Årskrönika del 1

Egentligen känns det alldeles för pretentiöst och säkerligen kommer jag att glömma massor av viktiga händelser eller känslor. Det mesta kommer förmodligen att vara förskönat men kanske är det också så det ska vara.

2013 var ju året då livet blev så mycket bättre. Så mycket viktigare. Så mycket skörare. Så mycket intensivare. Så mycket rörigare. Så mycket mer. Jag hoppas inte att 2013 kommer att vara det bästa året i mitt liv. Det tror jag fortfarande ligger framför mig. För ärligt talat, redan 2014 kommer ju bli bättre än 2013. 2014 kommer jag att ha fått lära känna mitt fina barn i 365 dagar. Plus alla dagar jag känt henne under 2013. Och fler dagar blir det ju hela tiden. Men, mitt livs finaste ögonblick finns såklart i maj 2013.

2014 ska jag nog också sluta skriva här. 10 maj 2014 fyller Ellen 1 år och Dag Ett har verkligen gått från återkommande minusdagar till att fortsätta framåt i raketfart. När Ellen fyller 1 har jag börjat att jobba igen och då ska jag inte ägna min lediga tid här.

Men, en liten återblick var det ja...


Januari
Magen började att växa rejält och än skulle den ju också hinna bli betydligt större. Andfåddhet och svårigheter att nå fötterna började att bli dagliga bekymmer. I början på året började både jag och M att känna Bubblans sparkar. Bra värden hos barnmorskan och förlossningens telefonnummer lades in i våra telefoner. Ifall att.

Förra vintern hade vi riktig vinter. Snö och kyla i många månader.

Februari
Jag fyllde år och firade på finrestaurang, Mathildas i Gävle. Fick en plättlägg i present vilket i mitt tycke är den optimala familjematen - plättar.
I jobbkalendern börjar det märkas att en längre ledighet är inom räckhåll. Och tur är kanske det. Jag börjar bli virrigare och märker tydligt av att jag blir mer andfådd när jag pratar för mycket.
I februari kickar också foglossningen igång. Det, samt bortdomnade och svullna fingrar, hemorröjder, förstoppning, sömnsvårigheter och ryggvärk medför att en hel del krämpor gör sig påminda.
Jag och M åker till Stockholm för hotellövernattning, musikal och shopping. Och hör och häpna: det blir inte en enda affär! Jag är så trött att vila på hotellrummet slår högre än att smita in på Åhlens innan bussen tar oss hemåt. En helg i Stockholm Utan en enda affär. Har aldrig tidigare hänt.

 Jesus Christ Superstar i Stockholm.

Mars
Jag blir äntligen faster! Lilla Liv tittar ut i Stockholm.
Tankar om förlossning gör sig påminda och jag funderar en del på målbilder. Har dock bestämt mig för att inte ha bestämt för mycket i förväg utan lita på att personal på plats vet vad som passar bäst när vi väl är där.
Vi åker till Falun och vinkar lite upp mot fönstrena där Bubblans frysta små syskon bor.
Vårsolen börjar att lysa och promenaderna till eller från arbetet känns bra. Om än långsamma.
På gymmet kämpar jag på så gott jag kan och tycker mig känna av vissa imponerande blickar av de stora muskulösa männen.
Blir påkörd. Klarar mig bra men bilen behöver lämnas in för en make-over.
Jag får klåda. Fy fasen så det kan klia och fy fasen så det påverkade min sömn!

Marssol

Vårflod

Påkörd Ford

Faster och Liv

April
Jobb fram till mitten av månaden och sedan väntan, uppladdning och vila inför Bubblans nedkomst.
Det tapetseras, provkörs barnvagn, tvättas barnkläder, bäddas vagn och packas BB-väska.
Solen börjar äntligen att ge oss rejält med värme och jag har en del riktigt härliga dagar på balkongen.
Både M och Kungen fyller år och vi inser att Bubblan inte blir något aprilbarn.

Björkarna börjar så sakteliga slå ut i slutet av april.

 

Småkläder på tork.

Sista passet på gymmet.

 

Bok och vårsol på balkongen.

 

Maj
Vi går ner i radioskugga med nära och kära och lovar dem dyrt och heligt att de kommer få veta när vi väl har kommit till BB.
Den 9:e maj ser vi en rätt trött och långtråkig fransk film och jag har lite mer ont i ryggen än vanligt. På morgonen den 10:e maj ska vi till förlossningen på ett nytt ultraljud och för att kontrollera fostervatten och planera vad som ska göras därefter. I efterhand vet vi ju att det där ultraljudet aldrig blev av. Värkarna kom igång och en bra förlossning, som i och för sig hade sina små kritiska ögonblick, och gav oss en alldeles perfekt liten tös. Jag, som på en sekund blivit mamma, drar iväg till operation och uppvak medan dotter och nybliven far åker till barnavdelning. Vi blir inlagda några dagar och känner sådan tacksamhet till alla inblandade. Sondmatning går successivt över till amning och den 18:e maj blir vi helt utskrivna.
Resten av maj befinner sig nog hela familjen i en bebisbubbla där besök avlöser varandra och den hemmasydda babynestet rymmer vår dyrbara skatt.

 

 Sista tjocka magbilden.

 

Så liten och ändå det allra största.

 

 

Juni

Månaden innehöll både två födelsekalas, midsommarafton och Livs dop. Lite smått nervösa satt vi oss i bilen med vår 5 veckor gamla tös och åkte de 67 milen till Halmstad. Jag blev gudmor och Ellen sov sig igenom både fest och besök på Tylösand och golfbana. Vi lärde oss att ha "tråkdagar" hemma utan besök för att återhämta oss alla tre.

Barnförsäkring undersöktes, förskoleplats var redan bokad.

Jag själv? Ja, jag var nog fortfarande förstoppad och trodde i mitt stilla sinne att läckande bröst skulle vara en övergående grej.

 

Lilla fröken får mycket beröm för sin starka nacke.

 

 

Oj, det var första halvåret. Nu pustar vi ut, tar en paus, tänker tillbaka och laddar för det fortsatta året. Redan nu kommer jag ihåg att en lång och varm och solig sommar var framför oss. Härligt. Ja, lite. Men, framför allt svettigt.

 

 



 

Juni