Hemmavaron är bra. Vår lilla tös spenderar sin (och vår) tid med att sova, äta, nyfiket stirra med sina mörkblå ögon och däremellan ha sina små perioder då hon skriker sin alldeles illröd. Skrikperioderna varar inga långa stunder men visst är det liiiiite jobbigt då de kommer på natten, hon blir nöjd då hon läggs till bröstet och sedan slocknar efter bara några klunkar mjölk. Skönt att hon somnar om men lite synd att hon är så trött så hon inte orkar äta mer (för att sedan i nästa vända kunda sova lite längre omgångar). De senaste nätterna vaknar hon nästan varje timme. Jag är en trött mamma men håller fortfarande igång tack vare förlossnings/nybebishormoner.
Annars börjar vårt hem präglas allt mer av rosa. Rosa buketter har kommit från M:s jobb, från farmor och S, från mormor och morfar och även vår granne Karin. Underbart fina paket innehåller förvisso inte bara rosa drömmar men tillräckligt mycket rosa för att kunna klä henne rosa varje dag i veckan!
Fick tidigare frågan hur jag ska göra med bloggen nu. Jag började ju skriva i samband med att jag och M började vår resa med IVF. Och den resan är ju avslutad. Vi nådde ju liksom skatten vid regnbågens slut. Kanske blir det en fortsättning med hur livet med vår Bubbla ter sig. Inser att dagarna kommer att gå ruggigt snabbt och självklart kan det vara skönt att få anteckna för att inte glömma.
Innan jag började skriva själv, hade jag bara följt en blogg som skrevs om IVF och barnalängtan. Bloggen hette till att börja med "Innan du fanns" och ändrade sedan namn till "Nu när du finns". Bloggen skrevs av Uppsalabon Linda och idag är den tyvärr inte längre aktiv. Jag saknar den och Linda, hon hade en skön distans och skrev om både livets både toppar och dalar på ett mycket humoristiskt sätt.
Vi får väl helt enkelt se hur länge jag vill, hinner och orkar skriva. Vet heller inte hur jag förhåller mig till bilder på vår tjej. OM jag fortsätter, ska jag dock försöka att undvika att göra detta till en skrytblogg. Även om jag förvisso är helt övertygad om att jag fått bli mor till världens mest perfekta barn ;-).
Är glad över att vädret bjuder in till fina barnvagnspromenader.
I vår lilla bubbla har vissa speciella besökare fått komma in. Även om Ellen inte kan säga tack för all uppvaktning, tycker jag och M att hon sköter sig riktigt bra när det vankas besök!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar