usch, jag satt alldeles nyss och ljög min goda vän T rätt i ansiktet, via telefon! Hon är en av de vänner som vet att ett försök misslyckades i somras och som idag frågade mycket försiktigt och ödmjukt hur jag hade det och hur IVF:andet går. Jag svarade väldigt vagt att det gick lite sisådär, att annat kommit i vägen och att det nu ändå var lite på G igen. Fy mig! Nåja, om två veckor ses vi i Berlin och då kommer T och J och J och K alla få veta att jag har med mig en liten medpassagerare. Förlåt T för att jag inte sa något idag, jag har ju liksom lovat att först berätta för föräldrar!!
Förutom det lilla ljugandet var det ett trevligt samtal. T och jag pratar verkligen inte i telefon varje dag, vecka eller månad men med vänner som T gör inte det något. Det är skönt med vänskap som inte "kräver" utan som finns där, i andra delen av landet, ett telefonsamtal bort. Även när det gått flera månader sedan sist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar