Igår bestämde sig Ellen för att börja ta sig framåt. Den annars mest bakåtgående gåstolen tog sig framåt. Mamman var fortsatt mer glad än dottern, men vi är på rätt väg.
Framåt tills det tar stopp!
Framsteg med gåstol var dock inte det enda som gick framåt. Ellen satt i min famn i soffan. Telefonen ringde och jag skulle sträcka mig efter telefonen för att svara. Samtidigt sträcker sig Ellen Framåt och Faller rätt ner mot bordskanten! Två minuters gallskrik går över till ett ilsket rött märke i pannan. I stundens hetta känner man sig såklart som världens sämsta mor som låter sitt barn ramla medan det till och med sitter i ens famn. Men, så blev det. Förutom det initiala skriket finns inga tecken på att hon fått några men. Det röda märket lyser dock upp lagom mycket för att påminna mig som förälder att det minsann skett en liten olycka.
Röd i pannan.
Samtidigt går det ju inte att idiotsäkra allt. Liiite skönt var det trots allt att ta sig till den öppna förskolan och betrakta hur andra barn föll, snubblade in i stolpar, grät och sedan mådde finfint!
Annars är det förkylt - igen. Ellen mår bra men jag dras med en ny förkylning med nästäppa, lite lock i öron och tungt huvud. Ska idag passa på att vila när dottern gör så.
Framåt i vagnen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar