Prinsessa!

Rojalist som man är så har jag givetvis klistrat mig framför TV-sändningar och följt de små stegen på kvällstidningarnas nyhetsflöden - härligt med en ny tronföljare! Och givetvis ska jag och kärleken mumsa på varsin prinsessbakelse för att fira.

Det är en sak jag är lite rädd för, efter 30-strecket dyker allt fler vänner och bekanta upp med de förväntansfulla nyheterna att de väntar en egen liten prins eller prinsessa. Kul och jättegrattis verkligen. Men, ibland blir jag rädd för att de ska poppa upp med den fantastiska nyheten att de väntar ännu ett barn. Rädslan sitter i att jag inte vet om jag kan vara uppriktigt jätteglad för deras nyhet, att jag bara ska bli avundsjuk och nedslagen. Varje gång någon annan berättar att de väntar barn, blir det bara än tydligare att jag inte gör det. Att de kan men intag jag. Än så länge har det inte hänt, jag blir verkligen överlycklig över när mina nära och kära blivit föräldrar till små ljuvliga ungar och barnen är just verkligen alldeles alldeles underbara! Jag är så glad att få vara del av deras liv.

Men, när jag får höra att de bekanta på distans väntar barn blir jag mer avundsjuk, kan få känslan att "och nu ska dom också få barn" eller "tänk att även hon eller han blir förälder innan jag blir det". Jag vet, själviska tankar. Usch, jag får verkligen inte bli bitter. Bara för att jag har ett problem innebär inte det att jag vill att andra ska ha det. Jag lovar, jag önskar inte att andra ska ha problem, det räcker med att jag försöker lösa mina. Punkt.

Det blev ingen riktig tårta på min födelesedag och det blev ingen semla på fettisdagen, därför kommer bakelsen smaka extra gott ikväll!