tisdag 27 augusti 2013

Att följa livet genom kameralinsen

Jag tycker att det är en svår balansgång mellan att fota för att föreviga och mellan att bara släppa kameran, lägga sig bredvid sin tjej och upptäcka det hon upptäcker utan en kameralins.
Det finns foton från varje dag som Ellen än så länge har levat. Förvisso enbart bilder från mobilkameran men så blir de helt okej. Och framför allt, mobilen finns med varje timme på dygnet, redo att fånga vår tjej i bussen, på tåget, i affären, i parken, i badbaljan...

Egentligen är det konstigt att det finns så många fina foton från min och M:s barndom. Detta, med tanke på hur många bilder som nu dagligen raderas då de blivit suddiga eller för att Ellen hunnit vända sig om eller blunda. Det tas med andra ord massor av bilder och bara de "bra" sparas.
Jag vet inte hur många bilder vi har på henne då hon ligger i sin säng och sover, ligger på sin lekmatta, sitter i vagnen, i bilen, i soffan, i hoppgungan. Många ser rätt snarlika ut men å andra sidan är det roligt att se hur mycket större hon blir, hur starkare hon blir och hur mer "med" hon hela tiden blir.

Men, kanske bör kameran ändå ligga kvar på bordet lite oftare. Kanske borde jag inte tänka lika mycket på att föreviga utan vara mer här och nu. Jag kommer ju aldrig någonsin glömma denna tid i mitt, M:s, Ellens och alla i Ellens omgivnings liv. Men, säkert kommer jag ju glömma NÄR vissa händelser skedde.

Förra helgen spenderade jag två dagar i den fina hemmastaden. Vädret var fantastiskt och utan stress hann jag och Ellen träffa många av dem som vi tycker så mycket om. Innan hemfärd bestämde jag mig dock för att inte boka in lunchsällskap. Istället satt jag mig på en uteservering alldeles själv. Beställde in en finlunch, tittade på min tjej som sov i sin vagn och åt utan i lugn och ro. Njöt av väder, mat och egentid. Insåg att jag aldrig mer kommer att sitta ensam på en lunchservering i Uppsala med Ellen sovandes i sin liggvagn bredvid. Försökte då verkligen att fånga stunden, utan kamera och jag hoppas att jag lyckats.
Ser dock fram emot många fler tillfällen på uteservering - med och utan sällskap - med och utan Ellen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar