Åh, så jag tycker att det går långsamt nu!!! Jag längtar så till nästa fredag då vi bestämt oss för att berätta för mina föräldrar att de ska bli mormor och morfar, för M:s föräldrar att de ska bli farmor och farfar, för våra syskon att de ska bli mor- och farbröder och att lilla C (och lilla lilla lillebrors 20-veckiga lilla foster) ska få en kusin! Det ska bli så otroligt skönt att få berätta, att få berätta vår långa och krokiga väg och att tillsammans se fram emot det som komma skall.
I övrigt mår jag nog ungefär som jag gjort de senaste veckorna, ingen större ny förändring. Jag har dock under en tid funderat lite på det här med tiden framför oss och hur vi kan vara säkra på att lilla Bubblan mår bra därinne i magen. Har läst lite för många historier om hur missfall inträffat senare i graviditeten och hur föräldrar fått veta i samband med 20-veckors ultraljud att barnet sluta växa. Jag tänker absolut inte på det hela tiden men oron eller funderingen flimrar nog förbli lite varje dag.
Vi har beslutat oss för att inte göra något KUB-test. Dels av den anledningen att vårt landsting inte gör sådana som rutin och dels att jag inte räknas som någon riskgrupp (över 35 år). Visst har vi möjligheten att åka till Stockholm och göra detta privat men det blir inget av detta denna gång. Jag tänker såhär; det är inget som vi fått rekommenderat av varken barnmorska eller kvinnoklinik och med tanke på hur mycket i min kropp som inte fungerat som det ska, tänker jag att min kropp förmodlingen gallrar bort det som eventuellt inte skulle vara friskt. Och säg nu att vi skulle göra ett KUB-test och få en siffra som inte var helt bra. Den siffran skulle ju i sin tur göra att vi måste fatta beslut om att göra fostervattenprov eller ej. Och fostervattenprov i sig medför viss ökad risk för missfall.
Näe, vi har helt enkelt väntat alldeles för länge för Bubblan för att äventyra "hen" i onödan. Punkt.
Igår var jag på mitt andra besök på MVC och snälla rara barnmorskan Eva. Var igår utan min M och fick berätta att jag nog valt alldeles rätt pappa för mitt fina barn! Det togs blodprover för att kunna typa min blodgrupp och kolla ferritinnivåer i blodet. Fick också lämna urinprov (gick utmärkt att kissa på beställning!) för att analysera om det finns ev äggviteämnen i urinen. Vikten hade ökat 1 kg. Är lite missnöjd över detta men förklarar det med en semester (med massa godsaker) och för lite motion. Nåja, bra besök hur som haver. Jag tog givetvis upp min oro och funderingar kring hur jag kan veta att Bubblan mår bra. Och svaret var väl egentligen väntat - det går inte att veta. Vården vill ogärna göra ultraljud i onödan och även om jag skulle göra ett idag, säger ju det ultraljudet ingenting om hur Bubblan mår imorgon.... Lite frustrerande kan jag tycka men jag litar på att denna kropp gör sitt jobb. Den 26 november är det dags för ultraljud och måtte Bubblan fortsätta att vara ett praktexemplar även då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar