Årskrönika del 2

Så fortsatt då året 2013...

Juli
Vi var återigen lediga HELA familjen!
Ellen hade sin första förkylning och flyttade, från att sova i sitt babynest i vår säng, till att flytta över till sin spjälsäng. Vi sov gott alla tre och jag var mycket glad över att få lite mer utrymme för att slippa svettas i onödan. För vi hade det varmt. Och jag var så svettig och kladdig.

Ellen sov så gott i egen säng.

 

Vi spenderade semestern med diverse dagsutflykter till närliggande ställen. Åt god mat både med Ellen som sällskap och med Ellen lämnad hos sin farmor.
Allas glädje över det kanonfina sommarvädret tyckte jag var lite överskattad. Åtminstone för oss som inte kunde njuta av varken värme eller sol i samma utsträckning som vanligt. Att ta sig till en badstrand kändes också som ett för stort projekt. Hade vi verkligen velat, hade vi säkert genomfört det men istället stannade vi oftare hemma, tog promenader med vagnen och njöt av att ha balkongdörren öppen länge på kvällarna.

Varmt, tyckte Ellen!

 

Första vuxenmiddagen på restaurang.

Augusti
Återigen vardag men fortfarande svårt att säga att vi hade särskilt många vardagsrutiner. De ändrades ju liksom hela tiden!
Ellen började att stödja på sina ben då vill höll i henne och vi började ana att min så kallade amningshandduk (som skyddade mot mjölkläckage) blev Ellens första snuttefilt. Tur nog har jag hela tiden bytt handduk regelbundet så hon är inte helt inställd på EN handduk.
Jag och Ellen tog tåget till Stockholm där tre generationer Lundkviststjejer njöt av väder, mat, strosande och shopping. Återigen fick vi konstaterat att Ellen är en nyfiken tjej som ogärna slumrar in så länge det händer nya saker i sin omgivning. En händelserik dag behövde således följas av en betydligt "tråkigare" dag hemma.
Jag fotade och fotade och fotade. Och fick sedan lite dåligt samvete. Jag ville ju föreviga men samtidigt inte missat nuet.
Månadens sista dag åkte vi på bröllop. Ellen skulle ha barnvakt hela kvällen. Ellen hade barnvakt men använde sin makt till att totalvägra flaska! Nåja, med små justeringar kunde fortfarande jag och M njuta av bröllopsfest medan Ellen och morföräldrar åkte fram och tillbaka för att jag skulle kunna ge Ellen mat.

 Premiär på leksaksaffärsbesök på Östermalm. 

 
 September
Vi hade premiär på Öppna förskolan och ska jag vara helt ärlig var det mest för min skulle såhär i början. Skönt att ha ett ställe att gå till och träffa andra föräldrar och på sikt även ge Ellen det extra behov av stimulans som nu, 2014, behövs så himla mycket.

Häng på Öppna förskolan.

Vi lämnade liggvagnen och gick över till sittvagnen. Sittande präglade nog förresten hela september ganska mycket. Ellen älskade sin matstol och kom också till att älska att sitta själv utan stöd!

Föredrog att sitta i vagnen utan selen, såklart!

  

Jag tog mig rätt regelbundet till gymmet och var ärlig mot mig själv då de sista "mammakilona" inte alls hade med att jag var nybliven mamma att göra utan att jag njutit av sommarens goda.

Ellen blev 4 månader och vi började med smaksensationer. "Mmm" blev Ellens nya jollerljud i samband med måltider vilket medförde att dietistmammahjärtat klappade lite extra. I samband med matstart fick vi ganska självklart också en ny erfarenhet av avföring. Det skulle sedan ta några månader innan avföringen blev sådär lagom mjuk och bra..

Gröt är gott!

 

Oktober

Vi njöt av fina höstdagar och upptäckte både gungor och trädens fallna löv.

 

Ellen började på babysim och plötsligt fick vi en tid att passa varje söndag. Även om det var drop-in-tider på simningen var varje söndag en utmaning för att se till att Ellen både var utvilad och någorlunda nyäten innan det var dags att hoppa i den varma poolen.

 

 

För mig var nog oktober en ganska lugn månad då Ellen var nöjd med att sitta och pilla på små leksaker och kunde underhålla sig själv långa stunder. Jag fick således tid att både läsa, vila, förbereda mat och hålla det någorlunda snyggt hemma.

  

November

 Vi jobbade så hårt för att få Ellen att förstå att hon ska gå framåt med sin lånta gåstol. Mestadels stod hon stilla i stolen och pillade med det hon hade framför sig. Ibland backade hon. Sällan gick hon framåt. Det var DÅ, kan man nu i efterhand säga!

Jag hade premiär för att själv roa mig! En fredagskväll med landstingsfest och sedan ETT HELT DYGN utan min fina familj. Ellen passade i samband med detta på att slå sovrekord på natten och sov så gott som hela nätter utan att vakna och äta.

Ellen firade Fars dag med att börja göra pruttljud.

Ellen fick också sitt första märke i ansiktet av att hon slog i pannan i soffbordet. Är glad över att barn har fantastiskt läkkött då det blivit några till småfall därefter (och säkerligen kommer många många fler).

Ståträning

Egentid

 

 

December



Härlig adventsmånad, dock med bara ett kort besök av snö. Lägenheten gjordes julfin i vanlig ordning och jag hade mycket tid med att pyssla, baka och ordna med julkort.

Ellen hade sin första julavslutning med musikleken och ägnade många stunder åt att plocka bort julgransprydnader och klämma på belysningar.

Vi kikade på fyrverkerier, Gävlebock och julmarknad. Och träffade såklart släkt och vänner. Ellen uppskattade flera saker på julbordet och avslutade året med att smaka hummer!

Inte helt oväntat hann också familjen bli sjuka. Jag förkyld, Ellen jätteförkyld med megahosta och Magnus magsjuka.

Jul jul strålande jul. Julklappar i överflöd, precis så som det ska vara med barn. Ellen träffade tomtar både här och var och jag fick det finaste halsbandet i julklapp.

Vi fick lära oss om säkerhet på BVC och insåg snabbt att det var helt rätt i tid. Sista veckan på året hände massor i Ellens utveckling: hon började klappa händer, började så sakteliga förflytta sig framåt längs golvet och minskade ner sitt sovande dagtid avsevärt! Kanske inte konstigt att också sömnen nattetid blev sämre då det säkert fanns en hel del att bearbeta och kanske drömma om.

  

Gott nytt år! 

 

2013 var ett fantastiskt år. Således fanns lågvattenmärken även under det gångna året men det finns ingen anledning att grotta ner i dessa.

Inför 2014 har jag inga särskilda löften men kanske ändå ibland påminna mig själv om:

• att inte ha för bråttom
• att oftare sitta/ligga på golvet och se världen med Ellens ögon
• att vara snäll mot mig själv och såklart även mot Ellen, M och övriga
• att låta pappershögarna växa på jobbet och säga nej när jag så behöver
• att fortsätta vara nyfiken och kreativ i mitt yrke
• att komma ihåg mina olika identiteter ("bara" Tina, mor, sambo, vän, familjemedlem och kollega) och låta alla få utrymme

Nu får det vara nog med tillbakablickar och framtid för denna gång.