inte visste vi då att vi skulle vara så tacksamma för att han och många med honom ville ge så många barnlösa en chans till barn.
Jag begriper givetvis att varje upptäckt, behandling och förklaringsmodell som belönas med ett nobelpris är en grym insats men nog tycker jag lite extra mycket om Robert.
Jag kan knappast tacka nobelpriset för att jag sitter här med en växande mage. Men, hade det inte varit för forskningen och naturvetenskapen, då hade läget förmodligen varit helt annorlunda.
fredag 7 december 2012
Vanliga krämpor vs gravidkrämpor
Det är inte alltid lätt att veta vilka kroppsliga symtom som kan förklaras av en gravdiditet och vilka som finns där av annan anledning. Att vara gravid är ju absolut inte att vara sjuk men ibland kan man kännas sig hängig helt enkelt.
Är hemma sjuk från jobbet. Är inte helt däckad på något sätt alls men är lite halvt förkyld, sover sämre på nätterna, har huvudvärk som kan komma och gå, yrsel, ryggont och ibland lite magont.
Snuva får väl helt enkelt förklaras av årstiden. Jag måste ändå säga att jag klarat mig rätt bra denna höst, inte en enda förkylning eller sjukdag på hela perioden!
Resten är symtomen är ju mer diffusa. Nästäppa kan ju vara gravidsymtom men skulle å andra sidan kunna hänga ihop med förkylningen också. Huvudvärken kan ju också bero på båda orsaker.
Yrsel förklarar jag nog helt på ett lågt blodtryck som hänger ihop med graviditeten. Och likaså ryggvärken. Ryggen är lite knepig. Jag har liksom enbart ont i högra sidan av ryggen och det stör mig lite. Men, kanske har det enbart att göra med att livmoderna klämmer undan lite andra organ på denna korta mamma... Nåja.
Två dagars sjukfrånvaro från jobbet ska hur som haver användas till att vila och förhoppningsvis få undan förkylningen. Resten av krämporna kanske består, huvudsaken att Bubblan mår bra därinne!
Ännu inte sparkar förresten, dock vill jag nog påstå att det ändå känns någon form av rörelse där inne. På kvällarna kan det kännas som pulsslag eller hjärtslag nere i magen. Det är inte alls snabba hjärtslag som skulle kunna vara Bubblans, men kanske är det lite pulserande rörelser som om någon vecka kommer kallas för sparkar...? Vi får se.
Är hemma sjuk från jobbet. Är inte helt däckad på något sätt alls men är lite halvt förkyld, sover sämre på nätterna, har huvudvärk som kan komma och gå, yrsel, ryggont och ibland lite magont.
Snuva får väl helt enkelt förklaras av årstiden. Jag måste ändå säga att jag klarat mig rätt bra denna höst, inte en enda förkylning eller sjukdag på hela perioden!
Resten är symtomen är ju mer diffusa. Nästäppa kan ju vara gravidsymtom men skulle å andra sidan kunna hänga ihop med förkylningen också. Huvudvärken kan ju också bero på båda orsaker.
Yrsel förklarar jag nog helt på ett lågt blodtryck som hänger ihop med graviditeten. Och likaså ryggvärken. Ryggen är lite knepig. Jag har liksom enbart ont i högra sidan av ryggen och det stör mig lite. Men, kanske har det enbart att göra med att livmoderna klämmer undan lite andra organ på denna korta mamma... Nåja.
Två dagars sjukfrånvaro från jobbet ska hur som haver användas till att vila och förhoppningsvis få undan förkylningen. Resten av krämporna kanske består, huvudsaken att Bubblan mår bra därinne!
Ännu inte sparkar förresten, dock vill jag nog påstå att det ändå känns någon form av rörelse där inne. På kvällarna kan det kännas som pulsslag eller hjärtslag nere i magen. Det är inte alls snabba hjärtslag som skulle kunna vara Bubblans, men kanske är det lite pulserande rörelser som om någon vecka kommer kallas för sparkar...? Vi får se.
lördag 1 december 2012
Advent
Bye bye mörka, grå och regniga november - välkommen december med dess ljus, snö och minusgrader!
Ja, i två dygn har vi haft konstant snöfall och världen blir ju så mycket vackrare med snön - i alla fall ett par månader varje vinter. För att inte utmana ödet (samt hålla sig till de rekommendationer som Gävleborgspolis och SMHI givit), blev kvällens glöggprovning i Uppsala inställd för vår del då vi inte ville ut och köra i onödan i detta (o)väder.
Dagen har istället använts till adventspiff. Det saknas fortfarande lite hyacinter och kakbak men sen är vi nog i land! Så ljuvligt med advent.
Varje speciell högtid eller dag känns numer lite som "den sista av det här slaget". Även om varje advent, jul, nyår, påsk och hela faderittan såklart är olika från år till år känns det lite extra annorlunda detta år. Tänk, nästa advent har vi Bubblan här hos oss. Jag kan redan nu visualisera hur vi har en hoppgunga upphängd i öppningen mellan kök och vardagsrum där Bubblan diggar i takt till julmusiken, hihi... Julgranens skira kulor kan kanske behöva hängas lite högre upp nästa år och ambitioner om julmat-julbak-julstäd får kanske stå tillbaka för att bli sådär lagom "good enough" men oj så jag ser fram emot det!
Och hoppas hoppas vi får en vit vinter också nästa år. Så mysigt att få bädda ner lilla Bubblan i en liten pulka med fårskinn och sedan, på ett spädbarns vis, få upptäcka all spännande julbelysning - lite magi kan hända!
Tills vidare, vilar jag och Bubblan på soffan, njuter av julmusten och funderar om det ska bakas saffranskaka idag eller imorgon. Eller nästa helg. Ibland är det faktiskt riktigt skönt att släppa på ambitionerna lite för vet ni vad - världen går inte under!
Utsikt från köksfönstret vid frukost.
Balkong med tak verkar inte ha någon betydelse..
Sovrumsfönstret är fullkomligt täckt av snö.
tisdag 27 november 2012
Magkontakt
Det verkar som att ögonkontakt blir alltmer ovanlig då man kliver in i ett rum med människor. Man säger "hej", får "hej" tillbaks och sedan sedan går blickarna mot den växande magen - innan det blir ögonkontakt! Lite ovant må jag säga men då magen börjar gå alltmer ifrån en tjockismage till en gravidmage är det helt okej. Än har halvt okända folk inte börjat att klämma på magen vilket är väldigt skönt för DET vet jag inte om jag ser så mycket fram emot..
Igår inhandlades nya BH:ar i större storlek och till helgen sker kanske första utgallringen av för tillfället urvuxna/onödigt trånga kläder. Det händer mycket nu men jäklans så trevliga bekymmer!
Igår inhandlades nya BH:ar i större storlek och till helgen sker kanske första utgallringen av för tillfället urvuxna/onödigt trånga kläder. Det händer mycket nu men jäklans så trevliga bekymmer!
196 gram kärlek
Ja, efter lite vånda, men ändå inte alltför stor nervositet fick vi till slut se vår lilla Bubbla som ju faktiskt utvecklats till en riktigt snygg liten figur! Hjärtat tickande ruggigt snabbt (som det ska), urinblåsa, magsäck, tarmar och ryggrad satt där de skulle och de små grodlåren till ben rörde sig riktigt graciöst! Lillhjärnan gick att se i huvudet och små tår kunde ses på småfötterna. Allt såg ut såsom det skulle och det är såklart skönt att veta att vårt lilla förstaklass-ägg har utvecklats till ett förstaklasss-embryo som nu fortsätter att vara ett förstaklass-foster! Så skönt att både få se hjärtat jobba och att den lilla kroppen rörde sig såsom den skulle. Nu är det bara att vänta in första sparkarna!
Bubblan med huvud till höger och ryggrad överst...
Bubblan som till slut vågar visa sina ögon(hålor).
lördag 24 november 2012
Måndagslängtan
Ja, inte är det väl varje vecka man längtar efter att det ska bli måndag. Förvisso brukar jag väl inte ha särskilt mycket söndagsångest men visst är väl ändå helgen lite bättre än vardagen?
Men måndagen som nu kommer är väldigt efterlängtad. Det är då vi får se om Bubblan omvandlats till ett gäng clementiner eller om det faktiskt börjar se ut som en liten människa därinne.
Jag måste väl säga att jag har riktigt höga förväntningar på detta ultraljud. Alla i omgivningen (som upplevt det vill säga) har sagt hur absolut fantastiskt det är och ja, då har jag helt enkelt höga förväntningar. Är inte så särskilt nervös men kommer kanske att bli det när tiden närmar sig.
Vecka 18 (17+4)
Ikväll firas lördag genom att inviga vår fina nya köksblandare med trerätters tillsammans med vår egna rörmokare och hans dam. Var väldigt trevligt att få plocka fram finbesticken, vinkaraffen och linneservetterna och jag blev lite smått oroad då jag faktiskt inte kommer ihåg senast vi hade bjudmiddag - fy på oss!
torsdag 15 november 2012
Vecka 17 och små simfötter
I helgen som var kändes det som om små små simfötter tog lite simtag i magen. Och förmodligen var det väl lilla Bubblan! Jag kan inte påstå att det är någon kontinuitet i simmandet men kanske ändå kan förnimma viss rörelse där under naveln. Mysigt! De små fötterna ska visst bli ca 2 cm långa denna vecka så snart kanske simtagen blir lite starkare!
Annars mår jag utmärkt faktiskt. Magen börjar gå från att bara vara en liten tjockismage till att bli en hård kula som buktar ut från kläderna. Nu längtar jag bara efter ultraljudet!! Drygt en vecka kvar och sen får vi se hen!
Oro och ångest över att något ska vara fel är inte alls så stor längre även om jag såklart är lite nervös inför ultraljudet. På dagens lunchpromenad funderade jag lite över vad det är jag är orolig över. Och från dag 1 kan jag nog konstatera att oron hela tiden har handlat om livet eller döden. Eller egentligen bara döden. Oron började redan dagen då den lilla Bubblan låg infrusen på ett labb i Falun, därefter försiktigt tinades upp för att sedan flytta in hos mig och efter det, alla de veckor som passerat. Oron har alltid bara handlat om huruvida Bubblan ska överleva eller inte. Oron har aldrig handlat om huruvida Bubblan ska ha något fel eller vara sjuk.
Det är klart att jag vill att Bubblan ska födas frisk och stark, sova gott nätterna igenom, bajsa sådär lagom avföring i lagom konsistens, komma igång med mat i den tid som förväntas och sedan utvecklas till en fantastisk medborgare. Men skulle nu något hända på vägen, är det enda jag vill att Bubblan ska få ett bra liv.
Annars mår jag utmärkt faktiskt. Magen börjar gå från att bara vara en liten tjockismage till att bli en hård kula som buktar ut från kläderna. Nu längtar jag bara efter ultraljudet!! Drygt en vecka kvar och sen får vi se hen!
Oro och ångest över att något ska vara fel är inte alls så stor längre även om jag såklart är lite nervös inför ultraljudet. På dagens lunchpromenad funderade jag lite över vad det är jag är orolig över. Och från dag 1 kan jag nog konstatera att oron hela tiden har handlat om livet eller döden. Eller egentligen bara döden. Oron började redan dagen då den lilla Bubblan låg infrusen på ett labb i Falun, därefter försiktigt tinades upp för att sedan flytta in hos mig och efter det, alla de veckor som passerat. Oron har alltid bara handlat om huruvida Bubblan ska överleva eller inte. Oron har aldrig handlat om huruvida Bubblan ska ha något fel eller vara sjuk.
Det är klart att jag vill att Bubblan ska födas frisk och stark, sova gott nätterna igenom, bajsa sådär lagom avföring i lagom konsistens, komma igång med mat i den tid som förväntas och sedan utvecklas till en fantastisk medborgare. Men skulle nu något hända på vägen, är det enda jag vill att Bubblan ska få ett bra liv.
fredag 9 november 2012
Strumpbyxans fram- och baksida.
För oss som ofta klär oss i strumpbyxa med tillhörande klädsel känner säkert till problemet: det är inte alltid lätt att veta vilken sida som är fram och bak på strumpbyxan. Och kanske spelar det inte alltid så stor roll. Men låt säga att jag använder mina strumpbyxor två dagar i rad, då vill jag gärna veta hur jag hade dem dagen innan.
Tidigare har detta oftast löst genom att det finns en sida som har varit mer uttänjd. Den sidan har tillhört min baksida då jag har en rumpa som är alltifrån platt.
Senaste veckan har jag insett att vindarna har vänt lite. Uttänjdheten finns kanske förvisso även på baksidan men den största uttänjdheten, den är där magen tagit plats! Bara så att ni vet.
Tidigare har detta oftast löst genom att det finns en sida som har varit mer uttänjd. Den sidan har tillhört min baksida då jag har en rumpa som är alltifrån platt.
Senaste veckan har jag insett att vindarna har vänt lite. Uttänjdheten finns kanske förvisso även på baksidan men den största uttänjdheten, den är där magen tagit plats! Bara så att ni vet.
torsdag 8 november 2012
Mammabyxan
Kan nog fortfarande ha de allra flesta vanliga byxor men eftersom magen verkar vilja svälla lite under dagen är det rätt skönt att inte ha något som trycker på. Är än så längre riktigt nöjd med min klänningsamling. Klänning är ju så sjukt skönt och slappt och med en yllekofta till räknar jag med att kunna ha flera av dem hela vintern.
I början på vecka 16 mår jag annars riktigt bra, börjar längta mer och mer efter kommande ultraljud, bara 2,5 vecka kvar nu! Är väl fortfarande liiite nojig över hur Bubblan mår därinne men har märkt att jag inte längre ständigt lägger till "om nu allt går som det ska" då jag berättar för folk när Bubblan ska komma till oss.
Fick i veckan första gången höra att jag "strålade". Det tror jag i och för sig är bullshit men är väl ändå rätt kul att höra att man verkar mår bra jämfört med att man ser trött och glåmig ut.
Det där med cravings är jag också osäker på. Visst, jag skulle gärna äta godis till middag och kakor till frukost men jag klarar mig rätt bra utan det (dock blir det gärna en kaka på natten då jag vaknar, hehe..). Är det något som går åt i rask takt är det annars clementiner och leverpastej. Drar väl i mig sisådär 3-4 clementiner per dag och äter leverpastejsmörgås varje dag. Men, gravidcraving, det vill jag nog inte kalla det.
Igår testade jag ett nytt träningspass och det var det första där jag faktiskt kände att det inte var helt optimalt. Gick på Powerstep där kondition på bräda kombineras med styrka med stång. Själva styrkebiten gick helt okej men att stå och dra upp knäna mot magen på stepbräda i rask takt varannan låt i en timme var lite obehagligt. Så, nästa vecka får vi ta något annat helt enkelt.
Imorrn drar jag och Bubblan till hemmastan. Ser fram emot att träffa gamla kollegor och bli lite bortskämd hos mor och far. Lyx!
söndag 4 november 2012
Alla helgons dag
Igår tände vi ljus för Ellen och Kalle, Gunvor och Gunnar, Malin och Erik samt Tyra och Helge. Dessa är mina och M:s mor- och farföräldrar. Är lite sorgligt att Bubblan aldrig kommer få träffa dem och att de aldrig kommer få träffa Bubblan. Då är det tur att Bubblan kommer ha egna mor- och farföräldrar och dessutom två bonus-farföräldrar. Det är också tur att Bubblan kommer ha mor- och farföräldrar som kommer att vara delaktiga och som tur är, inte bor alltför långt bort.
Annars är det riktigt bra. Har nog inte hänt särskilt mycket alls mer med min kropp sedan sist. Det kliar lite på kroppen men jag kan inte riktigt komma fram till om det beror på att hyn nu är mer torr än i somras eller om det är hormoner som påverkar. Ska testa att byta ut tvättmedel mot något skonsammare och kanske även byta duschcreme.
Idag har jag galet ont i lårmusklerna. Körde BodyPump igår och det blev många benböj. Inspirerande att både en annan deltagare var ordentligt gravid och att ledaren hade en rejäl gravidmage. Tar detta som ett bra betyg på att BodyPump är bra att fortsätta med!
Annars är det riktigt bra. Har nog inte hänt särskilt mycket alls mer med min kropp sedan sist. Det kliar lite på kroppen men jag kan inte riktigt komma fram till om det beror på att hyn nu är mer torr än i somras eller om det är hormoner som påverkar. Ska testa att byta ut tvättmedel mot något skonsammare och kanske även byta duschcreme.
Idag har jag galet ont i lårmusklerna. Körde BodyPump igår och det blev många benböj. Inspirerande att både en annan deltagare var ordentligt gravid och att ledaren hade en rejäl gravidmage. Tar detta som ett bra betyg på att BodyPump är bra att fortsätta med!
måndag 29 oktober 2012
Bubblans första outfit.
Pojke eller flicka, en liten nyfödd behöver väl alltid en mössa och små sockar.
Kändes nästan förbjudet att handla "redan" men de är ack så fina och mysiga att få klämma lite på...
fredag 26 oktober 2012
Barn och tecken
Jobbade på min barnhabilitering igår. Hade ett besök med en liten 5-årig pojke och vi pratade med stödtecken (TAKK) för att tydliggöra kommunikationen mellan pojen, mig och mamman.
Pojken visade tecken och ville både veta om jag cyklat, gått eller kört bil till jobbet. I och med att jag gått ville han givetvis veta var bilen var, vilken färg den hade och om det var stor.
Frågorna gick därefter över till att höra vad jag hade för "familj" hemma, hade jag katt (nej), hade jag hund (nej).... Efter hund brukar denna pojke alltid fråga om man har häst. Blir svaret nej även på denna fråga brukar pojken vara nöjd med frågor och går iväg och leker doktor på egen hand. Till mammans (och min) förvåning fick jag ingen fråga om någon häst. Pojken frågade istället om jag hade några barn.
Pojken visade tecken och ville både veta om jag cyklat, gått eller kört bil till jobbet. I och med att jag gått ville han givetvis veta var bilen var, vilken färg den hade och om det var stor.
Frågorna gick därefter över till att höra vad jag hade för "familj" hemma, hade jag katt (nej), hade jag hund (nej).... Efter hund brukar denna pojke alltid fråga om man har häst. Blir svaret nej även på denna fråga brukar pojken vara nöjd med frågor och går iväg och leker doktor på egen hand. Till mammans (och min) förvåning fick jag ingen fråga om någon häst. Pojken frågade istället om jag hade några barn.
Ja, vad svarar man där. Pojken fick svaret nej men kanske hade jag egentligen kunnat peka på min mage. Hm, barn är kloka och ibland undrar man ju om de är lite för kloka. Hur som helst, nästa gång vi ses och om jag får samma frågor ska jag ge honom ett annat svar!
tisdag 23 oktober 2012
Bubblan och mamman växer
Under helgens weekendresa märkte jag tydligt hur svullen och uppblåst jag kände mig på kvällen. Jag orkade mer på dagen jämfört med under förra resan, men kunde sen känna att magen "växte" allteftersom dagen passerade. Ligger jag på rygg och håller in magfettet är det nog en liten utbuktning på magen och med tanke på att vi går in i vecka 14 imorgon får vi väl helt enkelt skylla på lilla Bubblan!
Jag får fortfarande på mig alla kläder men väljer kanske bort hårda jeans där linningen trycker in under naveln och helt klart är det skönast att hålla sig till strumpbyxor och klänning. Tur att man varit klänningoman även innan graviditeten.
Weekenden var hur som helst mycket trevlig. Shoppade loss redan på Arlanda och unnade mig både fin väska samt lyxmascara och lyxögonskugga. Insåg att detta väskköp kanske blir det sista på ett tag i väntan på att välja skötväska - det gäller att passa på! Shoppingen i Berlin blev denna gång helt obefintlig och pengarna får helt enkelt sparas till ett senare tillfälle. Är lite sugen att få köpa det där första lilla till Bubblan men tvekar sedan när jag väl står och håller i något fint. Nåja, kanske blir det till helgen då det vankas Stockholmsdag med braiga bästisarna.
Om två månader är det jul och om en månad (och några dagar) är det dags för stora ultraljudet. Tiden går faktiskt bra i ganska snabb takt vilket är rätt trevligt. Imorrn ska nog chef och kollega få veta att Bubblan finns och efter det antar jag att det blir ytterligare några i taget som får veta för varje vecka som går.
Appropå jul så är jag väldigt sugen på saffransbröd. Funderar på att smygstarta lite och sätta en deg. Men, först ska degmagen, Bubblan och mamman träna. Idag väntar Core och EasyLine.
Jag får fortfarande på mig alla kläder men väljer kanske bort hårda jeans där linningen trycker in under naveln och helt klart är det skönast att hålla sig till strumpbyxor och klänning. Tur att man varit klänningoman även innan graviditeten.
Weekenden var hur som helst mycket trevlig. Shoppade loss redan på Arlanda och unnade mig både fin väska samt lyxmascara och lyxögonskugga. Insåg att detta väskköp kanske blir det sista på ett tag i väntan på att välja skötväska - det gäller att passa på! Shoppingen i Berlin blev denna gång helt obefintlig och pengarna får helt enkelt sparas till ett senare tillfälle. Är lite sugen att få köpa det där första lilla till Bubblan men tvekar sedan när jag väl står och håller i något fint. Nåja, kanske blir det till helgen då det vankas Stockholmsdag med braiga bästisarna.
Om två månader är det jul och om en månad (och några dagar) är det dags för stora ultraljudet. Tiden går faktiskt bra i ganska snabb takt vilket är rätt trevligt. Imorrn ska nog chef och kollega få veta att Bubblan finns och efter det antar jag att det blir ytterligare några i taget som får veta för varje vecka som går.
Appropå jul så är jag väldigt sugen på saffransbröd. Funderar på att smygstarta lite och sätta en deg. Men, först ska degmagen, Bubblan och mamman träna. Idag väntar Core och EasyLine.
onsdag 17 oktober 2012
Vecka 13
Ja, grattis fina Bubblan, 12 hela veckor är nu passerade och din annars rätt så nojiga mamma börjar känna sig lugnare!
och öronen sitter fortfarande långt ned. Öronen kommer att flyttas upp från halsen och ögonen kommer snart att ha sin rätta placering.
Fostrets skelett har hittills varit mjukt, men håller på att bli hårt. Om man skulle röntgas nu skulle fostrets skelett också synas.
Hjärtat har slagit i många veckor. Under den tid som barnet ligger i magen har det en särskilt anpassad blodcirkulation. Hjärtat pumpar runt blodet, men det passerar i stort sett inte lungorna. Eftersom fostret inte behöver använda lungorna ännu tar blodet en genväg genom hjärtat. För att möjliggöra detta finns ett hål mellan hjärtats två förmak. När barnet föds och tar sitt första andetag trycks hålet samman.
Jag mår riktigt bra! Känner mig piggare och känner knappt av något illamående alls. Har en lite kissprocedur på natten då jag vaknar och behöver kissa och dessutom kommer på att jag är hungrig. Knaprar i mig någon skorpa eller kex och somnar sedan gott igen. Vikten ligger kvar på samma som vid senaste besök på MVC för 2 veckor sedan och det är ju bra. Då jag haft putmage redan innan Bubblan är det svårt att avgöra om det syns något på magen, men kanske kan man ändå känna att magen är spändare jämfört med förr (och kanske kämpar jag heller inte emot med att hålla in magen i samma utsträckning, hehe).
I förrgår blev det premiär för BodyPump-pass och ack så ont jag har in mina stackars ben! Tyckte ändå att jag tog det rätt försiktigt men benen trodde jag minsann var starkare än de faktiskt var. Hur som helst, kändes träningen skön och fick efter passet också lite råd för hur jag ska göra framöver - bra!
Idag åker M på jobbresa och lagom till att han kommer hem åker jag iväg på nöjesresa. Lite konstigt att vara ensam men å andra sidan så är jag ju inte helt ensam vilket är rätt otroligt i sig.
Från 1177:
Vecka 13
Fostret har fått lite mer fostervatten kring sig och kan röra sig mer obehindrat. Det är ungefär sex och en halv centimeter långt och väger cirka 60 gram. Ögonen sitter fortfarande brett isär,och öronen sitter fortfarande långt ned. Öronen kommer att flyttas upp från halsen och ögonen kommer snart att ha sin rätta placering.Fostrets skelett har hittills varit mjukt, men håller på att bli hårt. Om man skulle röntgas nu skulle fostrets skelett också synas.
Hjärtat har slagit i många veckor. Under den tid som barnet ligger i magen har det en särskilt anpassad blodcirkulation. Hjärtat pumpar runt blodet, men det passerar i stort sett inte lungorna. Eftersom fostret inte behöver använda lungorna ännu tar blodet en genväg genom hjärtat. För att möjliggöra detta finns ett hål mellan hjärtats två förmak. När barnet föds och tar sitt första andetag trycks hålet samman.
Jag mår riktigt bra! Känner mig piggare och känner knappt av något illamående alls. Har en lite kissprocedur på natten då jag vaknar och behöver kissa och dessutom kommer på att jag är hungrig. Knaprar i mig någon skorpa eller kex och somnar sedan gott igen. Vikten ligger kvar på samma som vid senaste besök på MVC för 2 veckor sedan och det är ju bra. Då jag haft putmage redan innan Bubblan är det svårt att avgöra om det syns något på magen, men kanske kan man ändå känna att magen är spändare jämfört med förr (och kanske kämpar jag heller inte emot med att hålla in magen i samma utsträckning, hehe).
I förrgår blev det premiär för BodyPump-pass och ack så ont jag har in mina stackars ben! Tyckte ändå att jag tog det rätt försiktigt men benen trodde jag minsann var starkare än de faktiskt var. Hur som helst, kändes träningen skön och fick efter passet också lite råd för hur jag ska göra framöver - bra!
Idag åker M på jobbresa och lagom till att han kommer hem åker jag iväg på nöjesresa. Lite konstigt att vara ensam men å andra sidan så är jag ju inte helt ensam vilket är rätt otroligt i sig.
måndag 15 oktober 2012
Bubblans familj växer
Tänk så skönt att få meddela våra närmsta och käraste hur det ligger till! När man går och bär på sin "hemligthet" är det ju lätt att tro att det bara är på låtsas men när man väl släpper bomben och delger andra, ja då blir det ju mer verkligt.
I lördags fick farfar och I, farmor och S samt farbror J veta att lilla C skulle få en kusin. Nöjda och glada familjemedlemmar såg fram emot vårt lilla tillskott och givetvis hade vi inte väntat oss något annat. Det här med att Bubblan kommit till via IVF är ju egentligen inte superviktigt men för mig har det ändå varit viktigt att berätta att vi längtat efter Bubblan i flera år och att det tagit både tid och kraft att komma dit vi är idag. Jag tror inte att vi kommer berätta hela historien för alla som vi känner men för de som undrar och de som är oss närmast känns det självklart.
Igår fick min bror veta att han inte bara ska bli pappa nästa år utan även morbror. Lite chockartat tror jag allt men samtidigt en stor glädje. Och det är ju väldigt väldigt roligt att jag och min bror kommer att bli förstagångsföräldrar nästan samtidigt.
Vi pratade en del om vår resa bakåt och det är väl flera i vår omgivning som gärna hade velat vara med under vår resa, för stöttning men nu gjorde jag och M valet att göra det själva. Att vi inte har berättat har inte haft och göra med att vi inte känt oss trygga med våra familjer eller att vi inte trott att vi skulle få stöd och uppmuntran. Det har istället dels haft att göra med att vi från början inte trodde att resan skulle bli så lång men dels också för att för oss räckte det med stödet från varandra.
Nåja, nu är nyheten ute, till veckan får våra närmsta vänner veta och nästa vecka kanske det är dags att delge arbetskamrater.
Än finns såklart oron för att något kan hända men idag väljer jag att bara känna glädje!
I lördags fick farfar och I, farmor och S samt farbror J veta att lilla C skulle få en kusin. Nöjda och glada familjemedlemmar såg fram emot vårt lilla tillskott och givetvis hade vi inte väntat oss något annat. Det här med att Bubblan kommit till via IVF är ju egentligen inte superviktigt men för mig har det ändå varit viktigt att berätta att vi längtat efter Bubblan i flera år och att det tagit både tid och kraft att komma dit vi är idag. Jag tror inte att vi kommer berätta hela historien för alla som vi känner men för de som undrar och de som är oss närmast känns det självklart.
Igår fick min bror veta att han inte bara ska bli pappa nästa år utan även morbror. Lite chockartat tror jag allt men samtidigt en stor glädje. Och det är ju väldigt väldigt roligt att jag och min bror kommer att bli förstagångsföräldrar nästan samtidigt.
Vi pratade en del om vår resa bakåt och det är väl flera i vår omgivning som gärna hade velat vara med under vår resa, för stöttning men nu gjorde jag och M valet att göra det själva. Att vi inte har berättat har inte haft och göra med att vi inte känt oss trygga med våra familjer eller att vi inte trott att vi skulle få stöd och uppmuntran. Det har istället dels haft att göra med att vi från början inte trodde att resan skulle bli så lång men dels också för att för oss räckte det med stödet från varandra.
Nåja, nu är nyheten ute, till veckan får våra närmsta vänner veta och nästa vecka kanske det är dags att delge arbetskamrater.
Än finns såklart oron för att något kan hända men idag väljer jag att bara känna glädje!
fredag 12 oktober 2012
Mormor och morfar
Med fyra dagar kvar till att vecka 12 är passerad, har Bubblan presenterats för sin mormor och morfar.
När man bor i olika städer är det relativt lätt att inte berätta men det blir allt svårare att inte berätta för de man träffar ofta. Och familjen kommer först. S,å idag gjorde jag och M en liten fuling och "råkade" båda två ha vägarna förbi Uppsala för lite middag hos föräldrarna. Fisksoppan var serverad och när mamma fick höra att vi hade med oss ett barnbarn i magen, satt hon nog räkorna i halsen, hihi! Lagom mycket frågor och en liten kort resumé om senaste årens utredningar och plötsligt ville mormor planera hur vi ska spendera kommande julaftnar. Jag och M är lyckligt lottade med ett fint nätverk och det känns väldigt bra att ha med våra kära på tåget.
Imorrn vidgar vi Bubblans familj ytterligare och presenterar hen för farmor och S och farfar och I. Sen blir det till att meddela våra bröder. Åh, så skönt att få berätta! I och med att vi vetat om Bubblan från allra första veckan har det verkligen handlat om nästan 12 hela veckor som vi vetat men inte berättat. Och för en som helst vill tjuvöppna julklappar i förväg är 12 veckor lång tid att vänta...
För egen del har jag tagit steget lite längre i att satsa på att hålla mig stark och beredd för kommande förlossning. Är numer medlem i en stor gymkedja men massor av olika sorters pass och givetvis även vanligt gym. Har fått tips om vilka pass som kan vara bra för mig (powerstep, easy-line, yoga, spinning och skivstång då samtliga fungerar väldigt bra att anpassa efter dagsform och ork) samt är lovad en extra genomgång i gymmet för att fokusera på bra gravidövningar. Förutom att gymmet är inom 100 meters avstånd från där vi bor erbjuds också gratis barnpassning. Gissa om denna mamma ska komma igång efter att Bubblan är född! Men, tills dess är planen att orka röra mig så mycket jag kan, att försöka bli lite starkare i kroppen (el åtminstone inte bli för svag) och att bara hålla igång helt enkelt. Imorrn är jag laddad för första besöket!
När man bor i olika städer är det relativt lätt att inte berätta men det blir allt svårare att inte berätta för de man träffar ofta. Och familjen kommer först. S,å idag gjorde jag och M en liten fuling och "råkade" båda två ha vägarna förbi Uppsala för lite middag hos föräldrarna. Fisksoppan var serverad och när mamma fick höra att vi hade med oss ett barnbarn i magen, satt hon nog räkorna i halsen, hihi! Lagom mycket frågor och en liten kort resumé om senaste årens utredningar och plötsligt ville mormor planera hur vi ska spendera kommande julaftnar. Jag och M är lyckligt lottade med ett fint nätverk och det känns väldigt bra att ha med våra kära på tåget.
Imorrn vidgar vi Bubblans familj ytterligare och presenterar hen för farmor och S och farfar och I. Sen blir det till att meddela våra bröder. Åh, så skönt att få berätta! I och med att vi vetat om Bubblan från allra första veckan har det verkligen handlat om nästan 12 hela veckor som vi vetat men inte berättat. Och för en som helst vill tjuvöppna julklappar i förväg är 12 veckor lång tid att vänta...
För egen del har jag tagit steget lite längre i att satsa på att hålla mig stark och beredd för kommande förlossning. Är numer medlem i en stor gymkedja men massor av olika sorters pass och givetvis även vanligt gym. Har fått tips om vilka pass som kan vara bra för mig (powerstep, easy-line, yoga, spinning och skivstång då samtliga fungerar väldigt bra att anpassa efter dagsform och ork) samt är lovad en extra genomgång i gymmet för att fokusera på bra gravidövningar. Förutom att gymmet är inom 100 meters avstånd från där vi bor erbjuds också gratis barnpassning. Gissa om denna mamma ska komma igång efter att Bubblan är född! Men, tills dess är planen att orka röra mig så mycket jag kan, att försöka bli lite starkare i kroppen (el åtminstone inte bli för svag) och att bara hålla igång helt enkelt. Imorrn är jag laddad för första besöket!
torsdag 4 oktober 2012
Jag ljög
usch, jag satt alldeles nyss och ljög min goda vän T rätt i ansiktet, via telefon! Hon är en av de vänner som vet att ett försök misslyckades i somras och som idag frågade mycket försiktigt och ödmjukt hur jag hade det och hur IVF:andet går. Jag svarade väldigt vagt att det gick lite sisådär, att annat kommit i vägen och att det nu ändå var lite på G igen. Fy mig! Nåja, om två veckor ses vi i Berlin och då kommer T och J och J och K alla få veta att jag har med mig en liten medpassagerare. Förlåt T för att jag inte sa något idag, jag har ju liksom lovat att först berätta för föräldrar!!
Förutom det lilla ljugandet var det ett trevligt samtal. T och jag pratar verkligen inte i telefon varje dag, vecka eller månad men med vänner som T gör inte det något. Det är skönt med vänskap som inte "kräver" utan som finns där, i andra delen av landet, ett telefonsamtal bort. Även när det gått flera månader sedan sist.
Förutom det lilla ljugandet var det ett trevligt samtal. T och jag pratar verkligen inte i telefon varje dag, vecka eller månad men med vänner som T gör inte det något. Det är skönt med vänskap som inte "kräver" utan som finns där, i andra delen av landet, ett telefonsamtal bort. Även när det gått flera månader sedan sist.
Vecka 11
Åh, så jag tycker att det går långsamt nu!!! Jag längtar så till nästa fredag då vi bestämt oss för att berätta för mina föräldrar att de ska bli mormor och morfar, för M:s föräldrar att de ska bli farmor och farfar, för våra syskon att de ska bli mor- och farbröder och att lilla C (och lilla lilla lillebrors 20-veckiga lilla foster) ska få en kusin! Det ska bli så otroligt skönt att få berätta, att få berätta vår långa och krokiga väg och att tillsammans se fram emot det som komma skall.
I övrigt mår jag nog ungefär som jag gjort de senaste veckorna, ingen större ny förändring. Jag har dock under en tid funderat lite på det här med tiden framför oss och hur vi kan vara säkra på att lilla Bubblan mår bra därinne i magen. Har läst lite för många historier om hur missfall inträffat senare i graviditeten och hur föräldrar fått veta i samband med 20-veckors ultraljud att barnet sluta växa. Jag tänker absolut inte på det hela tiden men oron eller funderingen flimrar nog förbli lite varje dag.
Vi har beslutat oss för att inte göra något KUB-test. Dels av den anledningen att vårt landsting inte gör sådana som rutin och dels att jag inte räknas som någon riskgrupp (över 35 år). Visst har vi möjligheten att åka till Stockholm och göra detta privat men det blir inget av detta denna gång. Jag tänker såhär; det är inget som vi fått rekommenderat av varken barnmorska eller kvinnoklinik och med tanke på hur mycket i min kropp som inte fungerat som det ska, tänker jag att min kropp förmodlingen gallrar bort det som eventuellt inte skulle vara friskt. Och säg nu att vi skulle göra ett KUB-test och få en siffra som inte var helt bra. Den siffran skulle ju i sin tur göra att vi måste fatta beslut om att göra fostervattenprov eller ej. Och fostervattenprov i sig medför viss ökad risk för missfall.
Näe, vi har helt enkelt väntat alldeles för länge för Bubblan för att äventyra "hen" i onödan. Punkt.
Igår var jag på mitt andra besök på MVC och snälla rara barnmorskan Eva. Var igår utan min M och fick berätta att jag nog valt alldeles rätt pappa för mitt fina barn! Det togs blodprover för att kunna typa min blodgrupp och kolla ferritinnivåer i blodet. Fick också lämna urinprov (gick utmärkt att kissa på beställning!) för att analysera om det finns ev äggviteämnen i urinen. Vikten hade ökat 1 kg. Är lite missnöjd över detta men förklarar det med en semester (med massa godsaker) och för lite motion. Nåja, bra besök hur som haver. Jag tog givetvis upp min oro och funderingar kring hur jag kan veta att Bubblan mår bra. Och svaret var väl egentligen väntat - det går inte att veta. Vården vill ogärna göra ultraljud i onödan och även om jag skulle göra ett idag, säger ju det ultraljudet ingenting om hur Bubblan mår imorgon.... Lite frustrerande kan jag tycka men jag litar på att denna kropp gör sitt jobb. Den 26 november är det dags för ultraljud och måtte Bubblan fortsätta att vara ett praktexemplar även då!
I övrigt mår jag nog ungefär som jag gjort de senaste veckorna, ingen större ny förändring. Jag har dock under en tid funderat lite på det här med tiden framför oss och hur vi kan vara säkra på att lilla Bubblan mår bra därinne i magen. Har läst lite för många historier om hur missfall inträffat senare i graviditeten och hur föräldrar fått veta i samband med 20-veckors ultraljud att barnet sluta växa. Jag tänker absolut inte på det hela tiden men oron eller funderingen flimrar nog förbli lite varje dag.
Vi har beslutat oss för att inte göra något KUB-test. Dels av den anledningen att vårt landsting inte gör sådana som rutin och dels att jag inte räknas som någon riskgrupp (över 35 år). Visst har vi möjligheten att åka till Stockholm och göra detta privat men det blir inget av detta denna gång. Jag tänker såhär; det är inget som vi fått rekommenderat av varken barnmorska eller kvinnoklinik och med tanke på hur mycket i min kropp som inte fungerat som det ska, tänker jag att min kropp förmodlingen gallrar bort det som eventuellt inte skulle vara friskt. Och säg nu att vi skulle göra ett KUB-test och få en siffra som inte var helt bra. Den siffran skulle ju i sin tur göra att vi måste fatta beslut om att göra fostervattenprov eller ej. Och fostervattenprov i sig medför viss ökad risk för missfall.
Näe, vi har helt enkelt väntat alldeles för länge för Bubblan för att äventyra "hen" i onödan. Punkt.
Igår var jag på mitt andra besök på MVC och snälla rara barnmorskan Eva. Var igår utan min M och fick berätta att jag nog valt alldeles rätt pappa för mitt fina barn! Det togs blodprover för att kunna typa min blodgrupp och kolla ferritinnivåer i blodet. Fick också lämna urinprov (gick utmärkt att kissa på beställning!) för att analysera om det finns ev äggviteämnen i urinen. Vikten hade ökat 1 kg. Är lite missnöjd över detta men förklarar det med en semester (med massa godsaker) och för lite motion. Nåja, bra besök hur som haver. Jag tog givetvis upp min oro och funderingar kring hur jag kan veta att Bubblan mår bra. Och svaret var väl egentligen väntat - det går inte att veta. Vården vill ogärna göra ultraljud i onödan och även om jag skulle göra ett idag, säger ju det ultraljudet ingenting om hur Bubblan mår imorgon.... Lite frustrerande kan jag tycka men jag litar på att denna kropp gör sitt jobb. Den 26 november är det dags för ultraljud och måtte Bubblan fortsätta att vara ett praktexemplar även då!
torsdag 27 september 2012
Detta med att resa
Lagom lång flygresa till Berlin var ett utmärkt sätt att testa graviditet och resande! Stödstrumporna lämndes dock hemma...
Att vara i en storstad är ju rätt jobbigt. Oavsett om man är gravid eller inte. Det är mycket folk, många promnader, mycket man vill se och hinna upptäcka. Att vara i storstad var rätt jobbigt även denna gång men vi drog absolut ner på tempot. Vi tog många dryck- och matpauser och såg till att ligga och vila en stund på hotellrummet innan det var dags att gå ut och leta middagsställe. Kvällarna blev heller inte särskilt sena och vi sov mellan 8-9 timmar per natt - så skönt!
Gravidsymtomen var inte särskilt uttalade, bara lite illamående och trötthet såklart. Kände mig måhända svullen i fötter och fingrar efter en dags promenerande men hade säkert gjort det även utan Bubblan i magen.
Att springa runt i affärer var inte så kul. Och det var en STOR skillnad. Jag älskar affärer och att få shoppa och unna mig lite extra på semestern. Visst handlade jag några småprylar men lusten att kolla i affärer infann sig inte, till M:s glädje skulle jag tro. Jag kom också till insikt att det för tillfället inte är så kul att handla heller. Lite over-size klänningar och tröjor går ju bra men att köpa byxor och kjolar i vanlig storlek är ju rätt onödigt och jag är ännu inte i behov av några gravidkläder. Jaja, får väl komma igång med gravidshoppande vid ett annat tillfälle.
En annan lite jobbig sak var det här med maten. Hemma är det ju så enkelt att veta hur gammal skinkan är, om köttet varit fryst eller inte, om osten är pastöriserad och nyförpackad eller inte. I Berlin var det mycket svårare och jag kände mig ganska hämmad då det gällde att beställa mat. Tyskar är ju rätt förtjusta i olika korvar och många frukostsmörgåsar innehöll brieost och mozarella. Så ja, lite knepigt med maten blev det allt. Däremot dryck, åh så gott med Apfelschorle! Apfelschorle är en blandning av äppeljuice och bubbelvatten och en ack så god törstsläckare. Känns också bra att det är ca hälften så kaloririk som vanlig läsk och juice (är ju liksom hälften vatten) och var ett mycket bra alternativ till ölen.
Åter på jobbet och är inne i vecka 10. Drömde härom natten en mardröm om att jag inte var gravid på riktigt utan att det var hormonrubbningar som gjorde att det "såg ut" som att jag var gravid och som också gav mig symtomen. Vaknade kallsvettig och väldigt tacksam över att det var morgon!
Att vara i en storstad är ju rätt jobbigt. Oavsett om man är gravid eller inte. Det är mycket folk, många promnader, mycket man vill se och hinna upptäcka. Att vara i storstad var rätt jobbigt även denna gång men vi drog absolut ner på tempot. Vi tog många dryck- och matpauser och såg till att ligga och vila en stund på hotellrummet innan det var dags att gå ut och leta middagsställe. Kvällarna blev heller inte särskilt sena och vi sov mellan 8-9 timmar per natt - så skönt!
Gravidsymtomen var inte särskilt uttalade, bara lite illamående och trötthet såklart. Kände mig måhända svullen i fötter och fingrar efter en dags promenerande men hade säkert gjort det även utan Bubblan i magen.
Att springa runt i affärer var inte så kul. Och det var en STOR skillnad. Jag älskar affärer och att få shoppa och unna mig lite extra på semestern. Visst handlade jag några småprylar men lusten att kolla i affärer infann sig inte, till M:s glädje skulle jag tro. Jag kom också till insikt att det för tillfället inte är så kul att handla heller. Lite over-size klänningar och tröjor går ju bra men att köpa byxor och kjolar i vanlig storlek är ju rätt onödigt och jag är ännu inte i behov av några gravidkläder. Jaja, får väl komma igång med gravidshoppande vid ett annat tillfälle.
En annan lite jobbig sak var det här med maten. Hemma är det ju så enkelt att veta hur gammal skinkan är, om köttet varit fryst eller inte, om osten är pastöriserad och nyförpackad eller inte. I Berlin var det mycket svårare och jag kände mig ganska hämmad då det gällde att beställa mat. Tyskar är ju rätt förtjusta i olika korvar och många frukostsmörgåsar innehöll brieost och mozarella. Så ja, lite knepigt med maten blev det allt. Däremot dryck, åh så gott med Apfelschorle! Apfelschorle är en blandning av äppeljuice och bubbelvatten och en ack så god törstsläckare. Känns också bra att det är ca hälften så kaloririk som vanlig läsk och juice (är ju liksom hälften vatten) och var ett mycket bra alternativ till ölen.
Åter på jobbet och är inne i vecka 10. Drömde härom natten en mardröm om att jag inte var gravid på riktigt utan att det var hormonrubbningar som gjorde att det "såg ut" som att jag var gravid och som också gav mig symtomen. Vaknade kallsvettig och väldigt tacksam över att det var morgon!
onsdag 19 september 2012
Vecka 9
Då jag räknat "fel" till att börja med kändes det som om vi var i vecka 8 väldigt länge. Men, med ny beräkning går vi över i ny vecka på tisdagar och nu har alltså vecka 9 börjat. Jag läste i någon bok att vecka 9 är bland de mest kritiska då risken för missfall är som störst. Detta innebär dock inte att jag går runt och är rädd men kanske försöker jag lyssna på min kropp lite extra mycket och undviker onödig stress.
Illamåendet är annars lite mer uttalat nu jämfört med tidigare och jag är fortsatt trött. Tycker också att min urin luktar lite illa och misstänker att jag dricker för lite. Dricker nog inte mer än vad jag brukar (vilket är ganska lite) och med tanke på att blodvolymen ökat bör nog vätskeintaget öka. Alltså, målet är nu att åtminstone få i mig ½ liter extra vatten per dygn så får vi se vart det leder.
Imorrn ska Bubblan, jag och M ut och flyga. Resan går till Berlin och innebär en relativt kort flygtur. Har bestämt mig för att inte oroa mig över att resa utan njuta av ledighet och avkoppling. Har dock betonat för M att han måste påminna mig om att inte ränna runt för länge och för mycket på affärer utan att vi faktiskt behöver diverse mat- och dryckesstopp och dessutom en liten vilostund på hotellet innan det är dags att bege sig ut i kvällsvimlet. Blir nog bra, blir nog rent av sehr schön!
Funderar på att ta på mig stödstrumpor under flygresan. Okej, det är en kort flygresa men jag brukar ju svälla en del i vanliga fall och lär ju knappast skada.
Hur som helst, alles gut men tycker att veckorna går lite för långsamt, vill gärna komma in i sisådär vecka 13-14 så man kan delge hela halva världen vilket liten godbit som väntar oss till våren <3
Illamåendet är annars lite mer uttalat nu jämfört med tidigare och jag är fortsatt trött. Tycker också att min urin luktar lite illa och misstänker att jag dricker för lite. Dricker nog inte mer än vad jag brukar (vilket är ganska lite) och med tanke på att blodvolymen ökat bör nog vätskeintaget öka. Alltså, målet är nu att åtminstone få i mig ½ liter extra vatten per dygn så får vi se vart det leder.
Imorrn ska Bubblan, jag och M ut och flyga. Resan går till Berlin och innebär en relativt kort flygtur. Har bestämt mig för att inte oroa mig över att resa utan njuta av ledighet och avkoppling. Har dock betonat för M att han måste påminna mig om att inte ränna runt för länge och för mycket på affärer utan att vi faktiskt behöver diverse mat- och dryckesstopp och dessutom en liten vilostund på hotellet innan det är dags att bege sig ut i kvällsvimlet. Blir nog bra, blir nog rent av sehr schön!
Funderar på att ta på mig stödstrumpor under flygresan. Okej, det är en kort flygresa men jag brukar ju svälla en del i vanliga fall och lär ju knappast skada.
Hur som helst, alles gut men tycker att veckorna går lite för långsamt, vill gärna komma in i sisådär vecka 13-14 så man kan delge hela halva världen vilket liten godbit som väntar oss till våren <3
lördag 15 september 2012
Ljuvlig lördag
När vädret är som idag, då gör det ingenting att sommaren är förbi och att sommaren inte blev så solig och varm som man önskat. Idag har det varit ljuvligt!
Idag har jag njutit av hög klar luft och värmande sol. Bubblan och jag har haft en egodag då M pysslat med annat. Började med storstäd och fortsatt sedan ut på långpromenad i vår fina stadspark. Njöt av naturen och tillät mig själv att tänka mycket på Bubblan och den tid som väntar oss. Lite små glädjetårar får vi väl skylla gravidhormonerna på ;-) Promenaden avslutades till slut på badhuset där en nästan tom simhall väntade. Så skönt att glida i vattnet och nås av sköna solstrålar genom fönstret.
Även om det ju är några veckor kvar till risken för missfall minskar, känner jag mig mindre orolig nu. Oron dyker bara upp i korta perioder men den absolut största tiden tänker jag bara på det positiva och det fantastiska som väntar. Och så längtar jag så mycket efter att dela med med av vår lilla hemlighet! Jag skulle gärna skrika ut det redan nu men M vill vänta till vi passerat 12 veckor. Nåja, innan den 20 oktober måste våra föräldrar och syskon få veta för den 20 oktober bär det iväg på tjejhelg och det är svårt att ljuga i en Bierhalle i Berlin...
Just nu tänker jag mycket på kläder. Än så länge är det ju absolut inga bekymmer med att använda det jag äger och jag har konstaterat att ett april/maj-barn kan vara rätt smart: när jag är som störst kring magen kommer det vara vår och inga vinterjackor kommer att behövas. Jag kommer också att komma undan den värsta sommarhettan (om vi nu får någon sådan nästa år) då jag vankar stor och svettig. Smart.
Jag är dock en tjej som har många klänningar. Och då menar jag många. Klänning är det plagg som säkert använder 5 dagar i veckan och många av klänningarna är ju såklart jättefina på sommaren. Men, om jag ammar verkar ju klänning inte vara det allra smartaste plagget. Om inte klänningen är en omlott... Hm, måhända lite väl tidigt att planera nästa sommars garderob, jag vet.
Idag har jag njutit av hög klar luft och värmande sol. Bubblan och jag har haft en egodag då M pysslat med annat. Började med storstäd och fortsatt sedan ut på långpromenad i vår fina stadspark. Njöt av naturen och tillät mig själv att tänka mycket på Bubblan och den tid som väntar oss. Lite små glädjetårar får vi väl skylla gravidhormonerna på ;-) Promenaden avslutades till slut på badhuset där en nästan tom simhall väntade. Så skönt att glida i vattnet och nås av sköna solstrålar genom fönstret.
Även om det ju är några veckor kvar till risken för missfall minskar, känner jag mig mindre orolig nu. Oron dyker bara upp i korta perioder men den absolut största tiden tänker jag bara på det positiva och det fantastiska som väntar. Och så längtar jag så mycket efter att dela med med av vår lilla hemlighet! Jag skulle gärna skrika ut det redan nu men M vill vänta till vi passerat 12 veckor. Nåja, innan den 20 oktober måste våra föräldrar och syskon få veta för den 20 oktober bär det iväg på tjejhelg och det är svårt att ljuga i en Bierhalle i Berlin...
Just nu tänker jag mycket på kläder. Än så länge är det ju absolut inga bekymmer med att använda det jag äger och jag har konstaterat att ett april/maj-barn kan vara rätt smart: när jag är som störst kring magen kommer det vara vår och inga vinterjackor kommer att behövas. Jag kommer också att komma undan den värsta sommarhettan (om vi nu får någon sådan nästa år) då jag vankar stor och svettig. Smart.
Jag är dock en tjej som har många klänningar. Och då menar jag många. Klänning är det plagg som säkert använder 5 dagar i veckan och många av klänningarna är ju såklart jättefina på sommaren. Men, om jag ammar verkar ju klänning inte vara det allra smartaste plagget. Om inte klänningen är en omlott... Hm, måhända lite väl tidigt att planera nästa sommars garderob, jag vet.
torsdag 13 september 2012
Vår perfekta lilla Bubblan!
Då morsan (jag!) var lite kissnödig blev det inte landets snyggaste bilder. Och i ärlighetens namn får vi väl säga att vår Bubbla inte är så bedårande söt ännu men vad gör det?
Vi fick se den lilla prick som är hjärtat och kunde se lite rörelse. Ljuvliga lilla prick!
Av mätningarna och beräkningar uppskattade läkaren är vi nu bör vara 7 veckor och några dagar in på graviditeten.
Behöver jag tillägga att jag är rätt lycklig?
(tyvärr lyckas jag inte få bilden upprätt då jag skriven från mobilen. men å andra sidan visar ju Bubblan ändå inte upp sitt bästa!)
Vi fick se den lilla prick som är hjärtat och kunde se lite rörelse. Ljuvliga lilla prick!
Av mätningarna och beräkningar uppskattade läkaren är vi nu bör vara 7 veckor och några dagar in på graviditeten.
Behöver jag tillägga att jag är rätt lycklig?
(tyvärr lyckas jag inte få bilden upprätt då jag skriven från mobilen. men å andra sidan visar ju Bubblan ändå inte upp sitt bästa!)
tisdag 11 september 2012
Inskriven
Enligt min beräkning borde vi väl vara inne på vecka 8 nu. Men i samband med inskrivningsbesöket på MVC igår berättade vår barnmorska att man oftast brukar räkna dagen för själva ägginsättandet och detta var ju 2 veckor senare... Hm.. lite konstigt. Kanske får klarare besked i samband med tordagens ultraljud. Enligt beräkning igår bestämdes det att BF tills vidar får bli 30 april.
Vårt inskrivningsbesök på MVC gick hur som helst mycket bra. Min första intryck av "vår" barnmorska Eva är super: erfaren, lugn och ger sådär lagom många tips. Sånt gillar jag.
Blodtryck och blodsocker såg fint ut och vikten var samma vikt som jag hade innan semstern och detta får jag väl vara nöjd med. Vi pratade en del om vårt tidiga missfall i somras och hur kanske gör oss lite mer oroliga nu. Eva mötte oss i oron men menade samtidigt att för varje vecka som går ökar ju bara våra chanser. Såklart. Och vår oro över ev missfall kommer med all säkerhet att bytas till någon annan typ av oro under graviditetens gång. Ja, vi lär väl oroa oss resten av livet nu antar jag ;-)
Hur som helst, ett bra första besök.
I övermorgon är det ju dags för vårt första ultraljud och efter detta tror jag att det kommer att kännas än mer "på riktigt". Det är ju egentligen först då som vi verkligen får bevis på att Bubblan existerar därinne. Åh, så jag hoppas att Bubblan har det bra, att Bubblan har ett starkt hjärta och att all vår kärlek sprids via navelsträngen in till Bubblan.
Hur mår jag då? Ja, lite mer illamående. Illamånedet är inte värst under morgonen utan finns med mest hela dagen. Jag har ibland lite molande magont (vilket bara ökar oron lite). Så länge jag "bara" är illamående känns det friskare även om jag vet att det är fel. Jag är trött också och har väl tyvärr jobbat lite för mycket sista veckan. Mina tjusiga veckomål har inte uppnåtts fullt ut men det känns faktiskt helt okej ändå. Jag har ätit mycket fisk och motionerat på något vis åtminstone 4 av dagarna och det får helt enkelt vara good enough. Just nu.
Dags för lunch! Dagens: Lax med pressad potatis och avokadoröra. Till detta morötter, sallad och passionsfrukt. Det gäller att näringsboosta när man får chansen!
Vårt inskrivningsbesök på MVC gick hur som helst mycket bra. Min första intryck av "vår" barnmorska Eva är super: erfaren, lugn och ger sådär lagom många tips. Sånt gillar jag.
Blodtryck och blodsocker såg fint ut och vikten var samma vikt som jag hade innan semstern och detta får jag väl vara nöjd med. Vi pratade en del om vårt tidiga missfall i somras och hur kanske gör oss lite mer oroliga nu. Eva mötte oss i oron men menade samtidigt att för varje vecka som går ökar ju bara våra chanser. Såklart. Och vår oro över ev missfall kommer med all säkerhet att bytas till någon annan typ av oro under graviditetens gång. Ja, vi lär väl oroa oss resten av livet nu antar jag ;-)
Hur som helst, ett bra första besök.
I övermorgon är det ju dags för vårt första ultraljud och efter detta tror jag att det kommer att kännas än mer "på riktigt". Det är ju egentligen först då som vi verkligen får bevis på att Bubblan existerar därinne. Åh, så jag hoppas att Bubblan har det bra, att Bubblan har ett starkt hjärta och att all vår kärlek sprids via navelsträngen in till Bubblan.
Hur mår jag då? Ja, lite mer illamående. Illamånedet är inte värst under morgonen utan finns med mest hela dagen. Jag har ibland lite molande magont (vilket bara ökar oron lite). Så länge jag "bara" är illamående känns det friskare även om jag vet att det är fel. Jag är trött också och har väl tyvärr jobbat lite för mycket sista veckan. Mina tjusiga veckomål har inte uppnåtts fullt ut men det känns faktiskt helt okej ändå. Jag har ätit mycket fisk och motionerat på något vis åtminstone 4 av dagarna och det får helt enkelt vara good enough. Just nu.
Dags för lunch! Dagens: Lax med pressad potatis och avokadoröra. Till detta morötter, sallad och passionsfrukt. Det gäller att näringsboosta när man får chansen!
måndag 3 september 2012
Vecka 7
och några dagar in på denna! Och om en vecka har vi varit på inskrivning på MVC. Allt känns fortfarande rätt overkligt samtidigt som det bara blir mer tydligt.
Idag ringde jag till IVF Falun och berättade om mitt positiva resultat. Jag har liksom dragit mig lite för att ringa men nu tyckte jag det var hög tid att faktiskt säga att jag är gravid. Jajemen, inte kan-vara-gravid, eller alldeles-nyss-befruktad-gravid utan gravid punkt.
Jag mår fortsatt bra, mina små bröst verkar bli lite större vilket inte känns helt negativt. Är fortsatt rätt trött och lite illamående men inte så att det förstör mina dagar. Att tänka på Bubblan i magen innebär ju automatiskt att tänka på mig själv och det känns ganska bra. Jag försöker att undvika stress, är lite extra noggrann med mitt järn- och folsyraintag och lyssnar mer på kroppen utan att vara för hård och kritisk mot den.
Förra veckans mål gick ju mycket i rörelsens tecken:
Idag ringde jag till IVF Falun och berättade om mitt positiva resultat. Jag har liksom dragit mig lite för att ringa men nu tyckte jag det var hög tid att faktiskt säga att jag är gravid. Jajemen, inte kan-vara-gravid, eller alldeles-nyss-befruktad-gravid utan gravid punkt.
Jag mår fortsatt bra, mina små bröst verkar bli lite större vilket inte känns helt negativt. Är fortsatt rätt trött och lite illamående men inte så att det förstör mina dagar. Att tänka på Bubblan i magen innebär ju automatiskt att tänka på mig själv och det känns ganska bra. Jag försöker att undvika stress, är lite extra noggrann med mitt järn- och folsyraintag och lyssnar mer på kroppen utan att vara för hård och kritisk mot den.
Förra veckans mål gick ju mycket i rörelsens tecken:
- 4 promenader - blidde 2 snabba och ombytta, 1 i svamskogen och 1 till simhallen. Hade nog önskat ytterligare en promenad med pulsklockan men men så blev det.
- 1 simbesök - riktigt skön och ny lördagsrutin. Hur är det förresten med bubbelpool och bastu?
- 1 gymbesök - genomfört men var så trött efter 15 min på crosstrainer och 10 min rodd att jag bara orkade 10 armhävningar och några utfallssteg.
- Gravidwidget till bloggen - fixad och tickar ju än så länge ner väääääääldigt långsamt.
- Gravidförsäkring - ej fixat
- 3 promenader i rask takt (ombytt och pulsklockad)
- 1 simbesök
- 1 gymbesök
- Gravidförsäkring
- Få iväg utsorterade kläder till återvinningen
- Fisk 3 dagar
torsdag 30 augusti 2012
Varför skär du löken så fult?
Det händer saker i kroppen. Brösten börjar växa lite och ömmar ordentligt. Under dagens promenad körde jag med pulsklockan. Jag är ingen superträningstjej men har tyckt att det varit roligt att kolla vilken puls jag legat i då jag tränat. Jag brukar ligga kring 160-170 då jag joggar eller småspringer. Idag hade jag 155 i snitt på en promenad! Jösses, blir det bara värre nu eller kan man bättra på kondisen?
Denna vecka är jag också betydligt tröttare och härom kvällen fick jag mitt första känsloutbrott. Jag råkade skära en citron direkt på diskbänken av ek och skar mig. Rusade iväg till toan och plåstrade om mitt lilla finger. Utanför toadörren står min kära M och undrar med lite förmyndande röst varför jag var så dum och skar citron utan skärbräda. Givetvis hade det blivit ett fult märke. Ja, vad säger man? Jag börjar gråta och sätter mig och surar. Kan ju egentligen inte skylla på M men känner ändå att något fel måste han ha gjort. Men gråten i halsen får jag till slut fram "Varför måste du skära löken så fult då?"
Ja, vad säger man? Det händer prylar i kroppen.
Idag ska Bubblan få vara med på sin andra konsert. Hoppas Bubblan gillar Coldplay.
Gravid - en fylla
Mår bättre denna vecka och är inte lika rädd för missfall. Vågade mig idag på att köpa en bok. På kvittot blev det dock en rolig förkortning, haha!
måndag 27 augusti 2012
Många tider blir det
Det börjar bli mycket att hålla reda på: tid för tidigt ultraljud, tid för inskrivning hos barnmorska och nu också tid till hälsocentral för att kolla upp Levaxinets vara eller icke vara. Tur att jag har ett jobb där jag kan smita ifrån lite och lite tur också att jag sitter på två arbetsplatser - ingen har riktig koll på var jag befinner mig! ;-). Nåja, vill minsann lova att jag gör mitt jobb minst lika bra som annars men är nöjd med att kunna vara flexibel då det gäller tider.
Jag mår fortsatt helt okej; har fått lite mer ömmande bröst, illamåendet kommer och går lite och jag har lite molande värk i magen till och från. Jag går fortfarande runt och är rädd att det magonda har att göra med att jag snart kommer att börja blöda. Och det stör mig så jäkligt denna oro! Jag vill verkligen inte måla fan på väggen och ta ut något misslyckande i förväg men ändå är jag rädd. Kanske extra rädd för att det hänt en gång tidigare och kanske dessutom extra rädd för att lilla Bubblan tillverkats just med IVF. Är riskerna större eller kan de rent av vara mindre?? Åh, vet inte om jag vill leta information om detta.
Surfar en hel del bland olika gravidsidor. Vet inte riktigt om jag gillar det eller inte. Är generellt emot massor av diskussionsforum där rena fakta i stor utsträckning blandas med egna erfarenheter som i sin tur blir nya "sanningar". Samtidigt är det ju såklart spännande. Funderar också på gravidförsäkring. Bör man ha detta?
Ojoj, många frågor blir det, känner att det redan nu är dags att börja skriva ner frågor till första MVC-besöket.
Har lite svårt att njuta av nuläget, går liksom mest och längtar 2 veckor framåt då det är dags för inskrivning och ultraljud. Då har det ju dessutom gått ytterligare två veckor (utan mens) och jag borde släppa oron.
Veckans mål för mig (och Bubblan):
Jag mår fortsatt helt okej; har fått lite mer ömmande bröst, illamåendet kommer och går lite och jag har lite molande värk i magen till och från. Jag går fortfarande runt och är rädd att det magonda har att göra med att jag snart kommer att börja blöda. Och det stör mig så jäkligt denna oro! Jag vill verkligen inte måla fan på väggen och ta ut något misslyckande i förväg men ändå är jag rädd. Kanske extra rädd för att det hänt en gång tidigare och kanske dessutom extra rädd för att lilla Bubblan tillverkats just med IVF. Är riskerna större eller kan de rent av vara mindre?? Åh, vet inte om jag vill leta information om detta.
Surfar en hel del bland olika gravidsidor. Vet inte riktigt om jag gillar det eller inte. Är generellt emot massor av diskussionsforum där rena fakta i stor utsträckning blandas med egna erfarenheter som i sin tur blir nya "sanningar". Samtidigt är det ju såklart spännande. Funderar också på gravidförsäkring. Bör man ha detta?
Ojoj, många frågor blir det, känner att det redan nu är dags att börja skriva ner frågor till första MVC-besöket.
Har lite svårt att njuta av nuläget, går liksom mest och längtar 2 veckor framåt då det är dags för inskrivning och ultraljud. Då har det ju dessutom gått ytterligare två veckor (utan mens) och jag borde släppa oron.
Veckans mål för mig (och Bubblan):
- Kolla upp gravidförsäkring
- Leta på fyndig gravidwidget och lägga till bloggen
- 4 "stärkande" promenader
- 1 gymbesök
- 1 simhallsbesök
torsdag 23 augusti 2012
Overkligt
Så känns det verkligen. Går runt och småler och tänker på lilla Bubblan som verkar trivas i magen - lycka!
Ringde igår kvinnokliniken och fick boka in ett första ultraljud. 12 september hoppas vi på att få se lilla Bubblans hjärtljud, åh så mysigt! Fick också besked om att genast sluta med Pravidel. Och det kan man ju tänka sig. Pravidel har jag ätit för att jag haft för höga progesteronvärden (visst var det väl så...) och är man gravid ska ju progesteronhalterna öka så det är så skönt att slippa käka piller i onödan!
Idag ringde jag Mödravården och den 10 september blir det inskrivningssamtal hos barnmorska Eva.
Jag mår annars mycket bra, har ett svagt illamående nästan hela dagarna (som inte går bort när jag äter) men det är inte värre än så. Är tyvärr förkyld och gör mitt bästa för att inte bli sjukare och på något vis utsätta Bubblan för fara. För jag är fortfarande lite ängslig. Jag tittar fortfarande efter blod i trosan eller på pappret då jag torkar mig. Jag blir nästan orolig då jag inte känner illamående eller då det istället börjar mola lite magvärk (typ mensvärk). Men men, jag skulle ju vara positiv denna gång och det är jag absolut.
Om jag kan räkna rätt borde jag gå in i vecka 5 imorgon. Första dag för sista mens var 20 juli och visst är det väl från då man räknar?
Att gå runt och vara gravid - på riktigt och äntligen är fantastiskt!
Ringde igår kvinnokliniken och fick boka in ett första ultraljud. 12 september hoppas vi på att få se lilla Bubblans hjärtljud, åh så mysigt! Fick också besked om att genast sluta med Pravidel. Och det kan man ju tänka sig. Pravidel har jag ätit för att jag haft för höga progesteronvärden (visst var det väl så...) och är man gravid ska ju progesteronhalterna öka så det är så skönt att slippa käka piller i onödan!
Idag ringde jag Mödravården och den 10 september blir det inskrivningssamtal hos barnmorska Eva.
Jag mår annars mycket bra, har ett svagt illamående nästan hela dagarna (som inte går bort när jag äter) men det är inte värre än så. Är tyvärr förkyld och gör mitt bästa för att inte bli sjukare och på något vis utsätta Bubblan för fara. För jag är fortfarande lite ängslig. Jag tittar fortfarande efter blod i trosan eller på pappret då jag torkar mig. Jag blir nästan orolig då jag inte känner illamående eller då det istället börjar mola lite magvärk (typ mensvärk). Men men, jag skulle ju vara positiv denna gång och det är jag absolut.
Om jag kan räkna rätt borde jag gå in i vecka 5 imorgon. Första dag för sista mens var 20 juli och visst är det väl från då man räknar?
Att gå runt och vara gravid - på riktigt och äntligen är fantastiskt!
tisdag 21 augusti 2012
måndag 20 augusti 2012
Dagen före dagen...
Imorgon är det dags att kissa på beställning.
Igår hade jag bestämt mig för att vänta ytterligare två dagar. Hjärnspöken om vad som hände sist hänger ju liksom kvar. Idag är jag dock inne på att testa precis som planerat imorgon innan frukost.
Min vän och föredetta kollega gav positiva besked förra veckan, cancern hade inte spridit sig, hurra! Hon gav mig också kloka råd i hur hantera denna oro/förväntan/rädsla/ångest som ingår i min väntan. "Det gäller att andas in lugn och ut oro, in styrka och ut ångest..." Jag gillar det. Idag har jag bestämt mig för att bara tänka positivt, att inte tänka "tänk om" utan att låta mig känna mig gravid tills dess att motsatsen är bevisad.
Sedan ett par dagar går jag runt med ett lätt illamående, blir yr om jag reser mig för fort och har ömmande bröst. Och ingen mens, inte ens en endaste liten bloddroppe i trosan. Enligt läroboken låter det ju onekligen som en graviditet. Jag är mycket mycket medveten om att livet väldigt ofta ter sig helt annorlunda än läroboken. Men, någon gång bör den väl ändå stämma.
Efter att ha kissat i morgonbitti vet jag lite mer. Kan bli en annorlunda dag på jobbet.
Igår hade jag bestämt mig för att vänta ytterligare två dagar. Hjärnspöken om vad som hände sist hänger ju liksom kvar. Idag är jag dock inne på att testa precis som planerat imorgon innan frukost.
Min vän och föredetta kollega gav positiva besked förra veckan, cancern hade inte spridit sig, hurra! Hon gav mig också kloka råd i hur hantera denna oro/förväntan/rädsla/ångest som ingår i min väntan. "Det gäller att andas in lugn och ut oro, in styrka och ut ångest..." Jag gillar det. Idag har jag bestämt mig för att bara tänka positivt, att inte tänka "tänk om" utan att låta mig känna mig gravid tills dess att motsatsen är bevisad.
Sedan ett par dagar går jag runt med ett lätt illamående, blir yr om jag reser mig för fort och har ömmande bröst. Och ingen mens, inte ens en endaste liten bloddroppe i trosan. Enligt läroboken låter det ju onekligen som en graviditet. Jag är mycket mycket medveten om att livet väldigt ofta ter sig helt annorlunda än läroboken. Men, någon gång bör den väl ändå stämma.
Efter att ha kissat i morgonbitti vet jag lite mer. Kan bli en annorlunda dag på jobbet.
onsdag 15 augusti 2012
Det här med att vänta
det är inte riktigt min grej.
Ena stunden känner jag mig rätt lugn, jag kan liksom proceduren, vad som kan väntas. Nästa stund blir jag istället stressad då jag tänker på att det verkade fungera förra gången men sedan inte gick. Kommer det bli på samma sätt denna gång? I så fall är det två misslyckade försök bakom oss och då kommer det behövas en rejäl funderare om hur snabbt vi ska skynda på nästa.. Usch, vill verkligen inte tänka dåliga tankar. Men ibland kommer man inte ifrån det.
Efter första IVF-försöket kom små små blödningar en vecka innan gravtestet. Igår var det en vecka till det är dags för testning. Är det ett bra tecken om små blödningar kommer måntro? För trots allt, jag plussade ju faktiskt till att börja med. Men helst vill jag nog att det inte ska komma varken små eller stora blödningar. Istället vill jag att brösten ska ömma ännu mer, vill känna ett litet uns av illamående som sedan lätt går över då jag äter.... Jag vet, fånigt att önska sig de lätta och okomplicerade tecknen.
Dagarna går ganska raskt framåt, men ändå är det flera dagar kvar till testning. Funderar på om jag ska vänta ytterligare några dagar innan jag testar (om då inte den stora blödningen kommit) bara för att vara några dagar säkrare på att det ska hålla.
Vi får se. Försöker att ge Bubblan den kärlek vi kan - morgonsnack och kvällssnack. Bubblan får också njuta av stoooora mängder blåbär och kantareller! Har också börjat att dricka mer mjölk, tänker mig att det är bra att boosta med lite extra kalcium och d-vitamin.
Håll nu tummar för att Bubblan är stark och gillar min livmoder och att inget blod visar sig på många många månader!!
Ena stunden känner jag mig rätt lugn, jag kan liksom proceduren, vad som kan väntas. Nästa stund blir jag istället stressad då jag tänker på att det verkade fungera förra gången men sedan inte gick. Kommer det bli på samma sätt denna gång? I så fall är det två misslyckade försök bakom oss och då kommer det behövas en rejäl funderare om hur snabbt vi ska skynda på nästa.. Usch, vill verkligen inte tänka dåliga tankar. Men ibland kommer man inte ifrån det.
Efter första IVF-försöket kom små små blödningar en vecka innan gravtestet. Igår var det en vecka till det är dags för testning. Är det ett bra tecken om små blödningar kommer måntro? För trots allt, jag plussade ju faktiskt till att börja med. Men helst vill jag nog att det inte ska komma varken små eller stora blödningar. Istället vill jag att brösten ska ömma ännu mer, vill känna ett litet uns av illamående som sedan lätt går över då jag äter.... Jag vet, fånigt att önska sig de lätta och okomplicerade tecknen.
Dagarna går ganska raskt framåt, men ändå är det flera dagar kvar till testning. Funderar på om jag ska vänta ytterligare några dagar innan jag testar (om då inte den stora blödningen kommit) bara för att vara några dagar säkrare på att det ska hålla.
Vi får se. Försöker att ge Bubblan den kärlek vi kan - morgonsnack och kvällssnack. Bubblan får också njuta av stoooora mängder blåbär och kantareller! Har också börjat att dricka mer mjölk, tänker mig att det är bra att boosta med lite extra kalcium och d-vitamin.
Håll nu tummar för att Bubblan är stark och gillar min livmoder och att inget blod visar sig på många många månader!!
torsdag 9 augusti 2012
Dag 2
Går man tillbaka till denna bloggs allra första inlägg står det att dag 1 började när vi på riktigt började behandling inför IVF. Sen har det liksom varit rätt svårt att hålla reda på dagarna. Dagarna har gått några steg framåt för att sedan backa tillbaka till allra första början igen. Resan har inneburit hopp och förtvivlan, gråt och fullkomlig lycka.
Och när det är svårt att räkna vilken dag vi började är det ju ännu svårare att räkna vilken dag det är idag. Det skulle kunna vara dag 192 för det är så längesedan hormonbehandlingarna började. Men, för att slippa för många siffror kan vi ju säga att idag är dag 2.
Dag 2 innebär för min (vår) del att det är nästa steg i IVF-andet. Vi har gjort ett vanligt försök som först lyckades och sedan misslyckades. Idag gör vi försök 2. Jag hoppas att vi inte behöver något steg 3.
För en timme sedan ringde labbet i Falun. Jag visste att de skulle ringa om det upptinade embryot inte överlevt. Jag ville inte svara. Upptinandet hade dock gått bra, däremot fick vår tid för återförande skjutas 40 minuter fram. Är det ok, frågade kvinnan. Okej? Herregud, 40 minuter är ju ingen tid alls i jämförelse med all tid som redan passerat i vår längtan efter barn! 40 minuter gör att jag och kärleken tar oss ett litet lunchstop på vägen. Vi får då tid att sitta och njuta en stund och kanske kanske är det sista gången vi sitter bara vi två på väldigt väldigt länge..
måndag 6 augusti 2012
Om livet och döden
Denna vecka är en viktig vecka. På torsdag ska ett av våra "exemplariska" nedfrysta embryon tinas upp och återinföras. Helt naturligt. Eller ja, det är kanske inte helt naturligt att ägg och sperma befruktas utanför kroppen, ligger och "jäser till" och sedan fryses ner i väntan på att få utvecklas vidare. Och sedan, när tiden är inne återförs det till den längtande och hoppfulla "kanskemamman". Men, på ett sätt är det naturligt denna gång. Jag tar inga varken tabletter (förutom mina vanliga Levaxin och Pravidel), sprutor eller vagistorier och det känns ovant. Nästan lite som om jag fuskar.
På torsdag alltså. Klockan 14.00 ska jag infinna mig på kliniken för att ca 15 minuter senare gå därifrån nygravid och påbörja en ny tid med väntan och oro för blödningar. Jag är taggad och nervös. Jag fick veta att labbet kan ringa fram till 12.00 samma dag (dvs fram till klockan 12.00 på torsdag). Om labbet ringer är det dåligt. Då har det upptinade embryot inte klarat sig och då blir det ingen Falunresa och återföring. Men, nu ska vi inte vara pessimistiska, det ska nog gå bra det här.
Bara en person vet vad jag ska göra på torsdag och jag vet att hon håller alla tummar hon har för att det ska gå vägen. Och jag är tacksam såklart. Och hon vet, att på fredag håller jag alla tummar jag har för henne. Och hennes fredag är faktiskt mycket mycket viktigare än vad min torsdag är.
Hon har just avslutat de allra värsta behandlingarna i sin cancersjukdom; operation, cytostatika och strålning. Det som är kvar är regelbunda behandlingar i mindre skala. Sedan ett par veckor tillbaka har hon dock fått ont i rygg och huvud och risken finns att cancern spridit sig. Har den spridit sig finns det ingen bot. På fredag kommer hennes doktors ord att påverka hennes och hennes familj framtid. Hon är för ung och fantastisk för att inte få bli frisk.
Och när tankarna handlar om att kanske inte få leva vidare känns tankarna om barnalängtan rätt små. Jag är frisk (jaja, förutom äggstockar då!), har jobb, är kär och omger mig med underbara människor.
Sorg och glädje ligger jäkligt nära varandra. Livet och döden. Denna vecka håller vi tummarna för livet.
På torsdag alltså. Klockan 14.00 ska jag infinna mig på kliniken för att ca 15 minuter senare gå därifrån nygravid och påbörja en ny tid med väntan och oro för blödningar. Jag är taggad och nervös. Jag fick veta att labbet kan ringa fram till 12.00 samma dag (dvs fram till klockan 12.00 på torsdag). Om labbet ringer är det dåligt. Då har det upptinade embryot inte klarat sig och då blir det ingen Falunresa och återföring. Men, nu ska vi inte vara pessimistiska, det ska nog gå bra det här.
Bara en person vet vad jag ska göra på torsdag och jag vet att hon håller alla tummar hon har för att det ska gå vägen. Och jag är tacksam såklart. Och hon vet, att på fredag håller jag alla tummar jag har för henne. Och hennes fredag är faktiskt mycket mycket viktigare än vad min torsdag är.
Hon har just avslutat de allra värsta behandlingarna i sin cancersjukdom; operation, cytostatika och strålning. Det som är kvar är regelbunda behandlingar i mindre skala. Sedan ett par veckor tillbaka har hon dock fått ont i rygg och huvud och risken finns att cancern spridit sig. Har den spridit sig finns det ingen bot. På fredag kommer hennes doktors ord att påverka hennes och hennes familj framtid. Hon är för ung och fantastisk för att inte få bli frisk.
Och när tankarna handlar om att kanske inte få leva vidare känns tankarna om barnalängtan rätt små. Jag är frisk (jaja, förutom äggstockar då!), har jobb, är kär och omger mig med underbara människor.
Sorg och glädje ligger jäkligt nära varandra. Livet och döden. Denna vecka håller vi tummarna för livet.
fredag 3 augusti 2012
På klockan!
De senaste åren har ju inte direkt kantats av regelbundenhet. Menstruationscykler har varierat från att inte blöda alls till att komma med mellan 23-45 dagars mellanrum. Otaliga gravstickor och ägglossningsstickor har använts och ja, som ni ju förstår så har svaren oftast varit rätt dystra. Dvs, de har varken indikerat för graviditet eller ägglossning.
Igår hade jag ju tänkt börja att kolla ägglossning på sticka igen för att vara ute i god tid. Igår glömde jag men imorse stod prylarna redo att användas. Och kors i taket. Två streck - ett kontrollstreck och ett streck som ("med 99% säkerhet") visar att ägglossning väntar inom 24-48 timmar. Vilken jäkla tur att jag började kolla i tid! Men egentligen kommer den ju helt enligt klockan som sagt. För i eftermiddag är det exakt 2 veckor sedan mens och mensvärken from hell. Är det rent av så att min kropp fungerar nu?? Märkligt.
Man kan ju sedan heller inte låta bli att fundera kring varför ägglossning och mens nu helt plötsligt blivit regelbunden. Är det den tidiga sommarens kraftiga hormonbehandlingar? Är det ett lugnare Jag? Är det Pravideltabletten? Eller, är det en ren tillfällighet? Ja, inte vet jag, men jag vill nog lägga min röst på Pravideltabletten för det är ju trots allt efter insättande av denna som mina hormonprover börjat att visa helt normala värden.
Men, egentligen har det väl ingen större betydelse vad eller vem som ligger bakom det hela. Jag är bara tacksam att det fungerar. Om 35 minuter öppnar telefonerna i Falun, då ska jag ringa dit, berätta om mina två streck och få en tid inbokad för att återinföra ett nytt litet embryo.
Ikväll blir det underbar fredag med underbara barndomsvänner i underbara barndomsstaden. Vi ska bli friserade, skåla i bubbel och tala om livet. På lördag blir det fika i barndomsstadens stadspark, träffa kollega och prata om livet och döden. Vi håller båda tummarna för varandra, av olika anledningar. Jag håller tummarna hårdast för henne.
Igår hade jag ju tänkt börja att kolla ägglossning på sticka igen för att vara ute i god tid. Igår glömde jag men imorse stod prylarna redo att användas. Och kors i taket. Två streck - ett kontrollstreck och ett streck som ("med 99% säkerhet") visar att ägglossning väntar inom 24-48 timmar. Vilken jäkla tur att jag började kolla i tid! Men egentligen kommer den ju helt enligt klockan som sagt. För i eftermiddag är det exakt 2 veckor sedan mens och mensvärken from hell. Är det rent av så att min kropp fungerar nu?? Märkligt.
Men, egentligen har det väl ingen större betydelse vad eller vem som ligger bakom det hela. Jag är bara tacksam att det fungerar. Om 35 minuter öppnar telefonerna i Falun, då ska jag ringa dit, berätta om mina två streck och få en tid inbokad för att återinföra ett nytt litet embryo.
Ikväll blir det underbar fredag med underbara barndomsvänner i underbara barndomsstaden. Vi ska bli friserade, skåla i bubbel och tala om livet. På lördag blir det fika i barndomsstadens stadspark, träffa kollega och prata om livet och döden. Vi håller båda tummarna för varandra, av olika anledningar. Jag håller tummarna hårdast för henne.
tisdag 31 juli 2012
Invänta nästa ägglossning
Fick tag på de goa människorna på IVF Falun idag. Pratade först lite igenom det förra misslyckandet och den besvikelse som följde därefter. Sköterskan kvarhöll dock att mina små embryon var av mycket hög kvalitet vilket gör att det fortfarande finns bra chanser med de som just nu ligger och fryser. Bra.
Med vanan inne att allt tar tid och att det gäller att vänta in både rätt tid i menscykel och öppettider i både Gävle och Falun blev jag så positivt överraskad. Då jag i nuläget verkar ha någorlunda regelbundna mensturationer är det bara att vänta in nästa ägglossning. När stickor indikerar att ägg är på G att lossna, räcker det att jag ringer Falun där jag sedan en vecka återigen lägger upp mig i stolen och tar emot en ny liten prick!
Så skönt att det kan gå så smidigt. Nåja, nu är vi i och för sig inte där ännu, kanske dröjer det till nästa ägglossning men jag ska minsann vara redo med stickor och noggrannt testa redan från och med torsdag!
Annars mår jag bra, ser fram emot fasterskapet och njuter av ljumna sommarkvällar.
Med vanan inne att allt tar tid och att det gäller att vänta in både rätt tid i menscykel och öppettider i både Gävle och Falun blev jag så positivt överraskad. Då jag i nuläget verkar ha någorlunda regelbundna mensturationer är det bara att vänta in nästa ägglossning. När stickor indikerar att ägg är på G att lossna, räcker det att jag ringer Falun där jag sedan en vecka återigen lägger upp mig i stolen och tar emot en ny liten prick!
Så skönt att det kan gå så smidigt. Nåja, nu är vi i och för sig inte där ännu, kanske dröjer det till nästa ägglossning men jag ska minsann vara redo med stickor och noggrannt testa redan från och med torsdag!
Annars mår jag bra, ser fram emot fasterskapet och njuter av ljumna sommarkvällar.
fredag 27 juli 2012
Att glädjas åt andras glädje
Efter fyllda 30 har tjejer i min omgivning blivit gravida. Eller ja, vissa började kanske vid 28 men nu går det knappt en månad mellan de glada nyheterna från olika håll. Och i de allra flesta fall blir jag verkligen genuint glad och spänd inför deras spännande framtid. Men ibland blir jag lite stel och chockad och enormt medveten om mina egna fertilitetsproblem.
Så länge som min omgivning inte är medveten om vad jag går igenom är det ju verkligen inte deras "fel" när de gladeligen berättar om spännande bröst, illamående och inskrivning på MVC. Jag ÄR glad för andra men ibland blir jag liksom både GLAD och lite SORGSEN samtidigt. Varje gång jag får veta att någon annan är gravid blir jag oundvikligt påmind om att just jag inte är det. Det smärtar för en stund (ibland lite längre) men sen kan jag dela mina vännners glädje fullt ut.
I vinter ska jag bli faster. Min lillebror jag bli pappa, mamma och pappa ska få ett barnbarn och jag ska bli faster!
Idag går ett brev iväg med posten till min vackra svägerska. Jag har hört talas om boken vid flera tillfällen och tycker det verkar vara en ypperlig present till någon man tycker om och som i förtroende delgivit en mycket spännande nyhet.
Så länge som min omgivning inte är medveten om vad jag går igenom är det ju verkligen inte deras "fel" när de gladeligen berättar om spännande bröst, illamående och inskrivning på MVC. Jag ÄR glad för andra men ibland blir jag liksom både GLAD och lite SORGSEN samtidigt. Varje gång jag får veta att någon annan är gravid blir jag oundvikligt påmind om att just jag inte är det. Det smärtar för en stund (ibland lite längre) men sen kan jag dela mina vännners glädje fullt ut.
I vinter ska jag bli faster. Min lillebror jag bli pappa, mamma och pappa ska få ett barnbarn och jag ska bli faster!
Idag går ett brev iväg med posten till min vackra svägerska. Jag har hört talas om boken vid flera tillfällen och tycker det verkar vara en ypperlig present till någon man tycker om och som i förtroende delgivit en mycket spännande nyhet.
Hipp hipp hurra för de fertila och hurra för att IVF-tekniken går framåt! På måndag ska jag ringa Falun, det är hög tid att planera hösten.
fredag 20 juli 2012
Mensvärk
Fy fasen, kommer inte ihåg när jag haft så ont i samband med mens men nu är nog det värsta över, puh. Inga barn på vanlig väg alltså.
Snart är det tack och lov dags att kontakta gyn igen och börja planera nästa omgång. Känner mig taggad nu!
Imorrn blir det djurpark och häng med fina vänner och deras barn, ska bli så bra!
Snart är det tack och lov dags att kontakta gyn igen och börja planera nästa omgång. Känner mig taggad nu!
Imorrn blir det djurpark och häng med fina vänner och deras barn, ska bli så bra!
söndag 15 juli 2012
Ägglossning
Undrar hur många paket ägglossningsstickor jag köpt genom de senaste 2 åren eller så. 7 fjuttiga kisstickor som kostar drygt 200 kr. De flesta gånger då jag använt dem har de aldrig indikerat på någon ägglossning alls vilket ju är jäkligt trist. Tog dock med mig stickor på vår lilla utlandssemester, mest för säkerhets skull, ifall det skulle dyka upp ett tillfälle till lite "normalt barnatillverkande".
Och dra på trissor, de dyra små stickorna visade efter ett par dagar att det var dags för ägglossning! Nu vet man ju såklart inte om det verkligen blev en ägglossning med ägg av god kvalitet samt om ägglossandet tajmade in några hungriga små spermier men men vi får väl se.
Om 3 veckor öppnar fertilitetsmottagningen igen och då blir det sannolikt att ringa och be om nästa IVF-försök. Innan dess kommer jag ha haft nästa mens. Eller köpt ytterligare ett gravtest.
En mycket avkopplande semester är annars över. Imorgon bär det åter av till sjukhuset för att ta hand om mailen, telefonen och de sjuka barnen på avdelning och mottagning. Blir bra att arbeta.
Fyra veckors semester har ju faktiskt innehållit en hel del: en tidig graviditet och ljugande på midsommar, ett tidigit missfall och de tårar som hör därtill, ett idogt golfande som medfört sänkt handicap, en avkopplande semestervecka på Mallorca med sol, bad, mat, dryck och ägglossning.
En semester som slutar betyder inte att sommaren är över. Och med tanke på det väder som varit, förväntar jag mig att de varma ljuvliga sommarnätterna fortfarande är framför oss!
Och dra på trissor, de dyra små stickorna visade efter ett par dagar att det var dags för ägglossning! Nu vet man ju såklart inte om det verkligen blev en ägglossning med ägg av god kvalitet samt om ägglossandet tajmade in några hungriga små spermier men men vi får väl se.
Om 3 veckor öppnar fertilitetsmottagningen igen och då blir det sannolikt att ringa och be om nästa IVF-försök. Innan dess kommer jag ha haft nästa mens. Eller köpt ytterligare ett gravtest.
En mycket avkopplande semester är annars över. Imorgon bär det åter av till sjukhuset för att ta hand om mailen, telefonen och de sjuka barnen på avdelning och mottagning. Blir bra att arbeta.
Fyra veckors semester har ju faktiskt innehållit en hel del: en tidig graviditet och ljugande på midsommar, ett tidigit missfall och de tårar som hör därtill, ett idogt golfande som medfört sänkt handicap, en avkopplande semestervecka på Mallorca med sol, bad, mat, dryck och ägglossning.
En semester som slutar betyder inte att sommaren är över. Och med tanke på det väder som varit, förväntar jag mig att de varma ljuvliga sommarnätterna fortfarande är framför oss!
onsdag 4 juli 2012
Sommar i P1
Ja, efter "sådär-väder" i ett par veckor verkar värmen har kommit. Blommorna på balkongen blommar rikligt, kryddväxterna har vuxit och solstolen är precis sådär skön som den ska vara då man ligger och dåsar i solen.
Jag är en sådan som tycker om att lyssna på Sommar i P1 men av olika anledningar blir det liksom aldrig att jag lyssnar på dem live. Jag älskar att ladda ner dem och lyssna på Pod-versionen i min telefon. Här under förmiddagen har jag lyssnat på Klara Zimmergrens program. Och jag har gråtit. Programmet var helt fantastiskt bra och handlade till stor del om barnlöshet och hennes väg och återvändsgränder i det hela.
Det var stor igenkänningsfaktor i hur livet på något vis (trots att man absolut inte vill det!!) tar paus och det enda väsentliga är just sprutorna, ultraljudet, tabletterna och väntan på ett plus på gravstickan. Och om hur omgivningen ser ut och hur omgivningen beter sig och hur just min och min partners barnlöshet kan bli den där rosa elefanten i vardagsrummet som ingen ser och pratar om. Nåja, när Klara till slut hade kommit fram till att det inte skulle bli något barn, fick de igenom en adoption! Slutet gott med andra ord. http://sverigesradio.se/sida/ljud/4010470 är länken tror jag - så värd att lyssna på!
För egen del pågår sommaren. Det är en bra sommar på så många sätt. Jag och kärleken har spenderat väldigt mycket tid ihop och det har varit bra. Vi har tagit det lugnt och fyllt dagarna med det vi gillar. Visst har vi ibland pratat om vår lilla Pricken men mest har vi tagit sommarlov från det där barnafixandet. På fredag blir det semester på "riktigt" då vi flyr staden och landet och landar på Mallorca. Varma nätter, god mat och dryck och ljuvliga dopp i Medelhavet - längtar!
Men sen tänker man ju ändå såklart. Jag tänker att mycket hänger på den här kommande hösten. Händer inget under hösten kommer det kanske inte hända alls. Det oroar och stressar och jag tror i ärlighetens namn att vi lägger ner det här med barn om det inte går efter tre IVF-försök. Och det beror inte på att jag inte vill ha barn utan mer på att jag inte bara kan vänta på att resten av livet ska fortsätta. Meningen med livet får bara inte översättas med att få barn. I så fall skulle ju alla få barn.
Än så länge ser jag dock mig fortfarande som förälder i en kommande framtid men blir det inte så, hoppas jag att jag kommer vara nöjd ändå, ha andra saker att leva för.
Jag är en sådan som tycker om att lyssna på Sommar i P1 men av olika anledningar blir det liksom aldrig att jag lyssnar på dem live. Jag älskar att ladda ner dem och lyssna på Pod-versionen i min telefon. Här under förmiddagen har jag lyssnat på Klara Zimmergrens program. Och jag har gråtit. Programmet var helt fantastiskt bra och handlade till stor del om barnlöshet och hennes väg och återvändsgränder i det hela.
Det var stor igenkänningsfaktor i hur livet på något vis (trots att man absolut inte vill det!!) tar paus och det enda väsentliga är just sprutorna, ultraljudet, tabletterna och väntan på ett plus på gravstickan. Och om hur omgivningen ser ut och hur omgivningen beter sig och hur just min och min partners barnlöshet kan bli den där rosa elefanten i vardagsrummet som ingen ser och pratar om. Nåja, när Klara till slut hade kommit fram till att det inte skulle bli något barn, fick de igenom en adoption! Slutet gott med andra ord. http://sverigesradio.se/sida/ljud/4010470 är länken tror jag - så värd att lyssna på!
För egen del pågår sommaren. Det är en bra sommar på så många sätt. Jag och kärleken har spenderat väldigt mycket tid ihop och det har varit bra. Vi har tagit det lugnt och fyllt dagarna med det vi gillar. Visst har vi ibland pratat om vår lilla Pricken men mest har vi tagit sommarlov från det där barnafixandet. På fredag blir det semester på "riktigt" då vi flyr staden och landet och landar på Mallorca. Varma nätter, god mat och dryck och ljuvliga dopp i Medelhavet - längtar!
Men sen tänker man ju ändå såklart. Jag tänker att mycket hänger på den här kommande hösten. Händer inget under hösten kommer det kanske inte hända alls. Det oroar och stressar och jag tror i ärlighetens namn att vi lägger ner det här med barn om det inte går efter tre IVF-försök. Och det beror inte på att jag inte vill ha barn utan mer på att jag inte bara kan vänta på att resten av livet ska fortsätta. Meningen med livet får bara inte översättas med att få barn. I så fall skulle ju alla få barn.
Än så länge ser jag dock mig fortfarande som förälder i en kommande framtid men blir det inte så, hoppas jag att jag kommer vara nöjd ändå, ha andra saker att leva för.
tisdag 26 juni 2012
Tillbaka på ruta 1
I två dagar fick jag vara lyckligt gravid. Sen kom mensen, eller missfallet eller vad vi nu ska kalla det. Gjorde ett nytt gravtest igår som inte påvisade någon graviditet. Vår älskade lilla prick i magen ville tyvärr inte stanna. Det känns sorgligt och uppgivet och sorgligt.
Jag har dock idag torkat tårarna och har bestämt att detta inte får förstöra semestern. Det är bra att det är semester så att jag hinner läka lite, slappna av och ha roligt. Det är dåligt att det är semestertider då IVF-fixandet ligger nere till vecka 33. Men men, har nog tänkt att kolla lite ägglossningsstickor under sommaren och se om vi lyckas av egen kraft annars får vi hoppas på de nedfrusna små embryos som fortfarande bor i Falun.
Det var fantastiskt att känna sig gravid. Det är för jäkligt när man hinner bli glad, ladda ner gravidappar, och skriva lång frågelista till Mödravården och sedan behöva leta fram bindorna igen. Nu har jag i alla fall varit gravid. Tyvärr är jag det bara inte längre.
Jag har dock idag torkat tårarna och har bestämt att detta inte får förstöra semestern. Det är bra att det är semester så att jag hinner läka lite, slappna av och ha roligt. Det är dåligt att det är semestertider då IVF-fixandet ligger nere till vecka 33. Men men, har nog tänkt att kolla lite ägglossningsstickor under sommaren och se om vi lyckas av egen kraft annars får vi hoppas på de nedfrusna små embryos som fortfarande bor i Falun.
Det var fantastiskt att känna sig gravid. Det är för jäkligt när man hinner bli glad, ladda ner gravidappar, och skriva lång frågelista till Mödravården och sedan behöva leta fram bindorna igen. Nu har jag i alla fall varit gravid. Tyvärr är jag det bara inte längre.
söndag 24 juni 2012
Blod och mensvärk
Shit, oron verkar inte försvinna bara för att man lyckas få till ett rätt svar på stickan...
Googlade senaste igår kväll om att det var väldigt vanligt med blödningar i början av graviditeten och det har jag ju lugnt haft: mörkröda åt det bruna hållet och sedan ljust röda. Det har inte varit några stora mängder utan ett trosskydd har räckt hela dagen och ibland har jag torkat blod då jag varit på toaletten och ibland inte. Nåja, från och med i morse är mängderna blod större och påminner mer om mens. Har mensvärk (vilket också kan vara vanligt vid graviditet) men kombinationen mensvärk och större mängder blod klingar inte positivt i mina ögon.
Midsommaraftons glada hoppfulla känslor är inte fullt lika glada idag. Idag är jag orolig, trött och tappar långsamt lite hoppet ytterligare en gång.
Imorgon är det jag som ringer kvinnokliniken tidigt på morgonen och därefter går och handlar ett nytt gravtest. Ahhhh, avskyr denna oro, vill bara att blodet ska sluta rinna!
Googlade senaste igår kväll om att det var väldigt vanligt med blödningar i början av graviditeten och det har jag ju lugnt haft: mörkröda åt det bruna hållet och sedan ljust röda. Det har inte varit några stora mängder utan ett trosskydd har räckt hela dagen och ibland har jag torkat blod då jag varit på toaletten och ibland inte. Nåja, från och med i morse är mängderna blod större och påminner mer om mens. Har mensvärk (vilket också kan vara vanligt vid graviditet) men kombinationen mensvärk och större mängder blod klingar inte positivt i mina ögon.
Midsommaraftons glada hoppfulla känslor är inte fullt lika glada idag. Idag är jag orolig, trött och tappar långsamt lite hoppet ytterligare en gång.
Imorgon är det jag som ringer kvinnokliniken tidigt på morgonen och därefter går och handlar ett nytt gravtest. Ahhhh, avskyr denna oro, vill bara att blodet ska sluta rinna!
fredag 22 juni 2012
GLAD midsommar
Strecket är förvisso inte lika starkt som kontrollstrecket men det är ett streck och helt plötsligt är jag nu gravid på riktigt!! Lycka. Utmattning. Glädje. Oro. Planering.
Behöver genast minska på kaffekonsumtion, kolla upp hur det är med gravad lax (hur ska jag komma ur att inte äta pappas gravade lax idag??), beställa litet plånboksskort från livsmedelsverket för att ha kontroll över vad som ska ätas och inte.
Behöver på måndag ringa IVF Falun (som iofs då precis har stängt för sommaren), ringa kvinnokliniken i Gävle och ringa Mödravårdscentralen.
Har redan laddat ner appar för graviditetskalender.
Men hur är det nu man räknar? Om man räknar från senaste mens första dag innebär detta 7 maj. Men å andra sidan vet jag ju exakt när det var ägglossning och äggplock... Hm, måste kolla upp.
Midsommarafton 2012 blir den bästa någonsin. Nu gäller det bara att vårt lilla embryo stannar kvar så kommer nästa midsommarafton bli ännu bättre!
torsdag 21 juni 2012
kiss
nu är det kanske två gånger jag ska gå på toa innan det är dags at kissa på sticka. Är nervös och kan ärligt säga att jag inte har någon feeling åt vilket håll det bärkar. Jag vet bara att antingen kommer morgondagens midsommarafton vara underbar eller så kommer den inte bli alltför kul.
Med tanke på dagens sparriskonsumtion kommer också mitt morgonkiss att lukta illa. Bra eller dåligt? Hm, tänk att man kan tänka så mycket på ett kiss som man ännu inte kissat, som om det där sparriskisset kommer att avgöra hela vår framtid. Och det kommer det väl att göra på ett eller annat sätt.
Kom förresten på hur jag skrivit att jag önskat att föräldrar ska få barnbarn och hur syskonbarn ska få kusiner. Och så är det givetvis. Men mest av allt är det ju min och min kärleks önskan att få ett eget barn.
Imorgon är det midsommar, undrar om man ska smaka nubbe och gravad lax... Helst inte!
Med tanke på dagens sparriskonsumtion kommer också mitt morgonkiss att lukta illa. Bra eller dåligt? Hm, tänk att man kan tänka så mycket på ett kiss som man ännu inte kissat, som om det där sparriskisset kommer att avgöra hela vår framtid. Och det kommer det väl att göra på ett eller annat sätt.
Kom förresten på hur jag skrivit att jag önskat att föräldrar ska få barnbarn och hur syskonbarn ska få kusiner. Och så är det givetvis. Men mest av allt är det ju min och min kärleks önskan att få ett eget barn.
Imorgon är det midsommar, undrar om man ska smaka nubbe och gravad lax... Helst inte!
måndag 18 juni 2012
Hopp och förtvivlan
Det är mellan hopp och förtvivlan som tankarna flyger.
Det är sjukt jobbigt att gå och vänta på att få göra gravtestet. Idag är det exakt 2 veckor sedan vi var i Falun och då äggen började befruktas. I lördags var det en vecka sedan ett välmående litet embryo återfördes till mig, men det känns så otroligt länge sedan.
Helgen var fantastisk med kära vänner på besök. Meddelade ganska direkt att jag inte var gravid men att jag jobbade väldigt hårt på att bli det och att jag därför inte tänkte dricka något vin. Pratade givetvis igenom delar av IVF-resna men jag kände inte för att delge exakt var i tiden jag befann mig. Ville inte säga att jag just i detta skede låg och ruvade på ett litet ägg men däremot att detta låg inom en snar framtid. Sorry girls! Hur som helst var det dock skönt att prata om det.
I helgen började också lite andra symtom komma och i och med dem har jag blivit allmer rädd att finna en påbörjad menstruation då jag sätter mig på toaletten. Det har börjat att komma lite missfärgade flytningar, sannolikt lite blodinnehållande. Dessa började i lördags och just då var jag så beredd på att dessa var början på mensen. Men, än så länge har ingen mens kommit. Nervositeten ökar dock för varje toalettbesök. Brösten ömmar mindre nu, däremot får jag yrsel då jag reser mig upp för snabbt.
Hm, vill inte övertolka några av dessa symtom, vet bara att mantrat "inte mens inte mens" återkommer många gånger per dag just nu. Jobbigt. Dock tänker jag att för varje dag som mensen inte kommer är detta såklart ett steg närmare ett plus på fredag. Åhhh, blir galen av att vänta!
Idag är första dagen på en fyra veckor (lång?) semester. Jag hoppas innerligt att mina första vecka inte bara kommer att handla om att vänta in något utan att jag faktiskt får lite semesteraktigt gjort också. Idag blev det golfbanan men mitt fokus låg på annat håll så rundan blir ingen runda att minnas. Fick idag också förmånen att leka med en blivande 2-åring. Jag hoppas så att denna ljuviga lilla 2-åring har en kusin nästa sommar...
Det är sjukt jobbigt att gå och vänta på att få göra gravtestet. Idag är det exakt 2 veckor sedan vi var i Falun och då äggen började befruktas. I lördags var det en vecka sedan ett välmående litet embryo återfördes till mig, men det känns så otroligt länge sedan.
Helgen var fantastisk med kära vänner på besök. Meddelade ganska direkt att jag inte var gravid men att jag jobbade väldigt hårt på att bli det och att jag därför inte tänkte dricka något vin. Pratade givetvis igenom delar av IVF-resna men jag kände inte för att delge exakt var i tiden jag befann mig. Ville inte säga att jag just i detta skede låg och ruvade på ett litet ägg men däremot att detta låg inom en snar framtid. Sorry girls! Hur som helst var det dock skönt att prata om det.
I helgen började också lite andra symtom komma och i och med dem har jag blivit allmer rädd att finna en påbörjad menstruation då jag sätter mig på toaletten. Det har börjat att komma lite missfärgade flytningar, sannolikt lite blodinnehållande. Dessa började i lördags och just då var jag så beredd på att dessa var början på mensen. Men, än så länge har ingen mens kommit. Nervositeten ökar dock för varje toalettbesök. Brösten ömmar mindre nu, däremot får jag yrsel då jag reser mig upp för snabbt.
Hm, vill inte övertolka några av dessa symtom, vet bara att mantrat "inte mens inte mens" återkommer många gånger per dag just nu. Jobbigt. Dock tänker jag att för varje dag som mensen inte kommer är detta såklart ett steg närmare ett plus på fredag. Åhhh, blir galen av att vänta!
Idag är första dagen på en fyra veckor (lång?) semester. Jag hoppas innerligt att mina första vecka inte bara kommer att handla om att vänta in något utan att jag faktiskt får lite semesteraktigt gjort också. Idag blev det golfbanan men mitt fokus låg på annat håll så rundan blir ingen runda att minnas. Fick idag också förmånen att leka med en blivande 2-åring. Jag hoppas så att denna ljuviga lilla 2-åring har en kusin nästa sommar...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)