Jag tänker att just i denna lilla ålder är Ellen kanske som lugnast.
Hon är inte behov av mat lika ofta, hon kan underhålla sig själv i gungan, i gymmet, i sängen, i babysittern och på golvet och hon kan ännu inte förflytta sig särskilt långt. Alltså, hon är nöjd och stannar kvar där jag lämnar henne. Vi har lugna dagar och jag hinner både laga matlådor, baka och läsa bok. Lyxig tillvaro som givetvis emellanåt störs av en missnöjd donna som kräver min uppmärksamhet. Och, då är det självfallet bara att avbryta det jag gör och istället lägga fokus på mina dagars egentliga enda uppgift - se efter min dotter.
Men, snart kommer nog dagen då hon plötsligt inte ligger kvar på sin lekmatta eller då hon helt enkelt inte kan lämnas i soffan. Och, snart kommer händer och armar vara vääääldigt långa. Snart är det dags att barnsäkra boendet med andra ord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar