Vuxendejt

Vi hade nog egentligen inte tänkt vänta så här länge. Men så blev det. Igår lämnade vi till slut iväg Ellen för att själva avnjuta en middag på restaurang. Förvisso har vi ju haft med Ellen på flertalet ställen i sommar (bland annat Växbo krog som varmt rekommenderas om man är i Hälsingetrakterna och vill äta riktigt gott). De flesta gånger har Ellen antingen sovit eller legat nyfiken och vaken i sin vagn och vi vuxna har inte sett några bekymmer med att ha med henne. I Växbo var hon dock ovanligt skrikig och otröstlig genom hela förrätten men till slut somnade hon gott i vagnen. Och visst, nog blir man aningens stressad när ens barn skriker hej vilt och man märker främmande människors blickar. Och när man försöker att ge mat, vyssja, prata lugnt och ungen ändå inte blir lugn.... ja, då kan man inte göra så mycket mer. Men, det är skönt när man har ridit ut stormen och ändå kan konstatera att det gick ju vägen ändå på något sätt. Våra restaurangbesök har för övrigt varit relativt välplanerade: vi har inte kommit försent då det vanligtvis är mindre utrymme, högre musik och fullare människor, vi har i första hand valt uteserveringar där det är lätt att ta vagnen på en vända och vi har givetvis valt ställen där det finns utrymme för själva vagnen.

Gomiddag i Växbo!

 

 

Nåja, åter tillbaka till gårdagen. Ellen lämnades hos sin farmor med fullpackad skötväska och två rejäla portioner upptinad bröstmjölk. Jag och M begav oss ner till "stan" i Sandviken och avnjöt en trerätters middag. Det var riktigt gott och efter en stund kunde också jag dra ner på ättempot en aning och njuta av varje tugga. Men visst var det lite ovant och visst kontrollerade vi våra telefoner. Men givetvis hade Ellen det utmärkt hos sin farmor och S! Mat på flaska fungerade toppen och det var en mycket nöjd tjej vi fick hämta hem. Tack tack för vaktandet, det gör vi om en annan gång!

Vårt lilla tomebobarn på väg att bli bortlämnad ett par timmar!

 

 

Imorgon blir det att ratta bil och familj till Uppsala för häng med mina föräldrar. I Uppsala stannar vi kvar över natten för att sedan ratta vidare till Upplands Väsby dagen därpå.

Just ja! Nytt i Ellens värld är hennes framgångar i att sitta med huvudet högt! Halvsitter hon i vår famn och håller oss lite i handen, drar hon för egen maskin upp sig till sittande! Nacken är riktigt stark och jag har en känsla av att denna donna kommer kunna sitta i en tidig ålder. Dock är det här med att ligga på mage och förflytta sig inte någon stort intresse.