Tänk vad en graviditet engagerar! Inte bara får man höra andras förlossningshistorier (helt utan att ha frågat och visat intresse själv), hur andra mått under sina graviditeter och hur stor/fin/växande mage man har. Det går nog heller inte en endaste dag utan att jag får frågan "Vet ni om det är en tjej eller kille?"
Nej, det vet vi inte. Nej, vi ville inte veta i förväg. Nej, jag har i ärlighetens namn inte en aning om Bubblan är en flicka eller pojke.
Sen, kommer allas gissningar och många är väldigt övertygande om att de har rätt. Vissa är HELT SÄKRA på att det är en flicka. Andra är precis LIKA SÄKRA på att det är en pojke därinne. Sen får man höra allas teorier om hjärtljud, sannolikhet baserat på hur många flick- och pojkbarn man känner till, huruvida magen putar rätt ut eller breder ut sig och hur man kan pendla sin ring i snöre ovanför magen. För då VET man ju.
Jag har verkligen inget emot att andra gissar och tror sig veta. De har ju 50% chans till att ha rätt. Den chansen är faktiskt större än chansen att lyckas med ett IVF-försök. Men som jag fått lära mig av en klok vän: för den enskilda individen handlar den ändå alltid om 0% eller 100%. Antingen blir det eller så blir det inte.
Flicka eller pojke, om ett par månader vet vi. Och det vi vet redan nu, det är att 100% glädje, lycka och kärlek växer i magen. och DET är inte illa det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar