det är inte riktigt min grej.
Ena stunden känner jag mig rätt lugn, jag kan liksom proceduren, vad som kan väntas. Nästa stund blir jag istället stressad då jag tänker på att det verkade fungera förra gången men sedan inte gick. Kommer det bli på samma sätt denna gång? I så fall är det två misslyckade försök bakom oss och då kommer det behövas en rejäl funderare om hur snabbt vi ska skynda på nästa.. Usch, vill verkligen inte tänka dåliga tankar. Men ibland kommer man inte ifrån det.
Efter första IVF-försöket kom små små blödningar en vecka innan gravtestet. Igår var det en vecka till det är dags för testning. Är det ett bra tecken om små blödningar kommer måntro? För trots allt, jag plussade ju faktiskt till att börja med. Men helst vill jag nog att det inte ska komma varken små eller stora blödningar. Istället vill jag att brösten ska ömma ännu mer, vill känna ett litet uns av illamående som sedan lätt går över då jag äter.... Jag vet, fånigt att önska sig de lätta och okomplicerade tecknen.
Dagarna går ganska raskt framåt, men ändå är det flera dagar kvar till testning. Funderar på om jag ska vänta ytterligare några dagar innan jag testar (om då inte den stora blödningen kommit) bara för att vara några dagar säkrare på att det ska hålla.
Vi får se. Försöker att ge Bubblan den kärlek vi kan - morgonsnack och kvällssnack. Bubblan får också njuta av stoooora mängder blåbär och kantareller! Har också börjat att dricka mer mjölk, tänker mig att det är bra att boosta med lite extra kalcium och d-vitamin.
Håll nu tummar för att Bubblan är stark och gillar min livmoder och att inget blod visar sig på många många månader!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar