Att glädjas åt andras glädje

Efter fyllda 30 har tjejer i min omgivning blivit gravida. Eller ja, vissa började kanske vid 28 men nu går det knappt en månad mellan de glada nyheterna från olika håll. Och i de allra flesta fall blir jag verkligen genuint glad och spänd inför deras spännande framtid. Men ibland blir jag lite stel och chockad och enormt medveten om mina egna fertilitetsproblem.

Så länge som min omgivning inte är medveten om vad jag går igenom är det ju verkligen inte deras "fel" när de gladeligen berättar om spännande bröst, illamående och inskrivning på MVC. Jag ÄR glad för andra men ibland blir jag liksom både GLAD och lite SORGSEN samtidigt. Varje gång jag får veta att någon annan är gravid blir jag oundvikligt påmind om att just jag inte är det. Det smärtar för en stund (ibland lite längre) men sen kan jag dela mina vännners glädje fullt ut.

I vinter ska jag bli faster. Min lillebror jag bli pappa, mamma och pappa ska få ett barnbarn och jag ska bli faster!

Idag går ett brev iväg med posten till min vackra svägerska. Jag har hört talas om boken vid flera tillfällen och tycker det verkar vara en ypperlig present till någon man tycker om och som i förtroende delgivit en mycket spännande nyhet.

Hipp hipp hurra för de fertila och hurra för att IVF-tekniken går framåt! På måndag ska jag ringa Falun, det är hög tid att planera hösten.