Att hinna vara mamma går bra. Det är ju liksom i nuläget nummer 1. Hinner också pussa på och krama min M och tillsammans pratar vi om hur fint barn vi fått. Och det har vi ju. Att hinna tänka Tina är desto svårare.
Nätterna har förresten blivit bättre. Vi lägger Ellen runt 22-23 när vi själva går och lägger oss. Ellen ligger sedan och äter och snuttar vid bröstet för att sedan somna. Ny matning vid 03 och sedan ytterligare en vid 6.30. Sista matningen kan innebära att vi sedan somnar om ytterligare en gång eller att lilla fröken tycker det är dags att hoppa upp. Nåja, vi får väl se hur det blir framöver. Men nu har vi i alla fall fått några riktigt bra nätter. Det svåra är väl kanske att få Ellen att somna om efter att hon ätit.
Härifrån kan vi väl varna "känsliga tittare" för att det kommer handla om bajs, bland annat.
Men, idag var det inte skryt om Ellen som skulle vara fokus. Jag tänkte istället ta tillfället i akt att "klaga" lite över mina egna kränpor. Redan på BB (och hos barnmorskan innan förlossning) får jag givetvis höra vikten av att knipa. Så visst, knipa ska jag. Samtidigt är jag ju sydd på alla håll och kanter vilket fortfarande gör lite ont. För att inte tala om att tömma tarmen. Har nu druckit upp en flaska med paraffinemulsion för att mjukgöra min avföring och till detta tagit tre klyx. Det börjar röra sig liiiiiite i tarmen vilket är mycket glädjande!
Sedan har vi brösten. Är tacksam att jag än så länge har mjölk som Ellen tar emot men det är ju ett jäkla kladd. Ibland sprutar mjölken ut och stackars Ellen dränker nästan sitt ansikte i den. Försöker att ha handdukar redo men kan inte fånga alla droppar. Ena bröstet har lite begynnande sår och gör av den anledningen såklart rätt ont när en hungrig liten donna obarmhärtigt angriper det. Ska nog inhandla en handpump för att mjölka ur lite (vilket jag ju ändå vill för att framöver kunna introducera flaska). Igår köpte jag bröstvårtsskydd vilket väl fungerade sådär. Hur som helst, idag har jag bestämt mig för att handmjölka det onda, spända bröstet och låta Ellen ta hand om det andra. Det går inte snabbt och ser sannolikt inte helt professionellt ut, men jag lyckas i alla fall få ut lite droppar.
Alltså, vad som just nu är lite "småmåsten" men rätt svåra att hinna med och få ordning på är: knipandet, tarmen och brösten.
Kniper gör jag varje vaken timme, men det blir kanske inte så uppstyrt då jag räknar sekunder. Har ambitionen att träna lite rumplyft men är inte där ännu. Så är det bara. Jag VET att knipandet är superviktigt men väljer att lyssna lite på den läkare jag träffade på BB som menade att jag inte ska stressa fram varken knipande eller avföring utan att det i första hand handlar om att läka i underlivet. Tack doktorn!
Tarmen går faktiskt bättre, så ska kanske inte säga att det är något riktigt bekymmer. Den tomma flaskan paraffinemulsion (föreslagen på BB) är nu utbytt mot Movicol som jag redan hade hemma. När väl tarmen kommer igång ännu bättre, gäller det att hålla avföringen mjuk för skona resten av underlivet.
Brösten fungerar men det enda är klart påverkat. Vårtan har ett litet sår och hela bröstet blir lätt stenhårt. När jag läser på broschyrer om hur jag ska lösa detta, inser jag min begränsning. Herregud, det ska alltid vara tvättat, det ska luftas, det ska ligga i blöt i bröstmjölk (antiinflammatoriskt) och beroende på åt vilket håll bröstvårtan pekar ska jag justera mitt barn då hon ligger vid barmen. I min verklighet blir det såhär: jag tvättar såklart bröstet då jag duschar (än så länge hinns detta med varje dag, tack M!) och då jag ammar med andra bröstet försöker jag att lufta min onda bröst och smörja in det med dess egna mjölk. Men nej, jag har inte fått till det med att lägga vårtan i blöt och att ändra läget på en galet matfokuserad tjej är inte så lätt. Imorgon kommer BVC-Caritha hit. Då ska jag be om lite tips.
Hur som helst, mamma läker bra. Det är bara svårt att hinna med de där finliret. Räcker det att tänka good enough?
Imorgon har vi återigen två tider att passa!
Redan klockan 8.00 kommer BVC på hembesök. Då gäller det väl att i alla fall ha lilla Ellen hel och ren och ombytt. Hennes humör, vakenhet/sovande och ätande får vara upp till henne.
Klockan 13.30 är det sedan dags att besöka Socialtjänsten. Då kommer Ellen att gå ifrån att ha bara mig som vårdnadshavare till att också ha en pappa. Stort! Men jäkla fånigt. För är det något tillfälle då man verkligen VET vem som är barnets far, är väl just vid IVF. Personnummer och ID har kontrollerats flera gånger om. Nåja, bra hur som haver att vi båda kommer att stå som vårdnadshavare. För det är ju såhär, jag har valt en jäkligt bra pappa till mitt barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar