Att lämna

... Ellen hemma för att själv åka och arbeta gick ju bra! Är glad att jag har tio minuters cykelväg till jobbet vilket gör att mina arbetsdagar inte blir så mycket längre än just arbetstiden. Skönt att det är ljust ute och trots kyla sken solen. Dottern var vaken och på gott humör så ett snabbt hejdå och sedan iväg. Tog myndigt på mig cykelhjälm då jag trots "sveket" att arbeta, ändå tror att Ellen fortfarande har behov av en någorlunda frisk mamma utan hjärnskador orsakade av cykelolycka. 

Var tidigt på jobbet och hade glömt precis vartenda inlog och lösen. Några samtal till IT-support och drygt 400 mail senare, var jag igång. Märkligt att höra barngråt i korridoren för att i nästa stund inse att det inte är mitt barn som är ledsen. Inga patienter första dagen och lugnt i övrigt också. Bra start som inte skrämde mig att återkomma på måndag.

Väl hemma hade såklart Ellen och M haft en fin dag ihop. Nöjd tjej som mötte mig med ett stort leende och som minsann spenderat hela dagen på sina två fötter och inte krypande. För en vecka sedan skulle jag nog säga att Ellen gick 50% av tiden och kröp resterande. Nu går hon till ca 90% av tiden. Snart klättrar hon, springer och tar studenten...

Nåja, idag har vi haft lite fokus på kommande kalas/namngivning. Inhandlat kalasklänning, ballonger och presenter. Det börjar ta sig. Tänk, om en vecka är hon 1 år. 365 dagar. Lycka.