Att vänta på ett annat barn

På pappret är det idag jag ska bli faster. Eller pappret och pappret, enligt BF för svägerskan och min bror. Är på ett sätt lite synd att det är ett sådant vansinnigt fokus just på BF när det ju verkligen är ett mått mellan tummen och pekfingret. Hur som helst, just idag är i alla fall Bubblans lilla kusin beräknad att komma. Och förmodligen verkar det som att den lilla kusinen tar en liten kvarsittning och blir kvar liiite längre men vad vet jag, kanske är hen på väg ut just just nu!

Det är spänt och mysigt att vänta. Igår pratade jag med bror och bestämde att jag inte ska höra av mig och fråga om när eller om det är något på gång. För jag kommer ju att få veta, när det väl är klart. När vi sa hejdå sa jag att nästa gång vi pratas vid, då är min bror pappa.

Tänk hur alla våra dagar kan se rätt lika ut. Ganska snart glömmer vi om det var på tisdagen eller onsdagen som vi fick veckotidningen, om det var igår eller i söndags vi åt kycklinggryta till middag och hur många dagar vi använt byxorna innan det är dags för att tvätta dem.
Sedan kommer den där dagen, kalla den Dag 1, eller D-day eller Dagen med stort D eller vad som helst. Men bland alla de där vanliga dagarna dyker de där alldeles speciella dagarna upp. Vilken dag som helst kommer att bli en alldeles speciell dag. En ny person kommer att fira födelsedag och fleras liv kommer att förändras för all framtid.

Mitt uppe i min egna graviditet med mediciner, foglossning, svullna och bortdomnade fingrar, veckoplanering för att hinna med det som ska göras, avslappningsträning, MVC-besök, föräldrautbidlning, Försäkringskassan, knipövningar, rätt träning och någorlunda rätt mat har fokus legat (och ligger fortfarande) väldigt mycket på mig och mitt barn i min mage.
Men just nu, är det spännande (och rent av lite avkopplande) att tänka mer på det där andra barnet. Det där barnet som kommer att födas på andra sidan Uppsala. Bubblans lilla kusin. Det är inte dåligt det.