Bröllop och barnvakt

Det är tur att både jag och M har föräldrar som har tid (och väljer att ta sig tid) för sina barnbarn. Det går inte en vecka utan att åtminstone någon av Ellens far- eller morföräldrar träffar henne och oavsett hur länge "träffarna" pågår är varje gång uppskattat från samtliga parter. Helgen var inget undantag.

I helgen var den helg som varit deadline för flaskmatning från allra första början. I helgen var det bröllop då vi bestämt att Ellen skulle ha barnvakt hela kvällen. Hon skulle ta mjölk vi flaska och vi skulle roa oss kungligt utan vare sig barnvagn, skötväska, dregel eller sötbarn. Bröllopet hölls i Siljansnäs med efterföljande fest i Leksand. Ingen av oss var redo att lämna Ellen en hel natt varför vi tog med oss mormor och morfar till Dalarna istället!

Under själva vigseln följde Ellen med oss i kyrkan. Lite småprat för att testa kyrkans akustik följdes och en skötsam ung dam som storögt kikade på gäster och lyssnade på sånger. Finklänningen satt som en smäck och inte det minsta kräk förstörde helhetsintrycket. Vackra Matilda och stilige Daniel var alldeles förtjusande i kyrkan och det var så roligt att få vara med!

Utan att egentligen ha kunnat planera minutiöst så blev tajming med matningar och sömn riktigt bra; Ellen sov och åt innan vi åkte från Gävle och sedan precis innan vi åkte till kyrkan. Nyäten, nysövd och nybytt bebis ge åtminstone de bästa förutsättningarna för att hon ska må bra och vara nöjd.

För att verkligen vara väl förberedd fanns fyra portioner bröstmjölk redo i kylskåpet (även om Ellen förmodligen bara skulle behövt två av dessa) på det pensionat vi bodde på. Både jag och M hade varje kväll de senaste veckorna tränat Ellen med flaska och hon åt exemplariskt varje gång. Men det var en sak vi inte tränat på. Vi hade ju inte tränat henne med att lämna henne på ett nytt ställe. Jag tror inte att hon kände sig främmande inför sina morföräldrar. Men, hon ville inte äta! Och, hon grät krokodiltårar!

Tårar av kanske både trötthet, osäkerhet och hunger medförde att Ellen leverades till festen vid två tillfällen. Jag satte mig i pappas bil och tog Ellen i famnen. Ellen åt utan bekymmer från de medhavda flaskan och sedan åkte sällskapet tillbaka till boendet igen. Efter sista målet mat, extra pussar från båda föräldrar och på pensionatet, utsläpp av en rejäl mängd gas, blev vår lilla tös nöjd igen. Efter småprat med sina morföräldrar och somnade hon lugnt och gott i sitt babynest. Lagom till att jag och M kom tillbaka vid halvtvåsnåret, vaknade hon till med ett leende och pratade på som om vi aldrig varit ifrån henne. Skönt att hon inte är långsint!

En lite nervös feststart slutade hur som helst med ett nöjt barn, nöjda föräldrar och nöjda morföräldrar. Ett barns gråt kan vara kolossalt hjärtskärande - så tur att man då inte behöver stå ensam. När vi hittade en lösning för gårdagskvällen är både jag och M nöjda och tacksamma över att vi hade barnvakt och kunde njuta av festen utan barn den absolut allra största delen av tiden. Helgen handlade om teamwork - och vi skötte oss bra!

Trots lite missöden känner jag ingen oro för att lämna Ellen igen. Okej, nästa gång kanske vi inte tar henne till ett okänt pensionat och lämnar henne 7 timmar i sträck. Ett lagom långt restaurangbesök kanske bli lagom då.
Men även om vi skulle göra om precis samma sak igen, finns det ju inget som säger att det skulle bli på samma sätt. Ellen utvecklas ju dagligen och blir mer och mer medveten om sin omgivning. Förmodligen kommer det väl pendla i hur gärna och ogärna hon vistas med andra än sina föräldrar och då gäller det bara att hänga med.

Ikväll struntar vi i att ge flaska. Tjejen kan det. Ett par gånger per vecka lär nog räcka för att inte tappa greppet. Snart är det ju ändå dags för att testa mat. Tror och hoppas att en kvällsgröt kommer bli toppen.