Sömn och feber

Det här med sömn har ju varit sådär sedan före jul då Ellen var sjuk. Från att lätt ha somnat själv i sin säng har hon både haft svårt att ligga i sin säng skälv och dessutom att sova hela natten. Nåja, sjukdom, högtider och semester har bidragit till att vi inte gjort så stor sak av det. Vi har halvhjärtat prövat att få henne att somna själv och ibland har vi lyckats. Men, minst lika ofta har vi låtit henne somna i famnen vilket varit både mysigt och lugnt.

Nåja, nu har jag ändå känt att det är dags att ta tag i det igen. Så, de senaste dagarna har jag med små medel försökt att närma mig att Ellen ska somna i sin säng själv. Började med att gå ifrån vardagsrummet till ett mörkt och tyst sovrum där hon somnat i min famn, sedan legat bredvid mig i stora sängen och sedan lagt henne i sin säng medan jag suttit bredvid på golvet. Jag har försökt att sjunga och nynna vaggvisor och la för ett par dagar sedan till att sätta på vaggvisor på Spotify. Spellistan fick sedan även spelas då jag lämnat rummet.

Igår lyckades vi bra, efter 15 minuter hade hon somnat och jag lämnat rummet med vaggvisorna fortfarande spelande. Ett par timmar senare vaknade hon till och var brännhet!

40 grader feber, kräktes upp alvedon och sedan orolig sömn resten av natten. Stackars liten. Idag verkar det vara någorlunda okej. Ellen har sovit till och från hela förmiddagen, vaknade med 39 grader men känns nu sval efter att ha fått alvedon. Aptiten är minimal och så får det såklart vara.

Vad ville jag nu få sagt med detta? Ja, förmodligen får vi backa något steg med nattningen igen. Tur att man alltid får nya chanser till att förändra beteenden.

Mest är det såklart tråkigt att Ellen inte är på topp men ska vi se något positivt med det hela kan jag ju med gott samvete följa OS medan lillan sover i min famn.

Den bästa boken handlar om sig själv...