22+4

Imorgon är det 22+5. Detta kan ju låta rätt obetydligt men 22+5 är lite av en magisk siffra för mig.

Jag har ju i så gott som hela mitt yrkesverksamma liv jobbat med mer eller mindra sjuka barn. När jag och mina kollegor skulle skriva ihop en yrkesbeskrivning hade vi bland annat med banderollen "från 450 gram till 150 kg". De minsta barnen väger inte mer än ett knappt halvkilo och de största har tyvärr passerat 100-strecket.

Jag har inte jobbat alltför mycket med de allra minsta barnen och framför allt inte under de där första och mest kritiska dagarna/veckorna. Men, jag kommer ihåg en kille. Han var nog säkert närmare året (okorrigerad ålder) då jag träffade honom första gången; en välmående kille som utvecklades som han skulle, dock med lite nutritionsstöd. Den killen hade kommit till världens alldeles för tidigt. Han föddes knappt 23 veckor gammal, för att säga exakt, 22 veckor och 5 dagar. "Men helt säkert på datum kan man ju inte vara" säger den lite pessimistiske. Jo, i det här fallet var man ganska säker. Killen var en liten provrörsbebis och då man hade väldigt bra koll på vilket datum han blev ett litet embryo!

Vår provrörsbebis hoppas jag tänker stanna ett bra tag till i min mage men från och med imorgon VET jag att Bubblan faktiskt skulle ha en chans att överleva ute i det fria. Och DET, är en ganska befriande tanke.

För övrigt tror jag att Bubblan blev nöjd över vagnvalet. Det verkar vara lite mer magaktivitet de senaste dygnen. Det bufflar en del därinne men är fortfarande väldigt harmlöst.

Nåja, imorgon är det nyårsafton och det nya året firar vi in med att Bubblan är 22+5, hurra! Nyårsafton ska förrsten firas med mina två bästa vänner och deras små familjer. Då vi också sover över, får vi oss kanske en första aning om hur det kan kännas att bli väckta alldeles för tidigt efter en sen kväll. Gott slut och gott nytt 2013!!!

Julen som gått, avsaknad av gravidkrämpor och Bubblans lyxåk!

 

Årets jul var speciell. Trevlig på alla sätt och vis och delvis spenderad med både gravid svägerska (som väntar mitt brorsbarn i februari), väldigt höggravid "plastsvägerska" (som väntar sitt barn vilken dag som helst) och en tindrande 2,5-åring som i år verkligen fattat det här med jultomten.
Julen var lugn och pappas nygravade lax smakade utsökt!

Det som kanske ändå genomsyrade denna jul allra mest var snacket inför nästa års jul. Vi var många som otaliga gånger varje dag kunde konstatera att nästa jul, då... Ja, det går väl inte att säga annat än att det kommer att bli spännande. Kan hända inte så rofyllt, men jäklans så kul!

Sen har vi det här med krämpor. Folk tycker att jag ser pigg ut, "hälsan själv" som grannfrun uttryckte sig. Och ja, jag mår bra. Magen växer och jag kan inte påstå att jag tackat nej till någon chokladpralin som lockat på mig. Vikten har ökat 5-6 kg sedan i somras. Jag känner inte obehag av någon mat alls men blir heller inte galen om det inte finns ketchup, laktritsglass eller blomjord hemma. Däremot stoppar gladeligen i mig varenda kalori som lockar. Lite dietistförstånd såklart men i och med att detta kanske kommer att vara min enda graviditet har jag inte tänkt fördriva den med att ha ångest för att jag njuter av det jag äter.

Såklart är jag tröttare än vanligt, lite klumpigare än vanligt och allt tar lite längre tid. Jag säger nej när jag inte vill/orkar/har lust och stödstrumporna är två bra kompisar på jobbet. Men vaddå, det är väl inte så konstigt att kroppen ibland säger ifrån när det finns en liten Bubbla som konkurrerar om mitt blod och plats bland mina organ? Men ja, jag mår bra och i ärlighetens namn tycker jag faktiskt är jag är värd det!

Efter år av undersökningar, prover, tabletter, "slappna av och ta det lugnt"-råd, omtagna prover, osäkra diagnoser, nya tabletter och undersökningar, kisstickor, knasiga hormonsvar och slutligen sprutor, undersökningar, prover, plock och återföring ÄR DET VÄL DAGS ATT HA EN KOMPLIKATIONSFRI GRAVIDITET!? Vägen dit var sannerligen inte rak, snabb eller under kontroll så nu kammar jag in lite rättvisa.
Visst, det är 4 månader kvar och under den tiden kan såklart massa otrevligheter dyka upp. Men då kan jag i alla fall blicka tillbaka och konstatera att det fanns veckor och till och med månader då jag mådde otroligt bra!

Idag har vi storhandlat till Bubblan. Bubblans vagn, babyskydd och adapter är nu beställda och väntas levereras om 3 månader. Bubblans mormor och morfar har bidragit till att vi kommer att ha stans finaste vagn (med såklart världens dyrbaraste last) och en säker första resa från BB och många bilresor framöver!
Det blev som tidigare tänkt: En Brio Happy kombivagn i färgen Harmony Black. Liggdelen är en hårdlift och chassit lite "sportigt" silvergrått med teleskop och knäledshandtag samt fyra luftdäck. Med babyskyddet Brio Primo går det sedan utmärkt att fästa babyskyddet direkt på chassit - smart!

Barnskydd, barnvagn, mössa och sockar. Ja, det är faktiskt det enda som ännu är inköpt. En del kvarstår med andra ord på inköpslistan...

Vår sista jul

... då det bara är vi två.

Hittills har vi firat lugna jular med god mat och dryck och mycket tid för varandra. Vi har kunnat lägga upp våra dagar och kvällar precis så som vi önskat och det har alltid varit minnesvärda jular på alla sätt och vis.

De senaste jularna har vi haft förmånen att fira med M:s brorsdotter och förra året var det premiär med jultomten. I år är 2,5 år gamla C så taggad inför julafton, jultomte och julklappar att hon är på väg att spricka! Jul med barn är magiskt.

Det finns ingen tvekan över huvudtaget att mina vuxna jular mer än gärna nu får bytas till kaosfyllda jular med barnaskrik, skratt, förväntan, spilld mat, kletiga blöjor och nästan välta granar.
I år ger Bubblan sin pappa ett paket, nästa år får jag och P gå banans över klappar till Bubblan och andra små barn vi känner.

 

 

Från oss - till er- EN RIKTIGT GOD JUL!

 

På spaning efter barnvagn...

En vecka innan jul. Lördag. Folk. Och så många val. Idag var jag inställd på att bli trött, förvirrad, osäker och kanske rent av lite oense med M. Idag var dagen vi gav oss ut i barnvagnsdjungeln för första gången. Och det gick så bra!

Babyvaruhuset var inte alltför fyllt av folk och visserligen fick vi inte tag på någon försäljare men vi kunde fritt gå runt bland barnvagnarna och klämma, känna och provdra.

Det första vi båda såg och förälskade oss i var ett vanligt bäddset. Ett Elsa Beskowset som var så fint i grått men bilder från de sagor som jag och M vuxit upp med.






Sedan var det då dags för VAGNEN. Jag hade såklart kikat en del på nätet innan och var rätt säker på vad jag ville ha (kombi/duovagn, fyra hjul i normalstor storlek, bra förvaring under chassi och såklart en säker och snygg design!).
Väl på plats var vi väldigt överens: vi ska ha fyra normalstora hjul, det ska gå att fästa babyskydd på chassit och eftersom vår lilla vårbubbla inte kommer att behöva någon varm åkpåse så länge Hen är i behov av liggdelen, räcker det nog med en kombivagn. Nu kan vi vara ute och cykla lite men om vi förstår saken rätt är kombivagnen lite nättare i själva liggdelen än vad duovagnen är och liggdelen är också lätt att flytta från vagnen.

Så, glada för att vara så överens och glada över att kommit så långt som vi ändå gjort lutar det nu starkt mot en.....



























BRIO Happy!



Vi är tom överens om att Hamony Black (svart med ljusa ringar på) är det tyg som är finast!

Okej, Jag förstår att en del kvarstår att fundera över: Ska det vara mjuk eller hård liggdel? Visst går det att montera ett babyskydd direkt på chassit? Och helt säkert kommer det bli rörigare då vi beger oss nästa gång till babyvaruhuset då det är dags att prata med en försäljare och kanske rent av lägga in beställningen.

Nåja, idag är jag i alla fall mycket glad över vad vi tittat på - vad vi dissat och vad vi hissat.
Och jag kan inte komma ifrån att bara namnet - Happy är så vansinnigt tilltalande. Happy är ju precis vad vi vill att Bubblan ska vara. Och får man en snyggt åk som heter just Happy är det väl en bra start!

I mellandagarna ska vi återkomma till varuhuset, vara beredda med frågor och förmodligen vara helt övertygande om vad vi vill ha. Och kanske, åker vi också hem med en fint litet bäddset med bilder på Putte i blåbärsskogen, Tomtebobarnen, Hattstan och resten av gänget!

Vecka 21

Ja, då har vi äntligen kommit halvvägs!
Jag väntar fortfarande på att känna sparkar men kan nog ändå ana att det händer ngt därinne. På promenaden hem från jobbet fick jag lite kramp magen, ungefär som ett pulserande håll. Då det kändes lite obehagligt valde jag att spendera kvällen i soffan.
Idag tog jag dock mig till slut till gymmet och kom igång på gångbandet. Återigen började detta pulserande i magen, dock utan kramp. Såhär i efterhand misstänker jag att det är Bubblan som gjort sig till känna.
Men det här med sparkar... Betyder sparkar att barnet tycker om det som sker? Hoppas det!

Skönt med trikåer i träningslokalen! 

Tack för forskningen!

År 1981 genomfördes den första i Sverige. Nu 30 år senare genomförs ca 13 500 varje år i Sverige. 3 500 av dessa bär frukt. Jag talar givetvis om Ivf, in vitro fertilisering.
För två år sedan belönades forskaren Robert G Edwards med Nobels pris i medicin just för att ha utvecklat denna behandling. Tack Robert!

Jag kommer ihåg hur M och jag satt i väntrummet på Linnekliniken i Uppsala och skulle väl förmodligen sätta igång med några nya hormoner eller prover. Inramat på väggen hängde då artiklar om denna forskare och hur han också besökt just för "vår" klinik. Inte visste vi då att vi skulle vara så tacksamma för att han och många med honom ville ge så många barnlösa en chans till barn.

Jag begriper givetvis att varje upptäckt, behandling och förklaringsmodell som belönas med ett nobelpris är en grym insats men nog tycker jag lite extra mycket om Robert.

Jag kan knappast tacka nobelpriset för att jag sitter här med en växande mage. Men, hade det inte varit för forskningen och naturvetenskapen, då hade läget förmodligen varit helt annorlunda.

Vanliga krämpor vs gravidkrämpor

Det är inte alltid lätt att veta vilka kroppsliga symtom som kan förklaras av en gravdiditet och vilka som finns där av annan anledning. Att vara gravid är ju absolut inte att vara sjuk men ibland kan man kännas sig hängig helt enkelt.

Är hemma sjuk från jobbet. Är inte helt däckad på något sätt alls men är lite halvt förkyld, sover sämre på nätterna, har huvudvärk som kan komma och gå, yrsel, ryggont och ibland lite magont.

Snuva får väl helt enkelt förklaras av årstiden. Jag måste ändå säga att jag klarat mig rätt bra denna höst, inte en enda förkylning eller sjukdag på hela perioden!

Resten är symtomen är ju mer diffusa. Nästäppa kan ju vara gravidsymtom men skulle å andra sidan kunna hänga ihop med förkylningen också. Huvudvärken kan ju också bero på båda orsaker.

Yrsel förklarar jag nog helt på ett lågt blodtryck som hänger ihop med graviditeten. Och likaså ryggvärken. Ryggen är lite knepig. Jag har liksom enbart ont i högra sidan av ryggen och det stör mig lite. Men, kanske har det enbart att göra med att livmoderna klämmer undan lite andra organ på denna korta mamma... Nåja.

Två dagars sjukfrånvaro från jobbet ska hur som haver användas till att vila och förhoppningsvis få undan förkylningen. Resten av krämporna kanske består, huvudsaken att Bubblan mår bra därinne!

Ännu inte sparkar förresten, dock vill jag nog påstå att det ändå känns någon form av rörelse där inne. På kvällarna kan det kännas som pulsslag eller hjärtslag nere i magen. Det är inte alls snabba hjärtslag som skulle kunna vara Bubblans, men kanske är det lite pulserande rörelser som om någon vecka kommer kallas för sparkar...? Vi får se.

Advent

 Bye bye mörka, grå och regniga november - välkommen december med dess ljus, snö och minusgrader!

 

Ja, i två dygn har vi haft konstant snöfall och världen blir ju så mycket vackrare med snön - i alla fall ett par månader varje vinter. För att inte utmana ödet (samt hålla sig till de rekommendationer som Gävleborgspolis och SMHI givit), blev kvällens glöggprovning i Uppsala inställd för vår del då vi inte ville ut och köra i onödan i detta (o)väder.

 

Dagen har istället använts till adventspiff. Det saknas fortfarande lite hyacinter och kakbak men sen är vi nog i land! Så ljuvligt med advent.

 

Varje speciell högtid eller dag känns numer lite som "den sista av det här slaget". Även om varje advent, jul, nyår, påsk och hela faderittan såklart är olika från år till år känns det lite extra annorlunda detta år. Tänk, nästa advent har vi Bubblan här hos oss. Jag kan redan nu visualisera hur vi har en hoppgunga upphängd i öppningen mellan kök och vardagsrum där Bubblan diggar i takt till julmusiken, hihi... Julgranens skira kulor kan kanske behöva hängas lite högre upp nästa år och ambitioner om julmat-julbak-julstäd får kanske stå tillbaka för att bli sådär lagom "good enough" men oj så jag ser fram emot det!

 

Och hoppas hoppas vi får en vit vinter också nästa år. Så mysigt att få bädda ner lilla Bubblan i en liten pulka med fårskinn och sedan, på ett spädbarns vis, få upptäcka all spännande julbelysning - lite magi kan hända!

 

Tills vidare, vilar jag och Bubblan på soffan, njuter av julmusten och funderar om det ska bakas saffranskaka idag eller imorgon. Eller nästa helg. Ibland är det faktiskt riktigt skönt att släppa på ambitionerna lite för vet ni vad - världen går inte under!

 

 

 

Utsikt från köksfönstret vid frukost.  

Balkong med tak verkar inte ha någon betydelse..

 

Sovrumsfönstret är fullkomligt täckt av snö.