eller, inte vet jag. Vi räknar i och för sig fortfarande som att Ellen har permission men nu behöver vi bara komma förbi varje morgon och kväll för att hon ska få sin antibiotika.
Första natten hemma gick finfint; Ellen vaknade och ville äta ett par gånger och däremellan kunde både mamma, pappa och barn sova riktigt bra. M var lite oroad över att vi hade det trångt i sängen men babynestet gjorde sitt (och M höll sig på sin sida). Dock ska vi nog införskaffa den där spjälsängen rätt snart och se om Ellen vill börja att sova i den bredvid vår säng.
Nåja, i morse kom vi iväg till sjukhuset i riktigt bra tid, vägen dit var Ellens första bilresa i lite vaket tillstånd. Hon skötte sig fortsatt exemplariskt både under medicinering och provtagning. CRP hade sjunkit ytterligare till 9, vilket tydligen räknas som normalvärde, mycket bra! I samband med att vi klär av Ellen för att ta en nakenvikt har hon till sin pappas glädje äntligen gjort ett stort lass bajs! M var lite oroad över att inget kommit på 2 dygn men nu med mer och mer bröstmjölk kommer han nog att få ta sin del av bajsblöjor, haha!
Dagens nakenvikt (efter bajslass) stod på 3988 gram vilket är 88 gram mer än igår. Vår lilla fröken har i och med detta konstaterande gått upp mycket bra i vikt och är nu också över sin födselvikt. Med tanke på viktuppgång, amning som går bättre och bättre och att vi inte sondat några jättemängder under gårdagsdygnet, fick vi rycka sonden! Härliga tider! Härliga tider, för att inte behöva tänka på tider!
I över 8 år har jag arbetat med barn som av olika anledningar behövt sond och sondmatning under kortare eller längre tider. Och även om nu Ellen inte varit jättesjuk och inte behövt sond särskilt länge har det varit väldigt nyttig erfarenhet. Det är så lätt att skriva scheman och bestämma att barn ska sondmatas ex var tredje timma ("och låt gärna barnet få lite i munnen samtidigt, det stimulerar enzymer...") men hur lätt är det egentligen att hålla tider med ett spädbarn?! Haha, sondmål och amningsmål har absolut inte alltid varit synkade men visst har jag behövt ställa klockan på natten för att inte missa något. Alltså, det finns vansinnigt många kompetenta föräldrar och vårdare där ute och jag är tacksam att jag fick uppleva det i alla fall en liten stund.
Men, nu åter till egobubblan - att slippa sond är himmelriket. Idag har vi inte behövt titta på klockan en endaste gång utan vi litar på att Ellen säger till när hon är hungrig. Och kanske får hon inte i sig tillräckligt, men den oron tar vi imorgon bitti. Den enda tid vi ska passa idag är att vara tillbaka på sjukhuset runt 20-21tiden för nästa antibiotikakur. Det är skönt vårväder, så vi ska ta en premiärtur med vagnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar