Man ska nog aldrig uttrycka att man mår utmärkt för rätt var det är får man sig en liten käftsmäll! Äh, så illa är det inte men jag var ju så mycket piggare förra året...
Är förkyld. Tror att en gravidförkylning är lika illa som en karlförkylning. Minst. Dagarna går väl an men nätterna är tunga då det blir heltäppt i näsan och min annars så älskade Nezeril Menthol skrattar åt mitt gravida jag i badrumsspegeln. Den täppta näsan får mig både att snarka (vilket i och för sig inte drabbar mig alltför mycket) och dels att dregla ner kudden. Förkylningen gör att jag inte heller tar mig till gymmet och den 2 km långa promenaden till jobbet gör mig riktigt andfådd.
Det här med att vända sig i sängen börjar också bli lite knöligt. Inte har jag tidigare tänkt att det behövdes magmuskler för att vända sig från den ena sidan till den andra. Men jodå, det gör det. Nu blir det ett jäkla stön från min sida då jag får för mig att det är dags att byta slagsida.
Då magen börjat att ta STOR plats (mer om detta i nästa inlägg) börjar Bubbla eller livmoder att trycka på kissblåsan igen. Har ju varit så skönt att bara vara sådär normalkissnödig i ett par månader men nu verkar det dags för att småkissa som värsta hanhunden igen. Puh.
Ja, stackars mig som är andfådd, kissnödig, förkyld och inte tillåter mig själv att träna.
Men lyckliga mig som trots förkylning verkar ha ett växande barn i magen som börjar att göra sig påmind för var dag som går! Det är värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar