Ja, naturligtvis har Winnerbäck rätt. Och jag VET att jag räknat ner dagar så många gånger men ingen går ju att säga emot att Dag 1, det är ju vår första dag i livet med Ellen. Att de där första celldelningarna för nästan ett år sedan kunde bli något så perfekt, det är ju helt otroligt. Jag vågar inte tänka på hur många (få) timmar jag sovit sedan i fredags men jag vill ju inte missa en minut! Men visst, snart är det dags att ta vara på hennes vilotimmar och det kommer bli lättare när vi inte har så många tider att passa på sjukhuset.
Äntligen sitter vi hemma i soffan. Ska förvisso tillbaka till sjukhuset ikväll för Ellens antibiotika och får sedan se om vi stannar över natten eller åker hem igen. Förhoppningsvis är kuren färdig till helgen och då är vi nog utskrivna helt.
Ellen är stark och gör framsteg för varje dag. CRP har successivt sjunkit, en antibiotika är utsatt, personal "släpper iväg oss" och idag klarade Ellen doktor Fredriks "besiktning"; alla kroppsdelar på rätt plats, starka lungor och PERFEKT på alla sätt och vis såklart!
Ellen börjar också bli en hejare på att ta emot bröstet men det vill ju såklart till sig att hon är vaken. Har idag minskat mängder i sonden då hon dels tar bröstet och dels har en utmärkt viktuppgång. Amningskudde och vardagsrumssoffa känns finfint som stöd för både mig och Ellen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar